Tror ni det är möjligt att styra över sin preferenser?

Har funderat mycket i dessa banor angående vad man attraheras av men kan inte riktigt förstå att du vill ändra på vilka du faktiskt attraheras av i verkligheten/kontra dina drömmar. När man väl blir attraherad är det ju en underbar kraft som slår allt tycker jag.Varför skulle man vilja ändra på det tänker jag? Skäms du för personerna på något sätt trots att du dras till dem?

Men jag kan förstå ditt resonemang eftersom alla jag varit ihop med och blivit förälskade i har varit långt ifrån de jag utseendemässigt idealiserat.

En klassiker är väl den rika kvinnan från överklassen som faller för den fattiga tjänstepojken eller Pretty Woman där den rika snyggingen blir kär i en prostituerad. En vit slavdrivare blir kär i en svart slav...ja exemplen är oändliga och återspeglas hela tiden i litteraturen.

Det låter som om du har en föreställning om att ditt liv ska se ut på ett visst sätt och att du vill ha t ex en snygg vältränand, framgångsrik man som du kan stoltsera med och visa upp...en statussymbol för att förhöja ditt eget värde medan du i själva verket faller för arbetarklasskillen eller bohemen och därmed inte riktigt kan stå för ditt val av kärlek.
Tror detta är ett vanligt fenomen även i olika grupperingar i samhället, etniska tillhörigheter, potitiska, religiösa etc. Kärlek är inget man kan styra över förutom att välja bort den med vilje. men du kan aldrig bestämma var den ska slå ner. Tror inte man på något sätt kan styra över kemi och attraktion. Hur mycket du än vill kommer det aldrig att ske om det inte känns. Kolla program som Gift vid första ögonkastet t ex...där pratasa mycket om detta.

Jag har däremot varit med om att sådant jag funnit helt oattraktivt vid en tidpunkt i livet plötsligt blivit attraktivt och helt förändrat min smak. Också att en typ av utseende satt standarden på  min framtida smak och gjort mig helt blind för allt annat. Att jag sedan bara letat efter denna typ överallt. Kemi och attraktion är ett mysterium..men ett trevligt sådant:)

Men alltså, om vi säger att jag attraheras av killar som jag inte alls tror jag skulle gilla som personer, som jag till exempel tycker verkar vara elaka och kaxiga töntar, och som jag antagligen inte alls skulle komma överens med. Som kanske till på köpet har otäck kvinnosyn.

Samtidigt som en kille som jag tycker verkar cool och rolig verkar gilla mig, en kille som jag även tycker verkar vara fin som person. Om vi tänker att det vore så. Låter det då inte ganska förståeligt att jag skulle vilja ändra på detta?

Menar du att du inte dras till den fina och coola som du tycker är rolig men hade önskat att du gjorde det eftersom han gillar dig?

De dåliga killarna med taskig kvinnosyn (bad boys) är ofta skitsnygg, kaxiga, alldeles för framgångsriika hos kvinnor så att de tycker de kan kosta på sig att vara svin...De suger men är ofta skitsnygga...det var därför de blev bad boys!
De flesta attraheras av såna rent primitivt (precis som killar med  storbystade blondiner) men få skulle stå ut med dem och bli lyckliga förutom möjligen en tjej med skinn på näsan som kan sätta dem på plats. Men de kommer ändå att bedra henne oavsett;)

Tror du bara behöver hitta rätt kille som det känns i magen med och släppa dina funderingar och ideal. Låt det bara hända och leta i de kretsar du kan indentfiera dig med.

Prova att styra dina tankar och se om det funkar! Jag vet att andra varit inne på samma linje, och menar att det fungerat. Det var kvinnor som inte ville låta medias bild göra att de valde bort mjuka och traditionellt osexiga killar, som egentligen var intelligenta och trevliga. De menade att de funkade.

Ens preferenser ändras ju med tiden. Jag attraheras inte av samma saker nu som när jag var 17.

Men du menar om man medvetet kan locka fram attraktion till en specifik person som man inte känner någon som helst attraktion till? Jag tånker att attraktion ju kan växa fram även om man inte känner den från början beroende på att man upptäcker nya sidor his den andra. Men att tvinga fram attraktion för en specifik person tror jag inte på.

Ja sånt tror jag avsolut man kan bearbeta bort. Om du enbart attraheras av personer som du ogillar som personer och som behandlar dig illa skulle jag utgå från att det handlar om djupare problem hos dig, dålig självkänsla, anknytnings/relationsproblematik osv.

Sånt går givetvis bearbeta bort och då kommer dina preferenser ändras också. En person med god självkänsla och ett sunt förhållande till sig själv och relationer attraheras inte enbart av människor som behandlar en illa.

Men däremot att bestämma sig för att bli kär just i Kalle för han verkar så bra, tror jag inte på.

Ja jag menar precis så! Att jag hade önskat att jag känt på ett annat sätt för den fina, coola och roliga, att jag känt mig attraherad av honom helt enkelt. Det känns liksom frustrerande att det inte blir som man hade velat...

Tack för de intressanta svaren, ni som svarat! Ska se om jag får hjälp och inspiration av något av dem...

Tycker bara det känns som att allt blir åt fel håll än jag försökter tänka haha

Och ja, kanske allt det där med mina funderingar i grund och botten ligger i det där med självkänsla. Kan kanske vara så att man dras till dem som man har låga förväntningar på av någon slags omedveten rädsla för att bli sårad och besviken...?

Nej det tror jag inte på. Och även om man skulle lyckas övertyga sig själv att attraheras på något sätt så skulle det nog vara skört och definitivt fejk, inte äkta.

Ugh det där med fejk låter ju inte särskilt lockande:/
Fast å andra sidan, om det var det enda rimliga alternativet till ett dåligt liv med en äcklig partner vore det kanske ändå något...

Jag har varit med om att vänner har börjat dejta folk de inte känner någon attraktion för men tycker verkar så bra. Sedan om de gått längre dvs kysst/hånglat/haft sex med personen så har de blivit attraherade efter det och börjat se den på nytt sätt. Så om det är en perfekt person tycker jag du kan testa det ett par gånger så länge det inte känns obehagligt. Ibland fastnar man i vilken typ man gillar men sedan när man erbjuder sig själv något annat så börjar man gilla det också. Vissa av dem jag nämnde är nu lyckligt gifta och jättekära.

Men känns ingen attraktion efter sex 2-3 ggr så går det nog inte.

Det går absolut att påverka vem man attraheras av, men kanske inte så mycket av egen kraft som av sociala och andra omgivande faktorer när det gäller er kvinnor.

Det finns en anledning till att många kvinnor attraheras av "bad boys" och det beror på att sociala koder många gånger hyllar den typen av män. Andra kvinnor attraheras av den typen, de lyfts i filmer, böcker med mera fram som den ultimata mannen osv.

Om man går tillbaka 150 år i tiden var den typen av man absolut inte eftertraktad bland kvinnor eftersom det inte ansågs vara ett ideal då att vara ett aggressivt, kriminellt svin med våldsproblematik. Tvärtom var den typen av män ofta socialt utslagna då, vilket de ofta blir i dagsläget också förr eller senare.

Men nu är det nya ideal som råder. Den viktorianska erans gentleman ratats till förmån för den feministiska erans skitstövel.

Där är du något viktigt på spåren. Du faller för människor som du vet är omöjliga för att du i grund och botten skyddar dig själv...likförbaskat kommer de ju att såra dig. Anknytningsteorin belyser just att människor fortsätter omge sig med dåliga mönster för att de  känner en slags trygghet i det otrygga och känner igen det. De tror inte att de förtjänar bättre. Man vågar inte släppa in det bra eftersom man är rädd att göra den personen besviken och inte räcka till. Dock tror jag man vet om man är attraherad på en rent primitiv nivå...sånt är svårt att ändra på. Man måste kunna se sig själv kyssa en person annars är det kört och blir bara äckligt!

Aha låter ju intressant, tack för att du delar med dig av det :)
Visserligen skulle det kanske vara en bra idé för mig det där med att testa. Men samtidigt så tycker jag att det mesta med närhet är rätt så obehagligt :/ Så det skulle kanske inte precis vara särskilt lätt, fast detta kan ju förstås förändras. 

Det du skriver nu passar nog ganska bra in på mig, känns faktiskt lite som om du skriver om mig...

Det är väl en enorm skillnad mellan "ögonblicks-attraktion" och "djup attraktion" eller hur jag nu ska benämna det.

Bara för att jag inledande tänder på ett visst utseende så är det knappast det som är det primära när jag söker en partner. Jag vill ju ha en relation med en person som matchar mig i värderingar, mentalt, sexuellt, kulturellt, delar vissa intressen med osv. Om hen sedan råkar vara lite rundlagd/spinkig/kort/lång/mörkt hår/ljust hår/etc spelar inte någon större roll.

Så jag lägger inte ner speciellt mycket tid åt att "omprogrammera" mina preferenser, eftersom de yttre faktorerna är helt intetsägande i det långa loppet.

Hmm, tänkvärt...