Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.

Jag fick det jobbigare och jobbigare med mitt ena styvbarn. Hon hade en personkemi som absolut inte funkade för mig.

Jag avslutade inte förhållandet just pga henne men det var såklart en bidragande del. Hon bodde vv och andra barnet är vh, hade det varit tvärtom hade det funkat 1000ggr bättre. En hel vecka i sträck var liksom mer än jag orkade.

Vad är det du har problem med? Vissa saker kan ju gå att åtgärda, andra inte....

Anonym (öh) skrev 2017-06-09 20:36:22 följande:

Tur att jag inte har någon styvmor. Jag går ofta utan att säga hejdå och kommer också hem väldigt ofta utan att uppsöka resten av familjen och säga hej. Jag tackar inte för maten vaje gång jag får någon heller. Alla i vår familj kan grundläggande artighet men det känner vi inte är något som vi måste praktisera vid varje litet vanligt vardagstillfälle.

Fast du kan ju inte påstå att ni kan grundläggande artighet när du säger tvärtemot? Att säga till när man går/kommer är ju grundläggande artighet. Inte springa runt i hela huset och säga till alla, men åtminstone låta folk veta att man fått/är hemma. Att tacka för maten är ju också för mig något man lärde sig typ när man började prata. Rent hyfs alltså. Precis som man ber partnern/barnen/föräldern om hjälp med något så tackar man såklart efter.

Att ta folk för givet är ju oförskämt om något.

Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.

INNEHÅLL