Introvert eller Extrovert?

Jag är något mellanting. Blir introvert bland extroverta och bland introverta blir jag extrovert. Det är lite jobbigt ibland faktiskt.

Det påverkar mig på så sätt att jag blir sur när extroverta tvingar sig på mig med besök och telefonsamtal och kräver uppmärksamhet för att fylla sina egna behov av social interaktion. 

Sån kan jag nog kalla mig också! ????

Jag är varken eller, utan någonstans i mitten. Men vågskålen tippar nog oftare över mot introvert-sidan.

Jag är introvert så det skriker om det och gillar inte att umgås med andra människor speciellt mycket men djur är fantastiska och de har jag gärna omkring mig. Ta mina ord med glimten i ögat men introvert är jag definitivt. Jag blir helt dränerad av att umgås och prata med människor och det är ju typiskt introvert.

Jag var blyg och introvert till tonåren sen kom jag undermedvetet på att det var lättare och friare att vara extrovert. Innan tänkte jag noga före allt jag sa och var rädd att göra bort mig. Är jag i en stel situation nu så häver jag ur mig det första som kommer upp i huvvet och skiter i om folk ser mig som en idiot. Hellre det än stel stämning.

Och ja jag är medveten om att jag ibland är lite för mycket. Jobbar på det.

Jag är mer åt det introverta hållet. På jobbet trivs jag bäst med att ha mycket folk omkring mig, men när jag är ledig vill jag helst ladda batterierna genom att vara hemma med familjen. Tycker det är mest jobbigt när jag "måste" umgås med andra på kvällar och helger. Jag gör det, men tycker det är skönast när jag får åka hem.

Haha exakt samma för mig

Jag är extrovert. Det betyder inte att jag alltid pratar en massa eller att jag hatar att vara ensam. Jag gillar att vara ensam ibland. Jag pratar nog "normalt" mycket i de flesta sammanhang.

Men jag är definitivt en extrovert person. Varför? Jo, för att jag hämtar energi från min omgivning, från andra människor. Om något hänt, jobbigt eller glatt, så MÅSTE jag prata om det. Jag hatar att hålla känslor inom mig och har stort behov av att prata om och ventilera mina tankar och känslor. Min extroverta sida visar sig även genom att jag mår dåligt om jag är ensam länge (typ en hel dag) utan att interagera med andra människor. Jag kan bli väldigt nedstämd om jag inte träffar eller pratar med någon alls på flera timmar. Bara att sitta på stan och insupa andra människors energier ger mig energi. Så jag beskriver mig absolut somen extrovert person.

Samtidigt är jag hsp och klarar inte av för många intryck, då behöver jag stänga in mig en stund för att bearbeta allt. Så det är en svår balansgång, jag älskar att hitta på mycket, älskar att berätta om mina känslor och tankar, samtidigt som jag behöver mycket återhämtning och kan bli väldigt nere och tom sjuk om jag gör för mycket. (T.ex. får jag ofta migrän efter en aktiv heldag, hur roligt jag än haft så är det kroppens sätt att säga ifrån att det blivit för mycket.) Vet att andra som har dessa personlighetskombinationer beskriver det som att leva med en fot på gasen och en på bromsen. Det stämmer bra på mig.