Sambo jobbar, hur mycket hjälpa till med barnen?

Smart att skaffa ett till barn med honom

Tyvärr har din sambo troligen skaffat barn för tidigt då han missat den nyttiga träningen att ensam klara ett eget boende. Av det lilla jag läst hittills är risken stor att ni redan lagt alla rutiner för framtiden, MEN förhoppningsvis kan han inse att han tar ett barn och du det andra ... så ni får en nystart, men det kommer nog bli en jobbig process där han behöver växa upp. Bästa vore nog att han fick vara pappaledig med bebisen för att lära sig ta ansvar och se vilket arbete du gör ...

Vi delar på det mesta. Just gå upp på morgonen är jag lite dålig på, men min fru är morgonpigg o jag kvällspigg. Jag brukar rätt ofta få ta barn som vaknar på natten. Klart han ska kunna byta blöjor. Hur ska du annars kunna åka iväg nånstans utan barn? Tänkte han inte ta några pappadagar alls eller hur tänkte ni där? Om du gör det bättre kanske stämmer, men han får ju träna lite på det.... precis som allt annat i livet.

Om du inte skaffar ett jobb är risken överhängande stor att du kommer fastna med 100% av barn o hushållsrelaterade arbetsuppgifter. Känns kanske inte jättesmart att skaffa en till nu, det verkar som att ni har en hel del att arbeta på i er relation.

Ni är båda föräldrar. Du är ledig från jobb för att ta hand om barnet istället när du är föräldraledig RESTEN av tiden är ni TVÅ föräldrar som ska dela lika på bördan. Tyvärr har du skaffat barn med en jättebebis som inte ens vill försöka vara vuxen och förälder. Han kan, han bara vill inte och du låter honom hållas.
Försök hitta ett jobb om ca 6 månader så han får vara hemma. Behandla honom likadant som han behandlat dig så kanske han vaknar upp. Om han vägrar vara föräldraledig så gör slut med honom. Ditt liv kommer bli avskyvärt med två små barn och en jättebebis.

Såhär har vi gjort: den som arbetar får sova om nätterna till jobbet. Helgerna delar vi dvs varsin sovmorgon och vaknatt. När jag kommer hem från jobbet så hjälps vi åt med vardagssysslor och har tid med barnen. Ofta nu när jag arbetar så tar jag båda barnen då jag tycker att jag gärna vill ha lite extratid med dem medan sambon ordnar mat och plockar undan.

Hej!

Jag känner igen Mig i det du skriver. Min fd sambo hade ingen ork/energi till Att hjälpa till eller vara aktiv i dotterns liv öht. Jag gjorde ALLT(det gör jag fortfarande). Han ville inte äta med oss, gå ut med oss eller hjälpa mig med något öht. Inte ens när jag ligger med 40 grader feber och mår fruktansvärt.

Skulle jag tvätta våra kläder i en tvättstuga som ligger en liten bit bort (hans kläder också) så skulle jag ta med mig ungen till tvättstugan då han inte har ork att passa henne tio min. Där går jag med en barnvagn, tvättkassar och det kan vara snöstorm eller ösregna. Det struntade han fullständigt i. Grannarna påpekade gång på gång att detta inte är ok. Speciellt inte när det var riktigt dåligt väder, barnet skrek i vagnen och där försöker jag fixa både kassorna och styra vagnen...

Jag såg alltid till att boka tvätt när han var ledig(alltid en söndag) jag bad alltid om hjälp men fick bara skäll om att det är hans lediga dag och då vill han vila!

Han har haft barnet ENGÅNG i 40 min i bilen (fanns ingen annan lösning) Jag blödde kraftigt och skulle bli undersökt. Det visade sig att det var pga all stress...

Jag stod ut dag in dag ut... han lovade att det skulle bli bättre men hans löften är lika mycket trovärdiga som jultomten.

Vad tror du han gjorde under tiden han hade semester? (Jag såg framemot semestern. Han skulle ha fem veckor och då tänkte jag att han kanske kommer ha den orken/energin till att vara med sin familj) Han bokar en resa(utan att säga det till mig) med sina polare och är borta i fyra veckor! Jag sa ifrån och bröt ihop men inte berörde det honom alls!

Trots allt det här så ville han ha ett till barn. ALDRIG i hela mitt liv sa jag. Tog mitt pick och pack (barnet också såklart) och drog därifrån. Det är MYCKET tuffare med TVÅ barn. Kunde han inte hantera ett så förtjänar han absolut INTE ett till!

Idag bor barnet hos mig på heltid. Han träffar barnet MAX 1/månad. Det gör mig ingenting. Jag tar det här ensamstående mamma än att bo ihop med barnets pappa och förvänta sig hjälp. Nu vet jag att det bara är JAG och finns ingen hjälp att hämta. Jag är psykiskt inställd på det, vilket jag inte var då vi bodde ihop och det gjorde det hela mycket värre.

Det är tufft ibland att vara ensamstående mamma, men jag väljer det ALLA dagar i veckan än att ha en person som bara ger mig (om inte mer) huvudvärk än vad tio barn tillsammans skulle ge.

Nu tänker jag på bara mig och mitt barn. Lagar mat, tvättar och städar efter endast oss två. (Han kunde tom gnälla över att maten inte var så god osv)

Hade jag varit du så skulle jag ALDRIG skaffat ett till barn. Aldrig!!!

Tycker absolut att han borde vara pappaledig ett tag. Blir ju bättre för alla. Han får öva lite mer på att ta hand om barn, får troligtvis en bättre relation med barnen och du slipper lite stress.

Självklart ska inte bara du ta allt ansvar när han också är hemma.

Tycker att du låter som en fantastiskt fin och engagerad förälder !!! men jag måste säga att jag blir bestört över den omognad och bristande ansvarstagande som din respektive visar. Tyvärr precis som andra skrivit tror jag att du måste ta dig själv o honom i kragen och tvinga fram en dialog runt detta. Annars finns risk att du blir en tre barns mamma som vaknar om 15 år o är bitter över att ha blivit utnyttjad. Barnen har rätt till en aktiv pappa som intresserar sig och prioriterar dem.

Föräldraledig eller förälder i tjänst är du mellan kl 7-17 på vardagar när han jobbar ALL annan tid ska ni gem dela på.

Gör schema skriv upp rutiner, hemma sysslor, lek vad som helst o fördela!!! Gör det NU!

Är du hemma mer än honom se över din pension , så han sparar åt dig också!!

Men om DU har sovmorgon så kan du ju inte stiga upp för att barnet vill det eller för att sambon har problem med frukosten. Skärpning. Stoppa i öronproppar och lås sovrumsdörren istället.

Efter som det är BÅDAS barn så heter det inte "hjälpa till" när pappan tar ansvar utan det är en självklarhet. Vi tar samma ansvar för barn och hem. Sambon lagar mer mat än mig samt städar diskar och fixar. Jag fixar inköp av kläder, går på läkarbesök mm mm. Vi gör lika mycket på nätterna med barnen. När dom ammade fick jag ta det mesta men sen dom slutat amma delar vi på bördan lika. Jag skulle aldrig skaffa barn med en jävla mansgris som din karl verkar vara ts.

Tycker det är oroväckande att han inte kan ge sin dotter frukost själv eller byta en blöja. Det kanske finns föräldrautbildningar eller pappagrupper i närheten där ni bor? Kanske är bra för honom att umgås med andra pappor som vill vara engagerade och delaktiga föräldrar.

Hur gammal är dottern? Är hon så pass gammal att hon har rätt till allmän förskola är det väl ingen dum idé. Vi har två barn, en fyraåring och en 5 v gammal bäbis. 4-åringen går på förskola 8-13 tis, ons och tors och jag är föräldraledig på heltid, de timmar han är på förskolan gör jag det jag orkar hemma, men oftast sover jag och lillkillen några timmar på fm pga halvdålig nattsömn. Min man ställer över huvudtaget inga krav på att jag ska göra något hemma under dessa timmar, och tiden han är hemma (jobbar 06-16 och är föräldraledig måndagar och fredagar så delar vi på allt som har med hemmet och barnen att göra, allt annat vore helt otänkbart för mig.

På helgerna + lediga dagar tar vi varannan natt så att vi båda ska få sovmorgon.

Ska inte din sambo vara föräldraledig? Tyvärr håller jag med många andra här att det kanske inte var så bra att skaffa ett barn till, men nu är det som det är och ni får försöka göra det bästa av det. Helt klart måste sin sambo växa upp och ta mer ansvar, ni är ju två om att få barn.

Ursäkta, såg nu i trådstarten att det var två år sen dottern föddes. Är inte förskola ett alternativ ändå?

Kommer aldrig begripa varför man skaffar mer än ett barn, med någon som inte är villig att göra sin del. Detta läser man om stup i kvarten här. Beklaga sig över att "jag får göra allt"... och ändå skaffa fler barn med samma karl, och fortsätta gnälla.. Obegripligt!

Just därför ska man dela på föräldradagarna istället för att bara en är hemma. Ni borde starkt överväga det nu med barn nr 2. Finns ju ofta massor av argument till varför pappan ej kan vara hemma men det går nog ofta att lösa för att undvika skilsmässa som det annars blir stor risk för i ert fall. Den som är hemma blir ju naturligt mer ansvarig för barnen. Jag är fl just nu och min man gör mindre än mig. Men jag vet att vi ska bytas av till hösten och han tar lika mycket som mig då.