Berättar ni att ni är otrogna

Upphetsande...

Men blir inte det lite konstigt?, du skriver att du inte vill vara otrogen mot din kille för att han är snäll osv, mao du verkar vara medveten om att en otrohet gör väldigt ont för den som blir bedragen men ändå blir du alltså upphetsad av att du deltar i att bedra en annan kvinna och potentiellt såra och förnedra henne?  Hur får du ihop det där?

PS! Jag är inte ute efter att döma dig utan försöker förstå hur du tänker, hur man får ihop det i tankarna.

Gratishora.

Det är hans ansvar.... Det är mitt ex så jag har ganska bra insyn i varför han gör det (sedan flera år innan vi strulade). Han är väl i fällan, leva utan sex, göra slut (vilket han inte vill pga barn) eller hitta ngt vid sidan av..

Men det sexuella är inte alltid logiskt..det kan jag hålla med om. Sedan är omständigheterna sådana att hon aldrig kommer få veta.

Hon är ett otroget svin och kommer med största sannolikhet att försöka berättiga sin otrogna svek det är vad svin som henne är bra på.

Hoppas din kille är otrogen mot dig ochså det förtjänar du du är en äcklig och vidrig flickvän och din kille förtjänar antagligen en bättre tjej än usla du.

Njae, alltså hans förhållande är ju hans ansvar det har du rätt i, men vad du medvetet väljer att delta i är ditt ansvar. Jag menar om du anser att otrohet inte är bra vilket är anledningen till att du inte vill utsätta din kille för det varför tycker du det är ok att delta i att göra det mot någon annan? Oavsett vem som bär ansvar för vad, känns det inte fel att delta i att göra något mot en annan  människa som man själv tycker är fel?

De gånger jag själv ställts inför det dilemmat, när jag varit singel och fått inviter av någon som är upptagen har jag känt blandade känslor, dels är det smickrande att få inviter av någon man gillar, men samtidigt så har det känts så fel att medverka i att bedra personens partner, och när man tänkt på vad personen tänkt göra mot sin partner har det lett till att personen blir rätt oattraktiv och man tappat intresset. Har du aldrig känt likadant?

Jo det finns en viss sanning i "det man inte vet...." , men samma princip borde väl i så fall kunna appliceras på din kille? Om man inte far illa av det man inte vet så borde det väl vara ok att vara otrogen mot honom, han vet ju ändå inte om det?

Jag har varit otrogen och berättade till slut för min partner. Anledningen till att jag berättade var för att jag visste att det skulle hända igen och att jag då förstod att vi inte längre kunde vara tillsammans. 

Hade jag vetat att det bara var en grej som aldrig upprepas hade jag inte berättad. Då hade jag fortsatt vara i förhållandet och satsat p det. I det läget tror jag att det skulle göra mer skada än nytta. 

Jo ha vet och är ok med det ;)

Det lustiga är att det ofta är vanligt att de som beklagar sig här på FL om att de inte får sex från sin partner får förståelse...om det är kvinnor ;) Fast då måste man ju själv vara i 'tycka synd om'-facket.

Jag är normalt inte i 'det man inte vet om mår man inte dåligt av'-facket utan omsvep..

Men hon är ett svin och det vet hon antagligen om.

Fast utgår du inte ganska mycket från enbart vad som är / var bäst för dig själv? Vad som gör mest skada eller nytta borde väl var och en kunna få välja själv?

Vad är det som säger att ens partner kanske tycker att leva i en lögn gör mer skada än att få reda på sanningen? Jag hade iaf tyckt det hade varit betydligt värre

Absolut! jag utgick från mig själv. Väldigt egoistiskt. Men att vara otrogen är enligt mig ganska egoistiskt. 

Lying by omission....

Om han är okej med det så är inte du otrogen och jag är nästan säker på att han får något på sidan av han ochså.

Jag har aldrig varit otrogen, men OM jag skulle hamna i den situationen någon gång så skulle jag absolut berätta det. Med vetskapen att förhållandet jag lever i nu skulle avslutas omedelbart. Det är våran deal och den gäller båda.

JO! Jag sa också men så blev det inte. Som du skriver kände jag väldigt starkt men när det väl hände så ändrades det mentalt. Ville inte berätta för att förstöra min relation helt enkelt. Lätt att säga innan det händer.

Varför är det så svårt att hålla sig on-topic? Frågan handlar inte om huruvida man skulle/ska/borde berätta för sin partner, den handlar om hur öppna folk är mot den man är otrogen med.

Rätt intressant diskussion tycker jag och för den som känner sig absolut tvungen att moralisera över otrohet - starta en egen tråd, varför förstöra en helt annan diskussion?