Du som fött minst ett barn, vad önskar du du vetat?

Jag trodde faktiskt inte att det skulle göra så ont som alla sa, tänkte att kroppen är ju skapt för att klara det och jag har hög smärtgräns och ställde in mig på naturlig förlossning. Det slutade med att jag testade i princip alla smärtstillande som fanns hehe.. Sen finns de ju vissa som faktiskt inte behöver jättemycket smärtstillande så det viktiga är nog att inte ha för mycket förväntningar utan att ta det som det kommer. 

Det tog också galet lång tid, så ont som värkarna gjorde trodde jag att jag skulle få föda barnet hemma för de ville inte att jag skulle åka in (pga förstföderska, ingen vattenavgång osv). När jag väl kom in (efter ca 13 timmar med värkar) så var jag bara öppen 1,5 cm.. 

Jag var väldigt orolig för att bajsa på mig, hade läst att man kan få lavemang osv men det som inte nämns är microlax. Det är ett fantastiskt laxeringsmedel som införes i ändtarmen, verkar direkt och ger inte någon smärta/obehag. Det kommer jag definitivt ta innan jag åker in till förlossningen när det är dags denna gången. Det är så himla skönt att slippa oroa sig över att bajsa på sig (även om barnmorskorna verkligen inte bryr sig). 

Amningen var också en sån sak som gjorde mycket ondare än vad jag trodde, jag hade konstant ångest över att behöva amma de första veckorna. Efter ca 2 veckor fick jag börja pumpa ena bröstet för det vägrade läka, det var ett jättebra beslut att göra så. Genom att bara amma på det "friska" bröstet och pumpa det andra fick jag en chans att läka helt och ångesten försvann. Det var heller inga problem att flaskmata med det utpumpade, barnet föredrog ändå bröstet men då var ju flödet bra igång, annars ska man inte göra så. 

Alla gravidkilon försvann första månaden men för att få sakerna på rätt ställen tog 6 månader. Så även om jag vägde som innan kom jag inte i mina vanliga byxor förrän efter ett halvår.. höfterna måste ju växa ihop igen och så där.