Styvdotter pratar illa om vår familj.

Min äldsta bonus var också väldigt svår i tonåren. Hennes mammas påhejande gjorde det ännu värre. Slutade med att hon var frånvarande härifrån i över två år. Det var fruktansvärt.. Hon kom på kalas (ej pappans) och när hon ville ha sina pengar vid födelsedag och jul. Alltid någon vecka senare..

Alla led här hemma. Det var droger inblandat också vilket jag tror (och hoppas) var anledningen till att hon klarade av att hålla sig borta och vara så kall.

Jag lider fortfarande av magkatarr som bröt ut igen efter 7 års frånvaro pga all stress och sorg det förde med sig. Detta trotts att det gått några år nu. Svår att bli av med. När den andra föräldern hejar på eller inte gör någonting för att hjälpa så blir man chanslös mot sin tonåring. Fattar inte hur man kan göra så mot någon. Det enda pappan gjorde vår att bry sig. Va den som inte gick att lura osv. Mamman slutade komma in och hämta mitt andra bonusbarn som fortsatte komma. Hon slutade till och med att Hälsa på våra små barn som hon alltid varit söt mot innan när vi träffades någonstans. De fattade ingenting.

Nu menar jag inte att din bonus håller på med sånt här. De är själviska och kalla bara av att vara tonåringar ibland... men jag förstår hur du mår. Har inga tips men kan säga att det blivit bättre här igen. Det tog tid och var hemskt jobbigt. När man ser hur ens man och barn mår och inte kan göra någonting. Att man är mitt i det men inte kan påverka. Styrkekram

Då får du be pappan hälsa till tjejen. Det behöver hon få höra. 

Låter som att ni behöver träffas och ha ett snack och reda ut relationen. Förklara att ni inte gillar att hon "snackar skit" om er, att man får vara arg på någon och diskutera det med vänner men inte snacka skit. Förklara att ni saknar henne och vill att hon börjar komma till er igen. 

Att träffas över en hamburgare eller en glass kan vara lättast, då vet hon att det är lätt att gå åt varsitt håll sedan om man vill. Om bara hon och pappan träffas får han hälsa från dig och säga att du gärna vill vara med nästa gång. 

 

varför ska det jämnt gnällas på barnet eller på styvmamman/biomamman när det som vanligt är pappan som är problemet.

Låter som att pappa och dotter beöver ensamtid. MASSOR med ensamtid.

Really! Lovar att alla mammor som skriver att de minsann skulle sluta träffa en ny man efter skilsmässa om BARNET inte "tycker om" denne, INTE själva är skilda.

Typ testa gå i någon annans skor, jävla pretto morsor!

Fattar inte hur någon kan vara så naiv och idiotisk? Om det inte handlar om missbruk, misshandel, psykisk terror etc så ska självklart INTE barnet/barnen bestämma vem som mamma/pappa blir kär i och vill dela sitt liv med.

Fattar ni inte hur många BARN som självklart tänker själviskt och inte vill acceptera någon bara för att? Eller är rädda för förändringar? Öh, de vuxna måste sätta rimliga kärleksfulla regler och sätta ner foten = trygga barn som i vuxen ålder kommer tacka!

Skärp er, allvarligt!!!!

Hon är 15 år. Du verkar se henne som en 35-årig vuxen. En 15-åring är inte vuxen. Det är ganska lätt att manipulera en tonåring. Din sambo är däremot vuxen. Hur kommer det sig att han beter sig så omoget?

Håller med. Pappa och dotter behöver träffas ensamma och skapa en relation utan ts och hennes ungar. Kanske en resa bara de två?

Vi har ett gemensamt barn, hon bryr sig inte alls om det. Är inte intresserad av det minsta, inga fotografier, ingen uppdatering, ingenting. Du förklarar det så bra, för det är precis så jag menar att mamman hejar på och inte gör nånting för att uppmuntra. Det kan inte jag förstå, för som mamma har man både skyldighet och moralisk kompass som säger att man ska uppmuntra barnen umgänge och goda relationer. Mamman förvärrar den orespekt dottern har och validerar hennes sätt mot oss, och tycker att det är helt ok att kalla min dotter för monster och mig som äktenskaps förstörare. Mamman håller nämligen med. Jag är inte det, de hade varit skilda i 6 år när jag kom in i bilden. Men mamman var god vän med min make, vilket inte funkade efter ett år in i vårat förhållande, då hon gjorde ganska många övertramp. Han kände sig obekväm och när det störde vårat förhållande så började han sätta gränser. Detta gillade inte hon, det blev ramaskri, passiv aggressiv. Det vill säga att hon började prata om det här med familj och vänner inför barnen och andra, helt plötsligt slutade folk hälsa på mig, hon började ignorera min make på affären, i telefon, när hon lämnade dottern gick hon inte in längre, hon satt kvar i bilen och låtsades inte se mig om jag satt i trädgården etc. Hon kunde nästa dag ringa och gråta i telefon att hon saknade min make och saknade sin bästa vän. Så jag har antagit att hennes känslor om mig och pappan har överförts på Vilma. Att mamman faktiskt känner som att jag har förstört för dom. Fast det varit maken hela tiden som inte kände sig bekväm med att parera mig och sitt ex just pga alla otydliga gränser. Jag blev faktiskt vän med henne och vi umgicks i par (jag och maken, hon och hennes pojkvän) men det blev övertrasserad tillit, hon kände inga gränser så jag och maken hittade aldrig riktigt till ett plejs vi kunde bilda ett förhållande utan infiltration. Så han satte gränser, hon slutade umgås. För henne var det svart eller vitt. Tragiskt allihopa om du frågar mig. Min styvdotter är tyvärr väldigt egocentrisk, hon vill heller inte dela sin pappa. Så mycket ligger till grund. Dotterns avundsjuka genererade i orespekt. Hon ville inte dela pappa pga att mamman var sårad och pga sin egen egoistiska personlighet. Tyvärr är det så, hon är fruktansvärt egoistisk. Det förstör mycket. Vi har kämpat mycket med det här hemma, men mamman har motverkat det genom att just heja på och validera. Så synd att "förstöra" ett sånt (annars) fint barn. Fruktansvärt.

Vi verkar ha liknande upplevelser. Hur är det nu med ditt bonusbarn? Det är hemskt när det går ut över de små, syskon!

Precis

De har rest utomlands, inom Sverige. Dottern pratar inte känslor, så det gör ingen skillnad. Han har försökt sååååå många gånger att ta itu med detta, prata med henne osv. Så tro mig många försök är gjorda genom egentid osv. Tycker man kan FRÅGA först innan man tar för givet.. Att hon inte får nån tid från TS OCH HENNES UNGAR...