Vad tänker ni om varannan helg föräldrar?

Tycker inget om jag inte vet deras situation, det är inte andra som ska döma. Män väljer inte alltid att ha sina barn så sällan, det finns många anledningar till att de inte kan/får ha barnen mer så det finns inget att tycka om det eftersom alla har sina skäl.

De jag känner (privat eller via jobbet) har det av en speciell anledning, dvs det ska fungera praktiskt med boende, ekonomi och arbetstider t ex. 

De har ändå en bra kontakt med sina barn, och finns möjlighet att ha barnen mer så tar man den möjligheten. Man kan ju ha kontakt med sitt barn även om man inte ses IRL (säger inte att det är samma sak, men det uppväger ju en del).

Så jag tycker inget särskilt, för jag vet inte alltid bakgrunden. Det finns dåliga föräldrar som lever i kärnfamiljer och det finns dåliga föräldrar som är skilda. Så man får bedöma efter varje individ.

Sedan beror det på barnens ålder också. Är barnen äldre så kan de lättare pendla  mellan föräldrarna, men har sitt fasta boende hos en av dom.

Jag tänker att de är mogna nog att sätta barnet före sig själva. Antingen beror vh-boendet på praktiska skäl som jobb eller också beror det på att föräldrarna har bedömt att det är bäst för barnet att ha ett fast boende.

De föräldrar jag verkligen tycker illa om är de som tvingar fram ett visst boende för att föräldern "har rätt" till det. Tex de som tvingar motvilliga barn till 50/50-boende enbart för att det ska vara rättvist för föräldern.

Jag tänker att de är oengagerade och egoistiska, faktiskt. Varför vill man inte vara med sitt eget barn mer än så? Men då är jag ju färgad av den situation som existerar hos oss.

Min åsikt är att man då är barnvakt och inte förälder. Varför skaffa ungar man inte vill ta hand om?

Eftersom sambon (och många andra) har varit vh-förälder så vet jag att det ofta finns en orsak. Ofta är det boendet som varit avgörande. Barnen har bott kvar i området där de är uppvuxna och har sitt nätverk.

Att påstå att de inte är engagerade är okunskap. De är lika mycket förälder som den andra. Dessutom så brukade barnen tillbringa lov hos vh-föräldern, inte alltför sällan längre tid än hos boföräldern.

En "engagerad" förälder flyttar inte ifrån sitt/sina barn.

Instämmer. Man hittar en lösning som tar en närmre sitt barn, om man har de prioriteringarna alltså.

Jag tycker synd om dem, de går miste av mycket av sina barns uppväxt. Sen tror jag inte att män VÄLJER att ha sina barn så lite, jag tror det är barnens mamma som är ego och får igenom det. Vill inte mamman ha växelvis ska det mycket till att barnen trots det får bo växelvis. Så jag tycker tvärt om synd om dessa föräldrar som skaffat barn med mammor som inte förstår hur viktigt det är för barnen att även växa upp med en pappa.

Nähä, ska personen bo på gatan då? Försäljningen av huset gick på två veckor och min sambo hade tur att få tag på ett boende. Hans föräldrar hade inte råd att köpa honom en bostadsrätt som hennes föräldrar hade. Så han fick ta den lägenheten som fanns.

I Stockholm är det inte ovanligt att man får ta det som finns till buds