Bebis med huvudet nedåt! Nu jäklar får hon ta och stanna där.
Åh 30 dagar, vilken liten siffra! Hoppas din bebis lägger sig som han ska snart. Min bebis är väldigt varierad i sin aktivitet tycker jag, sover mycket vissa dagar och är helt skogstokig andra dagar. Är han så lugn så du blir orolig?
Jag väntar mitt tredje barn. Har två döttrar på 9 och 7 år och denna i magen är en pojke enl ultraljud. Är super nervös inför förlossningen. Mest just nu för att bebis lagt sig på fel sida i magen och det kan orsaka att bebis kommer i fel bjudning, sugklocja, större bristningar osv. Vill att han ska lägga sig rätt!! Kroppen ska vara på vänster sida och man ska känna sparkar på höger sida. Då kommer bebis rotera rätt när han ska ut.. men just nu har han bytt sida.. 28 dagar innan bf
Vad på Furuvik idag.. promenad 10 till 19.. äntligen hemma nu. Är totalt slut!!!! Ska sova nu
Jag är beräknad den 21/8 med mitt första barn och nu på slutet så börjar det bli riktigt jobbigt då det känns som jag är den mest ensammaste, misslyckande, ledsnaste människan i världen. Hör kanske inte till denna tråd men jag har letat och har inte hittat någon som har varit med om liknande. Jag känner att det här med att vara gravid är häftigt, underbart och fascinerande. Men jag känner mig så otroligt ensam och ledsen, det hör är min första gravidivitet och det här är min sambons tredje barn. Vi har pratat mycket om hur vi önskar förlossningen ska gå till han vill att jag ska göra kejsarsnitt för att behålla fiffin så som hon är nu och jag vill vaginal för det känns som en upplevelse man vill uppleva om man vill och kan. Jag vet att det är jag som bestämmer men jag blir så osäker i mig själv och börjar över tänka att om jag inte gör snitt så kommer han sluta älska mig för det finns en risk att man kan spricka osv. Så just nu känns allt bara jobbigt jag vill ju att sista månaden ska vara bra som allt hittills varit men hur ska jag kunna prata med han om vad jag vill utan att få panikångest och gråtattacker för att jag är så rädd att han ska lämna mig.
Förlåt för långt inlägg och om det inte hör till denna tråd men jag vill gärna höra om ni har tips som kan hjälpa mig som har bf augusti och det är någon som vet hur jag ska kunna få min sista tid som gravid bra igen.
Vid 23 började värkarna... klockade dom och det va rätt täta. Tog två alvedon. Försökte somna om och kunde sova till 01 ungefär, vaknade av värkarna och somnade från och till fram till kl 03. Då klockade jag som mer noga och hade detta resultatet (bilden).
Jag väckte min sambo och vi ringde förlossningen. Dom tyckte vi skulle komma på en kontroll. Så vi ringde hit min pappa som skulle passa vår son, men ungefär samtidigt som han kom så avtog värkarna (03:30).
Jag ville minnas att när jag hade värkar med min son så var dom mycket mer kraftfulla. Ringde tillbaka till förlossningen och frågade om dom tyckte jag skulle avvakta och det va lika bra tyckte hon. Jag kände att ett par timmar sömn hade inte varit fel om det drar igång senare liksom :) somnade om till 8:30 och har haft molande värk hela dagen men inte alls värkar som i natt... det är ingen fara om bebis stannar inne lite till men känner mig lite lurad i natt ;)
Undra om detta är Latensfasen, vad tror ni?
Hej! Jag har bf 27 juli, men kan ju bli i augusti :)
Tack :) Vad kul, tre dagar ifrån varann, hoppas också på tidigare. Känner mig sjukt tung! Kan knappt röra mig längre, och det värker nertill i hela vaginan av trycket..
Det är andra barnet, har en son som fyller 4 nu i oktober. Är det ditt första batn?
Det är verkligen skillnad att ha haft en treåring under en graviditet, även om min sambo tar det mesta.. men själva graviditeten är så mycket värre, fick alla symptom man kan få typ :/
Och nu är jag riktigt olycklig för trycket nedåt har skapat en framfall???? Var och undersökte mig för några veckor sedan och barnmorskan menar att det enbart är tendens till det och vanligt så här i slutet och brukar gå tillbaka men nu känner jag att det är ett faktum, känns j*ligt obehagligt inuti och ont till och från. Vet att det finns operation att lätt få efteråt men känns bara så sorgligt att man ska behöva vara med om detta..
Nu kom jag in på något som kanske inte är så roligt att prata om, och ingen jag vet gör det, men jag har läst att det ändå är vanligt, och vi måste våga ta upp sånt här också. Har du el någon annan härinne fått det här??
Vid 23 började värkarna... klockade dom och det va rätt täta. Tog två alvedon. Försökte somna om och kunde sova till 01 ungefär, vaknade av värkarna och somnade från och till fram till kl 03. Då klockade jag som mer noga och hade detta resultatet (bilden).
Jag väckte min sambo och vi ringde förlossningen. Dom tyckte vi skulle komma på en kontroll. Så vi ringde hit min pappa som skulle passa vår son, men ungefär samtidigt som han kom så avtog värkarna (03:30).
Jag ville minnas att när jag hade värkar med min son så var dom mycket mer kraftfulla. Ringde tillbaka till förlossningen och frågade om dom tyckte jag skulle avvakta och det va lika bra tyckte hon. Jag kände att ett par timmar sömn hade inte varit fel om det drar igång senare liksom :) somnade om till 8:30 och har haft molande värk hela dagen men inte alls värkar som i natt... det är ingen fara om bebis stannar inne lite till men känner mig lite lurad i natt ;)
Undra om detta är Latensfasen, vad tror ni?
Men vad mysigt med två fina flickor som kan hjälpa mamma och ser fram emot knodden :) Känns skönt att höra att det är en bra ålder emellan, min son är ju 3 1/2 men jag tror det blir bra, han behövde växa till sig lite :)
Men fy satan vad hemskt med ischias.. Jag har haft mycket problem med det, både under förra graviditeten men mest efteråt, ihop med ryggskott, har scolios som bidrog också. Gick till kiropraktor två ggr i veckan efter födseln i ett halvår, men det hjälpte faktiskt inte direkt. Min man fick ett helvete och fick bära och sköta mycket hemma.. Det som blev min räddning var Yoga by Adriene for beginners via Youtube, hon är grym och lättsam och man kan verkligen ta det i sin takt. Hon har videos för det mesta.
Den här graviditeten insåg jag tidigt att jag skulle bli rullstolsbunden med ischias och diverse om jag inte höll igång med gravidyoga flitigt från början .. så jag har faktiskt gjort det, via kanalen Oneoeight och Rachel Brathens gravidyogaklipp, lugnt och stilla. Och jag kan inte säga annat nu än att yoga är bättre än alla kiropraktorer eller mediciner i värken - för mig iaf. Nu i v 39 kan jag fortfarande göra lugnt yoga, ställa mig i hunden och sitta i skräddarställning, och inte ont överhuvudtaget i höfterna eller ländryggen! (däremot i skulderbladen men det är scoliosen) Vissa dagar är ju värre, kommer knappt ner på golvet pga ilningar och foglossning i blygdbenet. Men det finns en video som jag gjort mest (hip-opener) och vissa saker i den försöker jag göra dagligen för att hålla det i schack. Struntar i videon utan sätter mig bara och gör själv och andas..
Hursomhelst, det är ju inte aktuellt för dig som har så ont nu, hoppas det är över snart! Men jag vill iaf tipsa om det jag själv ska börja med efteråt, Adrienes yoga och antingen hennes 30 days of yoga, Reeboot eller Yoga camp. Man får hjälp att bygga upp kroppen på ett skonsamt sätt. Givetvis efter några veckor, först får jag börja med bäckenbottenträning.
Ang det och din upplevelse av framfall och ingen hjälp. Du är ett levande bevis på det jag menar och jag blir helt galen! Att du ska behöva gå så i flera år utan att bli tagen på allvar och sen behöva betala själv, vilken skam! I dessa lägen blir jag nästan radikalfeminist! Men stort att du faktiskt tog tag i det. Låter ju som en dröm att det blev så pass bra som innan barnen. Jag talar helt öppet med min man om allt detta, vägrar skämmas och han ska fasen vara delaktig i allt som jag lider av haha. Vårt sexliv förändrades tyvärr mycket redan efter första förlossningen och vi har fått kämpa för att det ska funka och vara skönt för mig.. men nu ser jag fram emot att kräva all den hjälp man kan få för att få tillbaka mitt liv efter det här barnet.
Men det är därför vi måste börja tala om det mer och hur vanligt det är. Så att fler vågar kräva sin rätt till hjälp. Läste att var tionde kvinna opereras för någon form av framfall eller inkontinens, och att det ju inte ens är en komplicerad procedur. Kommer faktiskt från Västmanland från början :) och kan tänka mig att det tyvärr kan finnas mer spetskompetens här i Sthlm. Jag blev erbjuden operation direkt av min barnmorska när jag tog upp det, dock att man behöver vänta några månader och se hur det ser ut då.
Fint att du väljer vaginalt för att du tänker på barnet, trots det du gått igenom.. men du kan väl ändra dig hela vägen fram tills det är dags? Kan man inte boka in ett kejsarsnitt ifall att? :) Finns ju ingen prestige här utan se till dig själv. Jag hoppas och tror att du valt rätt ändå, nu är du ju lovad operation om det behövs. Och som du säger så är återhämtningen så mycket bättre. Och när det gäller ischias, så är min övertygelse faktiskt att du kan få bukt med det och helt bli frisk från det med träning, jag tror stenhårt på yoga eftersom jag själv blev en ny människa av det.
Men vad mysigt med två fina flickor som kan hjälpa mamma och ser fram emot knodden :) Känns skönt att höra att det är en bra ålder emellan, min son är ju 3 1/2 men jag tror det blir bra, han behövde växa till sig lite :)
Men fy satan vad hemskt med ischias.. Jag har haft mycket problem med det, både under förra graviditeten men mest efteråt, ihop med ryggskott, har scolios som bidrog också. Gick till kiropraktor två ggr i veckan efter födseln i ett halvår, men det hjälpte faktiskt inte direkt. Min man fick ett helvete och fick bära och sköta mycket hemma.. Det som blev min räddning var Yoga by Adriene for beginners via Youtube, hon är grym och lättsam och man kan verkligen ta det i sin takt. Hon har videos för det mesta.
Den här graviditeten insåg jag tidigt att jag skulle bli rullstolsbunden med ischias och diverse om jag inte höll igång med gravidyoga flitigt från början .. så jag har faktiskt gjort det, via kanalen Oneoeight och Rachel Brathens gravidyogaklipp, lugnt och stilla. Och jag kan inte säga annat nu än att yoga är bättre än alla kiropraktorer eller mediciner i värken - för mig iaf. Nu i v 39 kan jag fortfarande göra lugnt yoga, ställa mig i hunden och sitta i skräddarställning, och inte ont överhuvudtaget i höfterna eller ländryggen! (däremot i skulderbladen men det är scoliosen) Vissa dagar är ju värre, kommer knappt ner på golvet pga ilningar och foglossning i blygdbenet. Men det finns en video som jag gjort mest (hip-opener) och vissa saker i den försöker jag göra dagligen för att hålla det i schack. Struntar i videon utan sätter mig bara och gör själv och andas..
Hursomhelst, det är ju inte aktuellt för dig som har så ont nu, hoppas det är över snart! Men jag vill iaf tipsa om det jag själv ska börja med efteråt, Adrienes yoga och antingen hennes 30 days of yoga, Reeboot eller Yoga camp. Man får hjälp att bygga upp kroppen på ett skonsamt sätt. Givetvis efter några veckor, först får jag börja med bäckenbottenträning.
Ang det och din upplevelse av framfall och ingen hjälp. Du är ett levande bevis på det jag menar och jag blir helt galen! Att du ska behöva gå så i flera år utan att bli tagen på allvar och sen behöva betala själv, vilken skam! I dessa lägen blir jag nästan radikalfeminist! Men stort att du faktiskt tog tag i det. Låter ju som en dröm att det blev så pass bra som innan barnen. Jag talar helt öppet med min man om allt detta, vägrar skämmas och han ska fasen vara delaktig i allt som jag lider av haha. Vårt sexliv förändrades tyvärr mycket redan efter första förlossningen och vi har fått kämpa för att det ska funka och vara skönt för mig.. men nu ser jag fram emot att kräva all den hjälp man kan få för att få tillbaka mitt liv efter det här barnet.
Men det är därför vi måste börja tala om det mer och hur vanligt det är. Så att fler vågar kräva sin rätt till hjälp. Läste att var tionde kvinna opereras för någon form av framfall eller inkontinens, och att det ju inte ens är en komplicerad procedur. Kommer faktiskt från Västmanland från början :) och kan tänka mig att det tyvärr kan finnas mer spetskompetens här i Sthlm. Jag blev erbjuden operation direkt av min barnmorska när jag tog upp det, dock att man behöver vänta några månader och se hur det ser ut då.
Fint att du väljer vaginalt för att du tänker på barnet, trots det du gått igenom.. men du kan väl ändra dig hela vägen fram tills det är dags? Kan man inte boka in ett kejsarsnitt ifall att? :) Finns ju ingen prestige här utan se till dig själv. Jag hoppas och tror att du valt rätt ändå, nu är du ju lovad operation om det behövs. Och som du säger så är återhämtningen så mycket bättre. Och när det gäller ischias, så är min övertygelse faktiskt att du kan få bukt med det och helt bli frisk från det med träning, jag tror stenhårt på yoga eftersom jag själv blev en ny människa av det.