Forum Familjerätt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Andra som upplevt föräldraallienation??? Helt orkeslös!

    Lör 10 jun 2017 09:33 Läst 2392 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (Trött och ledsen­)
    Visa endast
    Lör 10 jun 2017 09:33

    Hej

    Jag vill helt enkelt komma i kontakt med andra som genomlidit eller genomlider att man trots att man är en bra förälder på helt sjuka grunder förlorar mot någon som använder barnen som en spelpjäs i det äckligaste spelet jag upplevt.

    Jag känner inte igen mina barn! Vi har alltid haft det bra ihop. Jag har lovat mig själv att sköta det snyggt. Aldrig prata illa om den andre. Ställa upp för barnen. Vänt ut och in på mig själv.

    Jag är trött nu. Orkar inte. Klarar inte av att göra det rätta och ändå stå som en förlorare i ett spel som jag aldrig ville vara en del i.

    Jag skaffade barn en gång i tiden. Någon är bitter och vansinnigt egoistisk och således ska jag betala med all min energi och miljoner tårar för det under resten av livet????

  • Anonym (En till)
    Visa endast
    Lör 10 jun 2017 09:40 #1

    Jag/vi går igenom samma med sambons barn.

  • Anonym (Maja)
    Visa endast
    Lör 10 jun 2017 09:51 #2

    Aldrig upplevt det själv...men sett på nära håll,hemskt tärande. Förlorarna är barnen som blir brickor i ett filt spel och som är förlorarna i detta dysfunktionella. Har du tagit hjälp utifrån..? Dvs någon samtalskontakt ? Kan vara skönt att få stöd utifrån som kan hjälpa dig att fokusera på det som GER dig styrka istället för tvärtom. Vet att det är svårt när man är mitt i det,men kan vara värt ett försök. Styrkekramar!

  • Anonym (Trött och ledsen­) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 10 jun 2017 10:29 #3

    Jo både socialtjänst, BUP och egen kontakt i perioder. Alla säger samma. Det är glasklart men det finns ingen så pass stark lagstiftning som tar manipulation. Barnen är lite större 10 och 15. Hade varit lättare om de var mindre menar de...

    Jag försöker att leva så normalt det går men det är tufft och mycket mycket tärande på psyket.

    Emellanåt känns det skamligt. Som ett misslyckande. Trots att jag logistikt sett vet att jag gör mitt allt.

  • Anonym (Maja)
    Visa endast
    Lör 10 jun 2017 11:19 #4
    Anonym (Trött och ledsen) skrev 2017-06-10 10:29:46 följande:

    Jo både socialtjänst, BUP och egen kontakt i perioder. Alla säger samma. Det är glasklart men det finns ingen så pass stark lagstiftning som tar manipulation. Barnen är lite större 10 och 15. Hade varit lättare om de var mindre menar de...

    Jag försöker att leva så normalt det går men det är tufft och mycket mycket tärande på psyket.

    Emellanåt känns det skamligt. Som ett misslyckande. Trots att jag logistikt sett vet att jag gör mitt allt.


    Förstår att det är tärande och att det tar på psyket att känna denna maktlöshet. Försök ändå att inte att känna skam,tar onödig energi, den tillhör den andra vuxne,inte dig. Tids nog kommer barnen att förstå detta fula spel och förstå hur allt hänger ihop. Försök att bara finnas till för barnen så gott det går och vara den förälder du är och visar vägen med hjärtat/hjärnan och är den som sätter sig över det som inte går att ändra på. Spar på din energi så gott du kan och släpp det du inte kan förändra. Lägg fokus på din egen lycka och det du mår bra av,det som är äkta ser barnen,barn är experter på att läsa av oss vuxna och läsa mellan raderna. De kan inte välja sida pga av känslomässiga skäl och de band de har fötts till oavsett hur dysfunktionell familjen är. Du är den enda som kan välja "sida", vara kvar i det missrabla eller ta tillbaka makten och styra ditt liv i den riktning du mår bäst av. Lyckliga föräldrar bidrar till lyckliga barn! Ta små steg i taget...släpp lite i taget...du har inget att förlora...och barnen kommer att märka skillnaden. Ditt X får ta tag i SITT problem,du har inget ansvar över det,bara barnens och där gör du det som känns bäst för er få ni är tillsammans. Det lilla blir stort så småningom,många bäckar små som det heter. Kram
  • Anonym (Trött och ledsen­) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 12 jun 2017 05:13 #5
    Anonym (Maja) skrev 2017-06-10 11:19:32 följande:

    Förstår att det är tärande och att det tar på psyket att känna denna maktlöshet. Försök ändå att inte att känna skam,tar onödig energi, den tillhör den andra vuxne,inte dig. Tids nog kommer barnen att förstå detta fula spel och förstå hur allt hänger ihop. Försök att bara finnas till för barnen så gott det går och vara den förälder du är och visar vägen med hjärtat/hjärnan och är den som sätter sig över det som inte går att ändra på. Spar på din energi så gott du kan och släpp det du inte kan förändra. Lägg fokus på din egen lycka och det du mår bra av,det som är äkta ser barnen,barn är experter på att läsa av oss vuxna och läsa mellan raderna. De kan inte välja sida pga av känslomässiga skäl och de band de har fötts till oavsett hur dysfunktionell familjen är. Du är den enda som kan välja "sida", vara kvar i det missrabla eller ta tillbaka makten och styra ditt liv i den riktning du mår bäst av. Lyckliga föräldrar bidrar till lyckliga barn! Ta små steg i taget...släpp lite i taget...du har inget att förlora...och barnen kommer att märka skillnaden. Ditt X får ta tag i SITT problem,du har inget ansvar över det,bara barnens och där gör du det som känns bäst för er få ni är tillsammans. Det lilla blir stort så småningom,många bäckar små som det heter. Kram


    Jag vill tacka för att du tog dig tid att skriva det fina till mig. Det var väldigt omtänksamt.

    Du har rätt. Jag vet inte riktigt hur jag kommer dit bara. Idag sätter jag mitt liv och åt sidan. Jag väljer bort mycket som jag själv vill för att kunna finnas till för dem. Utifrån sett så inser jag att det hade sett galet ut.

    Alla val jag gör är baserade på om det finns en risk att det skulle kunna få dem att ta mer avstånd. Verkligen alla val. Det är fruktansvärt energikrävande. Jag vet att jag inte borde basera mina val på det. Men rädslan är överväldigande. Om jag gör ett val baserat på mina värderingar och vad jag anser är bra för oss alla. Kan jag då förlåta mig själv om det för dem längre bort?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll