Introvert eller Extrovert?

Jag är extrovert. Det betyder inte att jag alltid pratar en massa eller att jag hatar att vara ensam. Jag gillar att vara ensam ibland. Jag pratar nog "normalt" mycket i de flesta sammanhang.

Men jag är definitivt en extrovert person. Varför? Jo, för att jag hämtar energi från min omgivning, från andra människor. Om något hänt, jobbigt eller glatt, så MÅSTE jag prata om det. Jag hatar att hålla känslor inom mig och har stort behov av att prata om och ventilera mina tankar och känslor. Min extroverta sida visar sig även genom att jag mår dåligt om jag är ensam länge (typ en hel dag) utan att interagera med andra människor. Jag kan bli väldigt nedstämd om jag inte träffar eller pratar med någon alls på flera timmar. Bara att sitta på stan och insupa andra människors energier ger mig energi. Så jag beskriver mig absolut somen extrovert person.

Samtidigt är jag hsp och klarar inte av för många intryck, då behöver jag stänga in mig en stund för att bearbeta allt. Så det är en svår balansgång, jag älskar att hitta på mycket, älskar att berätta om mina känslor och tankar, samtidigt som jag behöver mycket återhämtning och kan bli väldigt nere och tom sjuk om jag gör för mycket. (T.ex. får jag ofta migrän efter en aktiv heldag, hur roligt jag än haft så är det kroppens sätt att säga ifrån att det blivit för mycket.) Vet att andra som har dessa personlighetskombinationer beskriver det som att leva med en fot på gasen och en på bromsen. Det stämmer bra på mig.