Känslomässig otrohet - hur skulle ni förhålla er?

Du har ju redan svarat på frågan. Du påstår att ni båda är olyckliga i era relationer så det är bara att avsluta dom. Sedan kan ni fortsätta utan att vara otrogna som ni är idag.

Steg 1. Du inser vad du håller på med. Mycket bra och ovanligt.

Problemet är ju att vi gör allt detta men förnekar samtidigt!

Jag har sagt att jag vill vara med min sambo (vilket är sant även om jag vet att vi har våra problem)

Hen har sagt att den älskar sin sambo!

Jag tar ingen som helst kontakt med hen utanför jobbet och hen har sagt att den vill ringa mig - vilket jag sagt att jag skulle tycka om -men hen har inte hört av sig alls!

Vi ses enbart på jobbet och lunchar ihop!

Jag ver med mig att jag innerst inne skulle vilja skapa ett liv med hen men jag ser inte hur det skall vara möjligt.. och dör upplever jag att det är ömsesidigt! Vi har sagt att vi är vänner och att tiden får avgöra men att man vet aldrig i framtiden "citat ifrån hen"

För mig funkar inte livet att man gör slut med en sambo sedna flera år för att bli tillsammans med denna person! Samtidigt känner jag att jag inte känner personen och det är väl det som driver mig.. att jag söker svar på vem hen egentligen är!

Det är inte ovanligt att få känslor för en kollega. Hur du ska göra beror väl på hur du känner för din sambo. Är du i ett bra förhållande som känns rätt, bör du kanske hålla dig borta från kollegan och låta känslorna svalna. Är du inte kär i din sambo alls bör du tala om det och göra slut. Vet du inte hur du känner så kan parterapi eller lite romantiska dejter med sambon hjälpa dig. Ibland tar vardagen över, fast förhållandet egentligen är " rätt".

Jag och min sambo har pratat och insett att vi är för olika samt att sambon stör sig på allt jag gör just nu!

Vi har glidit ifrån varandra och skall försöka att under sommren finna till varandra igen när vi har semester ihop! Funkar inte det så har vi kommit överens om att bryta upp!

Min kollega går igenom liknande fas! Hen har tappat lusten för sin sambo och känner sig ensam och känner att sambon inte anstränger sig för att det skall funka!

Vi har alltså sagt att våra relationer suger men försöker ändå att få det att funka! Jag kan känna att min kollega känner starkt för mig samtidigt som hen håller mig undan - för så gör ju jag själv!

Jag kanske bara fått för mig att vi har något...

Hela situationen är rätt surrealistisk och jag tror att jag skriver denna tråd för att få prata av mig eftersom jag inte talar med någon om detta!

Vad gör ni rent konkret för att bättra era respektive förhållande? Du kan ju inte säga att du vill stanna hos din sambo och ändå fortsätta med den andra. Du måste välja.

Stanna hos din sambo av rätt anledning, allt annat är rent elakt.

Lämna din sambo av rätt anledning, för att du inte längre vill ha honom.

Du kan aldrig äta kakan och ha den kvar. Konsekvenser av det blir alltid att du står ensam kvar och de båda andra har tröttnat.

Sluta leka offer här, du är vuxen och väljer själv hur du vill ha det. DU ensam väljer aktivt att göra så här. DITT eget ansvar.

Du väljer att ta tillbaka den andra, du väljer att inte säga nej.

Stå för vad du vill och ta konsekvenserna.

Att inte välja är också ett val.. Glöm inte det...

Rent objektivt, hur vet du att det hen berättar för dig är sant?

Ni känner inte varandra säger du själv.

Även om du väljer att lämna/stanna så kan du aldrig vara säker på att den andra gör detsamma...

För att svara er båda:

Jag har lyft med min sambo vad min arbetskollega givit mig som jag saknat i min relation!

I mitt fall har det varit någon som vill prata om sina känslo och som man faktiskt kan ha roliga pratstunden med kring precis allt i livet och utan att jag behövt tänka på vad jag säger eller hur jag säger för att undvika drama och bråk! Jag saknade också att min sambo blivit någon som inte alls stämmer med den som jah fall för från början! Klart min sambo blev sårad och därmed blev förbannad på min kollega men min sambo har förökar bättra sig men det som är vårt problem är att min sambo blir så lätt och långsiktigt kränkt kring precis allt! Jag måste fråga om lov eller dubbelkolla så saker och ting är okej innan jag gör det som jag frågat om! Min sambo kämpar och kanske insett att hen inte kan ändra sitt beteende vilket gör både hen och mig olyckliga för vi sårar bara varandra!

Min kollega har en bättre relation i grunden men hos dem så är det brist på sexuell närhet samt att hens sambo inte är intresserad av att prata med min kollega på samma sätt som jag! Detta har min kollega lyft och även berätta om mig vilket får denna sambo att hata mig för att jag fyller kollegans behov bättre! Min kollega har i detta nu valt att hålla mig rätt så hemlig för att slippa bråket hemma då denna kollega var den som bröt med mig och nu tagit mig tillbaka! Jag är borttagen på sociala medier av den anledningen! Kollega har också insett att deras relation inte heller kommer hålla i längden om inte saker och ting inte ändras drastiskt!

Så med andra ord så har vi verkligen försökt rädda våra relationer och stöttat varandra i själva utveckligen genom att få råd från motsatt kön-håll! Vi försöker ju ändå idag att kämpa med våra respektive!

Sedan finns det är rädsla hos mig att jag skall bli ensam kvar men jag har försökt förlika mig med den tanken!

Jag har som sagt valt detta själv!

Ett tag tänkte jag bryta med min kollega men jag vill inte göra det för min sambo för då kommer jag bara bli olycklig utan jag vill ha vår vänskap utan att man gömmer den och även bygga min relation men det är som sagt väldigt svårt på grund av hur min sambo hanterar det vilket i grunden är själviskt av mig! Då finns ju bara ett alternativ kvar - att göra slut!

När det gäller kollegan så kan det vara tomma ord också - kollegan har en tendens att prata illa om de flesta när de inre är där och jag vet att jag inte är ett undantag där!

Men när vi ses och när vi rör varandra och när vi kramas eller tittar på varandra är iallafall äkta i stunden!

Att det skulle bli vi? Njaaa men vi skulle kanske inte behöva lägga band på oss längre! Det är nog främst det som hemsöker mig!

Hur du än gör har du arslet bak, du måste ta konsekvenser för det inträffade. Det kommer du undan.

Din sambo kommer aldrig kunna ge dig det du saknar så länge du har kvar den andra.

Och självklart finns det bättre personer att prata med än denna kollega om du behöver ventilera ditt förhållande . Glöm inte att ni båda är fel personer eftersom ni är dom som satt er i denna sits.

Vill du rädda ditt förhållande är 50%av jobbet ditt och din sambo förväntar sig givetvis att du tar ditt ansvar.

Sen skulle jag tänka mig noga för vad gäller kollegan, är hen en som snackar skit bakom ryggen skulle jag vara väääldigt försiktig med ens egna rykte. Kollegan kan sätta dig riktigt i skiten om det vill sig illa. Det är hen inte värd!!

Tjena TS och andra.

Som en arbetsplatsens observatör har jag sett och hört liknande historier alltför många gånger för att tro att det är en slump att man träffar sin själsfrände på jobbet. Antingen är alltså själsfränderna alltid kollegor, eller så har du och din kollega gjort en klassisk resa. Ni träffas varje dag på jobbet och spenderar säkert ca 8 timmar ihop per vardag. Det är dessutom de fräscha 8 timmarna. Med det menar jag att ni är pigga, vakna medan sambosarna får era trötta 8 timmar. Ni har pratat och sagt, "jag har det lite dåligt" och då har den andra sagt "jag också..." När ni sedan utvecklat er relation känslomässigt har säkerligen (ja, jag har forskat i det här på alla mina arbetsplatser och här på familjeliv) er hemmarelation blivit sämre. Kanske har ni distanserat er, möjlighet omedvetet för att hen på jobbet är ju min bästa vän och förstår mig precis i allt. Era respektive partners är säkert medvetna om att något förändrats, och du är det iaf. Du delar inte längre dina tankar och funderingar kring livet med din sambo utan med hen på jobbet. självklart blir din hemmarelation sämre. Att peka fingret på din sambo tycker jag är lite väl svagt. Där finns säkert brister, men din delade uppmärksamhet omöjliggör att ni kan utveckla samborelationen.

En liten tanke kring dig och kollegan. Har du reflekterat över att ni bara träffas på vuxendagiset som kallas "arbetsplats"? Där finns inga gemensamma måsten som att städa lägenheten, vem ska tvätta, vem handlade inte mjölk etc. Precis de där sakerna som sliter lite på relationen när det inte fungerar. Er relation kan alltså fortsätta att vara fri från påfrestningar och kan iofs därför inte utvecklas ordentligt.

Jag tror att du borde och många andra skulle se nyktrare på era kollegor om ni överväger att:
tid spenderat ihop + lite uppgifter att göra (sk jobb) + kanske en yttre fiende (chef/sambo etc.) = tycka om varandra
Ungefär som en kickoff eller teambuilding, bara att där är det någon som gör det medvetet. Men er kollega/vän/själsfrände relation har följt samma mönster. Ganska förutsägbart och inte så speciellt?

Jag vill ändå friskriva mig från att begreppet själsfrände/den stora kärleken/mitt livs kärlek kanske finns på riktigt och att det är just den du har träffat på... men jag tror inte det.

Jag tycker att det första felet du och din kollega gjorde var att inleda er relation genom att snacka skit om era respektive. Det känns inte som det bådar särskilt gott för en relation. Problemen i sin relation tar man främst med sin partner eller i värsta fall familj eller bästa vänner.

Jag hade personligen aldrig gett mig i lag med en man som talade illa om sin kvinna. Dels för att det kan vara ett tecken på en man som har svårt att kommunicera, och dels för att det i nästa stund kan vara min tur att vara den elaka bitchen där hemma.

Ts, du pratar om "känslomässig otrohet" som att problemet i ditt fall skulle vara att du fått nån slags känslor för din kollega. Det betraktar inte jag som otrohet, varken hos mig själv eller min partner. Jösses, det händer ju hela tiden! Skitlätt att hitta "soulmates" där man inte behöver dela vardagens dagishämtningar och korvmiddagar.
Nej, den verkliga otroheten är att ni pratar skit om era relationer och partners, era barns andra förälder med varandra. Så jäkla illojalt och svekfullt.
Faktum är att jag skulle spy på mig själv om jag skulle nedlåta mig till nåt sådant, och spy på kollegan/soulmaten också. Usch så billigt, att du/ni bara kan med. Att bara tänka efter borde fungera bättre än en iskall avrivning. Har ni verkligen inget bättre att prata om med varandra?!

Glömde tillägga att det dessutom alltför ofta är män som snackar skit om sina partners för att få till det med en kollega (eller andra kvinnor). För det är ju så synd om stackaren som inte får sex där hemma, så han behöver lite tröst och sex. 
Därför tycker jag att det är lite varningstecken över det hela..

Hände mig. Frugan hittade en vän...

Vi är numera skilda och det var mycket lätt för mig att gå vidare då jag visste att jag aldrig igen skulle kunna lita på henne.

Är ny lykligt gift men det är inte mitt ex...

Dock jobbigt att behöva se fanskapet i och med att vi har ett barn ihop.

Mitt råd - gör din man en tjänst och skilj dig..

Föresten sluta säga "hen"! Det är väl ingen höna du dejtar vid sidan om!?

Seriöst... varför kan man inte bara ta sig ur en relation innan man inleder nästa. Sånt där ni pysslar med är lågt. Skulle jag veta att min sambo håller på så tillsammans med en kollega skulle jag bli otroligt ledsen. Men ja... veta skulle jag vilja, för att gå med sådan ovetskap är hemskt och SÅNT gör ännu ondare. Jag vet...

Så va den vuxna och bryt tills ni båda är lediga så att säga.

Jag skulle rekommendera att ni gör slut med respektive partner, och gör ett försök på ett förhållande ihop. Och det är säkert också vad du vill höra. För om jag läser mellan raderna är det precis det du vill.

Otrohet är fel. Gör du slut med din och han med sin, kan ni kanske bli lyckliga ihop? Istället för att smyga runt, och må dåligt när ni är med era respektive.

Bättre än att tillslut ta steget och vara otrogen "på riktigt".

Hoppas allt löser sig, för er allihopa.

Oavsett om ni två blir tillsammans eller inte bör ni göra slut med era respektive eftersom ni uppenbarligen inte har det bra i de förhållandena. Ni måste inte flytta ihop, gifta er, och skaffa barn det första ni gör som som singlar. Fortsätt vara singlar, men umgås, och låt allt ske i sin tid. Ta det lugnt, och ha det bra. :)