Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.

Då får man anta att ni i familjen har ungefär samma syn på det?

Jag hade uppfattat ditt sätt som mkt ohövligt, nonchalant, orevligt och egocentriskt. Deginitivy inte som grundläggande hövlighet - det du nämner ÄR för mig delar av grundläggande hövlighet.

Sedan beror det naturligtvis på hur man beter sig i övrigt. Om inget duger för att det är "fel" person som köpt det, om man aldrig tackar för en gåva osv, så blir de sakerna du nämner ytterligare saker som gör personen ohövlig. Om man normalt tackar vid en gåva och beter sig hövligt i övrigt blir de enskilda sakerna förmodligen mindre betydelsefulla.

Barnet vinner. Nä tråden heter "vi som kämpar". Låter inte legitimt och trevligt att låta pappan vara ungkarl resten av livet bara för att man är egocentrisk. Få det på sig i vuxen ålder är heller inte så legitimt och trevligt föräldraskap. Dessutom att lära sig styra andras liv? Vad ger det för inställning till livet, vad lär man barnet.

Barnet vinner. Nä tråden heter "vi som kämpar". Låter inte legitimt och trevligt att låta pappan vara ungkarl resten av livet bara för att man är egocentrisk. Få det på sig i vuxen ålder är heller inte så legitimt och trevligt föräldraskap. Dessutom att lära sig styra andras liv? Vad ger det för inställning till livet, vad lär man barnet.

Den enda tänkbara partnern är väl ingen för någon. Det visar väl inte minst alla som skaffat barn med fel partner.

(...)

Barn växer upp och man när väl ändå en förhoppning om att barnet ska bli en okej vuxen som inser att lögner och manipulationer inte är något att bygga sitt liv på.

Ja inte tusan är det att bara lämna när man byggt upp ett liv tillsammans, och verkligen är menade för varandra. Blir illamående av alla som tror att det bara är att lämna vid lilla minsta möjliga problem. Inte konstigt det finns så många ensamstående föräldrar! Våra problem kom ju under tiden, inget som vi gav oss in i. Vissa tror ju att du vet vad du gav dig in i så lämna isåfall, men tyvärr detta skrev jag inte under på.

Ergo vi HAR och HADE samma syn. Så det så! Du får helt enkelt fatta att styvbarn inte är oskyldiga små sötbomber, det finns faktiskt monster också. Som i alla människor.

Ja vad vet du?! Vet du allt om mitt liv efter att bara ha läst det här, här?! Inte ens värt att svara på.

Våra hemska bonusbarn?

Jag har inget hemskt bonusbarn?

Det undrar vi med, men en dotter tyr sig till sin mor och ser upp till och vi misstänker att det endast är mammans uppfostran som fastnar. Vad tror du?

Aha hur tänker du då? Att hon tappade sin plats när jag kom med in i bilden?

Då förstår jag dig bättre. Jag tolkade inte det bokstavligt utan som att man inte ska låta ett barn bestämma ens kärleksliv eftersom de då skulle föredra att man är singel för resten av ens liv så jag tyckte inte att det avslöjade något alls. Det är rent generellt en stort ansvar att lägga på ett barn så det är bra om föräldern inte låter barnet ta det ansvaret, men det tror jag att du också håller med om.

Hoppar in i tråden.

Har ett bonusbarn på 4år som jag totalt ogillar. Vet egentligen inte varför då hen överlag är relativt lugn och helt okej. Men det finns vissa saker som stör mig och som jag inte vet om jag någonsin kommer känna annorlunda över.

Dels är hen väldigt gnällig. Pratar bebisspråk,äter med fingrarna,gallskriker vid tex dusch för att det kommer vatten i ögonen,lyssnar inte när jag eller mina barn säger saker. Hen är curlad från start och så fort något inte passar så gnälls det. Heeeeela tiden!

Det värsta av allt,som jag vet låter hemskt,är att jag tycker barnet är fult. Kanske beror på att hen är lik sin mamma men ändå..blir irriterad så fort jag ser barnet och går som i ett åskmoln hela veckan sambon har sitt barn.

Dock döljer jag det tydligen bra då barnet inte känner av detta och tyr sig många gånger till mig,även om hen inte lyssnar på saker jag säger.

När jag var gift med barnens pappa tänkte jag alltid att OM man skulle träffa någon ny så ska det vara någon som har barn sen innan så att personen vet hur det funkar. Men nu i efterhand skulle jag aldrig nånsin gå in i en relation med någon som har barn.