Pepp för hålla hoppet uppe
Hej!
Jag miste vår blivande bebis i vecka 10+5, i slutet av mars. Det har sedan dess varit en outhärdlig djup sorg, dag in och dag ut. Slängs mellan ångest, förtvivlan och hopp. Första månaden kom ingen ägglossning, månaden därpå fick jag utslag och tyvärr mens igen och nu är jag på BIM-2.
Jag behöver pepp. Jag har helt slutat "leva" och är bara "vid liv". Jag gör det jag måste om dagarna, men egentligen vill jag ju sjunka ihop till en pöl av sorg. Kan någon ge mig tips på hur jag kanske kan se på saken? Hur motiverade ni er att hålla hoppet uppe? Hur försökte ni motivera er själva till orka fortsätta gång på gång? Hur fick ni vardagen att bli "viktig" och intr bara dagarna något som man överlevde? Alla människor är ju olika och tar olika hårt på en förlust, men för mig blev det här droppen. Jag vill inget hellre än få bli gravid så jag kan bli mitt glada lyckliga jag igen.