Bf augusti 2017

Är också beräknad i augusti :) 19/8, med första barnet. Allt är så himla nytt och känns lite overkligt på något vis :P Har börjat fundera på BB-väskan, vad som ska tas med och sådär. Ibland känner jag att jag kanske är lite sent ute med allt och är så osäker på hur mycket man ska ha av allt i klädväg till bebisen.

Jag är beräknad den 21/8 med mitt första barn och nu på slutet så börjar det bli riktigt jobbigt då det känns som jag är den mest ensammaste, misslyckande, ledsnaste människan i världen. Hör kanske inte till denna tråd men jag har letat och har inte hittat någon som har varit med om liknande. Jag känner att det här med att vara gravid är häftigt, underbart och fascinerande. Men jag känner mig så otroligt ensam och ledsen, det hör är min första gravidivitet och det här är min sambons tredje barn. Vi har pratat mycket om hur vi önskar förlossningen ska gå till han vill att jag ska göra kejsarsnitt för att behålla fiffin så som hon är nu och jag vill vaginal för det känns som en upplevelse man vill uppleva om man vill och kan. Jag vet att det är jag som bestämmer men jag blir så osäker i mig själv och börjar över tänka att om jag inte gör snitt så kommer han sluta älska mig för det finns en risk att man kan spricka osv. Så just nu känns allt bara jobbigt jag vill ju att sista månaden ska vara bra som allt hittills varit men hur ska jag kunna prata med han om vad jag vill utan att få panikångest och gråtattacker för att jag är så rädd att han ska lämna mig.

Förlåt för långt inlägg och om det inte hör till denna tråd men jag vill gärna höra om ni har tips som kan hjälpa mig som har bf augusti och det är någon som vet hur jag ska kunna få min sista tid som gravid bra igen.

Tack :) Vad kul, tre dagar ifrån varann, hoppas också på tidigare. Känner mig sjukt tung! Kan knappt röra mig längre, och det värker nertill i hela vaginan av trycket..

Det är andra barnet, har en son som fyller 4 nu i oktober. Är det ditt första batn?

Det är verkligen skillnad att ha haft en treåring under en graviditet, även om min sambo tar det mesta.. men själva graviditeten är så mycket värre, fick alla symptom man kan få typ :/

Och nu är jag riktigt olycklig för trycket nedåt har skapat en framfall???? Var och undersökte mig för några veckor sedan och barnmorskan menar att det enbart är tendens till det och vanligt så här i slutet och brukar gå tillbaka men nu känner jag att det är ett faktum, känns j*ligt obehagligt inuti och ont till och från. Vet att det finns operation att lätt få efteråt men känns bara så sorgligt att man ska behöva vara med om detta..

Nu kom jag in på något som kanske inte är så roligt att prata om, och ingen jag vet gör det, men jag har läst att det ändå är vanligt, och vi måste våga ta upp sånt här också. Har du el någon annan härinne fått det här??

Detta är mitt tredje barn. Har två tjejer på 9 och 7 år. Vet hur tufft det är när man är gravid med en liten en (3 åring) var 2 1/2 år emellan mina tjejer. Men så här i efterhand så var det helt perfekt. Dom är bästa kompisar och har alltid varandra. Känns super kul.

Denna gång så är det som när jag fick första barnet.. tjejerna sköter sig själva och hjälper mig med det mesta.. får vila så mycket jag vill osv. Så skönt!! Dom ser fram emot bebis nu.

Har precis (torsdags) vaknat upp.med ischias så nu kan jag inte längre gå. Gör så ont så jag vill dö!. Var in till förlossningen i fredags och fick utskrivet stark smärtlindring men det gör ont endå. På måndag ska jag ringa en kiropraktor och se om jag kan få någon hjälp därifrån. Jag tror inte jag klarar en förlossning just nu. Kan inte gå/stå på mitt vänstra ben.usch!!!

Ang framfall så fick jag efter min tjej som är 7 år samma sak som du.. tendens.. osv.. känner igen mig i det du skriver.. här i Västmanland fick jag kämpa för hjälp. Läkarna ansåg att det gick att träna bort.. hade så i x antal år. Kände mig även enorm mellan benen..totalt uttänjd så jag klarade inte ens av att ha en tampong utan att den ramlade ut.. slutade.med att jag betalade en egen operation privat. Den gjorde jag för 3 år sen. Läkaren sa att hon inte förstod varför som inte opererat mig tidigare. Framfall, inkontinens problem, muskel fäste som var av osv. Men efter operationen så blev allt bta, som innnan barnen.

Denna gång har jag fått välja mellan snitt och vaginalt pga operationen. Jag valde att föda normalt.. (hoppas jag valde rätt) samt att jag blivit lovad att få en ny operation om samma problem kommer tillbaka. Ska inte behöva betala själv. Så här i efterhand så funderar jag på om snitt varit det bästa. Ialf med mina problem (ischias) som jag har nu.. men för bebis bästa så är det att födas ut vaginalt som är det bästa samt att återhämtningen är så mycket bättre när man föder vaginalt

Men vad mysigt med två fina flickor som kan hjälpa mamma och ser fram emot knodden :) Känns skönt att höra att det är en bra ålder emellan, min son är ju 3 1/2 men jag tror det blir bra, han behövde växa till sig lite :) 

Men fy satan vad hemskt med ischias.. Jag har haft mycket problem med det, både under förra graviditeten men mest efteråt, ihop med ryggskott, har scolios som bidrog också. Gick till kiropraktor två ggr i veckan efter födseln i ett halvår, men det hjälpte faktiskt inte direkt. Min man fick ett helvete och fick bära och sköta mycket hemma.. Det som blev min räddning var Yoga by Adriene for beginners via Youtube, hon är grym och lättsam och man kan verkligen ta det i sin takt. Hon har videos för det mesta. 

Den här graviditeten insåg jag tidigt att jag skulle bli rullstolsbunden med ischias och diverse om jag inte höll igång med gravidyoga flitigt från början .. så jag har faktiskt gjort det, via kanalen Oneoeight och Rachel Brathens gravidyogaklipp, lugnt och stilla. Och jag kan inte säga annat nu än att yoga är bättre än alla kiropraktorer eller mediciner i värken - för mig iaf. Nu i v 39 kan jag fortfarande göra lugnt yoga, ställa mig i hunden och sitta i skräddarställning, och inte ont överhuvudtaget i höfterna eller ländryggen! (däremot i skulderbladen men det är scoliosen) Vissa dagar är ju värre, kommer knappt ner på golvet pga ilningar och foglossning i blygdbenet. Men det finns en video som jag gjort mest (hip-opener) och vissa saker i den försöker jag göra dagligen för att hålla det i schack. Struntar i videon utan sätter mig bara och gör själv och andas.. 

Hursomhelst, det är ju inte aktuellt för dig som har så ont nu, hoppas det är över snart! Men jag vill iaf tipsa om det jag själv ska börja med efteråt, Adrienes yoga och antingen hennes 30 days of yoga, Reeboot eller Yoga camp. Man får hjälp att bygga upp kroppen på ett skonsamt sätt. Givetvis efter några veckor, först får jag börja med bäckenbottenträning. 

Ang det och din upplevelse av framfall och ingen hjälp. Du är ett levande bevis på det jag menar och jag blir helt galen! Att du ska behöva gå så i flera år utan att bli tagen på allvar och sen behöva betala själv, vilken skam! I dessa lägen blir jag nästan radikalfeminist! Men stort att du faktiskt tog tag i det. Låter ju som en dröm att det blev så pass bra som innan barnen. Jag talar helt öppet med min man om allt detta, vägrar skämmas och han ska fasen vara delaktig i allt som jag lider av haha. Vårt sexliv förändrades tyvärr mycket redan efter första förlossningen och vi har fått kämpa för att det ska funka och vara skönt för mig.. men nu ser jag fram emot att kräva all den hjälp man kan få för att få tillbaka mitt liv efter det här barnet. 

Men det är därför vi måste börja tala om det mer och hur vanligt det är. Så att fler vågar kräva sin rätt till hjälp. Läste att var tionde kvinna opereras för någon form av framfall eller inkontinens, och att det ju inte ens är en komplicerad procedur. Kommer faktiskt från Västmanland från början :) och kan tänka mig att det tyvärr kan finnas mer spetskompetens här i Sthlm. Jag blev erbjuden operation direkt av min barnmorska när jag tog upp det, dock att man behöver vänta några månader och se hur det ser ut då. 

Fint att du väljer vaginalt för att du tänker på barnet, trots det du gått igenom.. men du kan väl ändra dig hela vägen fram tills det är dags? Kan man inte boka in ett kejsarsnitt ifall att? :) Finns ju ingen prestige här utan se till dig själv. Jag hoppas och tror att du valt rätt ändå, nu är du ju lovad operation om det behövs. Och som du säger så är återhämtningen så mycket bättre. Och när det gäller ischias, så är min övertygelse faktiskt att du kan få bukt med det och helt bli frisk från det med träning, jag tror stenhårt på yoga eftersom jag själv blev en ny människa av det. 

Men verkligen, vad olika det kan vara! Skönt ändå att en fysioterapeut kunde hjälpa mer. Typiskt mig att spekulera, men kanske kan yoga, som ju tänjer och stretchar mycket, bli fel om kroppen istället behöver hjälp med att hålla ihop och byggas upp snabbare muskulärt, vad vet jag :)

Har hört om hallonbladste, men inte riktigt förstått vad det fyller för någon funktion?? Förbereda kroppen inför förlossning, så man har lite extra energi?? Eller så det ska sätta ingång?? Har du fått någon förklaring till vad det är bra för? Nyfiken:):)

Intressant:)
Ja, du får väl testa verkar ju inte förlora något på det!
Du hade väl barn sen tidigare, kanske kan jämföra om du märker någon skillnad:)

Efter att ha läst allt som finns att läsa om igångsättning på internet så har jag bestämt mig för att ställa in min tid på onsdag. Mitt tillstånd är inte allvarligt (sjukdom osv) utan jag blir beviljad igångsättning pga foglossning/ischias och denna smärta kan jag lida med en vecka extra om det behövs.

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag gjorde denna igångsättning och den slutar i katastrof. Skulle beskylla mig själv isånt fall.

Så nu är det bara att vänta på att bebis vill ut.. bf 30/7 så 6 dagar kvar.. den får gärna komma ut nu så slipper jag lida av denna foglossning/ischias.. men.. den som väntar på något gott..väntar..