Barnen får ej träffa mormor

I ditt ställe skulle jag sätta mig ner med frugan och lugnt säga: Nu vill jag att du förklarar för mig på riktigt varför mina barn inte får träffa sin mormor. Om du inte kan ge mig en riktig anledning kommer jag att boka en träff med henne på egen hand.

Min mamma var en toppenmamma tills jag var 7-8 år och sen brakade det totalt. Hon klarade inte av att jag sa emot henne, hade andra åsikter etc och utsatte mig för systematisk psykisk misshandel. Detta var givetvis inget jag förstod då, men när mina föräldrar skildes när jag var 17 valde jag att bo hos pappa. Mamma såg det som ett stort svek och pratade inte med mig på 5 år. Min ena bror behandlades på precis samma sätt, min andra bror var liten vid skilsmässan och utsattes aldrig av den sidan av mamma då hon i samband med skilsmässan gick i terapi i många år och blev en helt annan människa. Min mamma förstår inte hur illa hon behandlade mig och min bror, allt som sades sades i affekt och hon minns det inte efteråt. Jag har valt att bygga upp en ny relation med henne som vuxen och aldrig tagit upp det som varit. Däremot håller jag koll på henne tillsammans med mina barn nu när äldsta är 8, hittills har jag inte sett några tecken på samma beteende.

OM hon skulle börja göra mot mina barn som hon gjorde mot mig skulle jag klippa kontakten direkt, men det finns ingen anledning att göra det när hon beter sig bra mot dem. Min relation med henne när jag var barn är INTE samma relation som mina barns relation med henne. Jag är hennes barn, de är hennes barnbarn och det är stor skillnad!