Anonym (Monis) skrev 2017-06-13 07:36:34 följande:
Det jag reagerade på var just att Fail antydde att hennes man skulle vara ungkarl i hela sitt liv om hon lämnade honom. Det tyckte jag var konstigt och avslöjade en hel del. Inte att det kan vara komplicerat med bonusfamiljer eller att många kämpar för att få det att fungera.
Sen tycker jag att det är rätt trist att utgångspunkten är att barnet ljuger och manipulerar. Inte att personkemin mellan barnet och bonusföräldern inte funkar. Inte att bonusföräldern el biopappan kan ha gjort fel.
Anonym (Fail) skrev 2017-06-13 06:02:04 följande:
Ja inte tusan är det att bara lämna när man byggt upp ett liv tillsammans, och verkligen är menade för varandra. Blir illamående av alla som tror att det bara är att lämna vid lilla minsta möjliga problem. Inte konstigt det finns så många ensamstående föräldrar! Våra problem kom ju under tiden, inget som vi gav oss in i. Vissa tror ju att du vet vad du gav dig in i så lämna isåfall, men tyvärr detta skrev jag inte under på.
Jag har som sagt inte sagt något om att lämna. Jag tycker bara att ditt inlägg som jag citerade var konstigt.
Sedan vänder jag mig inte emot att det kan vara kämpigt och dyka upp problem på vägen i en bonusfamilj. Men det du och en del andra beskriver är ju grundläggande olika värderingar mellan er och era partners. Det gör mig väldigt undrande varför man går in och stannar kvar och börjar "bygga" på en sån situation.
För att ta ett konkret exempel: märkte du inte att bonusdottern aldrig sa tack när ni träffades första gångerna? Att hon aldrig hjälpte till hemma när du började introducerades mer i familjen och kanske spendera någon helg ihop med dem? Frågade du inte din man om det då det? Vad sa han?
Då förstår jag dig bättre. Jag tolkade inte det bokstavligt utan som att man inte ska låta ett barn bestämma ens kärleksliv eftersom de då skulle föredra att man är singel för resten av ens liv så jag tyckte inte att det avslöjade något alls. Det är rent generellt en stort ansvar att lägga på ett barn så det är bra om föräldern inte låter barnet ta det ansvaret, men det tror jag att du också håller med om.
Trist utgångspunkt, njae, min bonus ljuger faktiskt, inte jämt och ständigt men han har gjort det på ett sätt att jag har tröttnat. Jag vet inte om lögnerna och manipulationerna ligger inom ramen för vad som är vanligt för barn. Det har i vilket fall fått mig att tröttna. Han ljuger som sagt var inte jämt men det har hänt tillräckligt ofta för att jag ska känna att jag inte kan slappna av för släpper jag garden så händer det igen.
Men du har rätt i att det är personkemin också, och definitivt att föräldrarna inte fyller sina roller fullt ut, backar inte upp mig till exempel, och jag är inte nån som vill kalla mig bonusmamma heller. I dagsläget försöker jag bara släppa ifrån mig så mycket som möjligt av det ansvar som jag en gång har plockat på mig på vägen. Det gör att jag inte känner att jag behöver störa mig så mycket eftersom föräldern får ta hand om det.
