SD fastkört?

Inlägget hade några år på nacken, men det finns en grundläggande problematik som debattörerna helt verkar ha missat. Det räcker nämligen inte med ett representativt urval av befolkningen för att ge ett rättvisande resultat beträffande reellt väljarstöd. Så här uttrycker sig debattörerna:

"Ett grundläggande kriterium för att en opinionsundersökning skall vara representativ och tillförlitlig, det vill säga att den speglar den svenska väljaropinionen, är att urvalet är representativt. Urvalet utgör då en miniatyr av befolkningen i sin helhet."

Att ställa allmänheten frågan om hur många som förerar sommar framför vinter kräver nog ett sådant urval, men för att påverka valutgången är det ett oundvikligt krav att vederbörande också röstar på valdagen. Det man missar genom ovan beskrivna metodik är att fånga upp enbart dessa individer. Faktiskt skulle det kunna tänkas att självrekryterade paneler i högre utsträckning än helt slumpvalt kontaktade paneler består av dem som faktisk röstar i val och därför ger en mer realistisk bild av opinionen. Aktiviteten på nätet skulle då kunna vara kopplad till politisk aktivitet i verkliga livet.

En annan sak är den helt överdrivna vikt som många verkar lägga vid dessa opinionundersökningar. Bättre att under de fyra år som står till förfogande utveckla och tillämpa sin politik och oroa sig för opinionen då valet närmar sig.

Man undrar ibland om det är ett krav att man ska vara jubelidiot för att få företräda SD. De få kvinnor som är beredda att vara partiets ansikte utåt borde ju behandlas med yttersta respekt om man någonsin vill uppfattas som ett seriöst parti för hela väljarkåren. Sådana saker förekommer säkert inom andra organisationer också, men måste väl vara särskilt viktigt för SD att beivra.

Eller spelar sådana incidenter ingen roll för SD (eller dess popularitet)?