Ja, vad svarar man?
När personen som säger förlåt inte gör det genuint och man fortfarande är så pass sur att det blir sjukt jäkla jättesvårt att vara den "bättre" personen?
När det liksom nästan är omöjligt att godta ursäkten. Vad gör man? Vad svarar man?
Vad brukar ni göra i sådana situationer?
Jag säger "dra åt helvete". Eller det kan ju bero på om jag bara är lite sur, då kan jag godta ursäkten, fast utan att bli mindre sur. "Dra åt helvete" sa jag till min exfru när hon bad mig förlåta hennes otrohet. Visst, numera har jag förlåtit henne, men det var först efter jag skiljt mig och slutade älska henne som jag kunde göra det.
"Bra gjort av dig att be om ursäkt, men det kommer att ta ett tag för mig att förlåta det här!"
"Bra gjort av dig att be om ursäkt, men det kommer att ta ett tag för mig att förlåta det här!"
Jag säger "dra åt helvete". Eller det kan ju bero på om jag bara är lite sur, då kan jag godta ursäkten, fast utan att bli mindre sur. "Dra åt helvete" sa jag till min exfru när hon bad mig förlåta hennes otrohet. Visst, numera har jag förlåtit henne, men det var först efter jag skiljt mig och slutade älska henne som jag kunde göra det.
Jag är inte så hetsig av mig. Jag blir lite så där iskallt artig i stället.
Jag försöker att inte bara förlåta eller vifta bort saker som sårar mig. Om jag fortfarande är sur, eller om ursäken inte är genuin, brukar jag därför säga att jag inte kan förlåta dem än.
Jag försöker att inte bara förlåta eller vifta bort saker som sårar mig. Om jag fortfarande är sur, eller om ursäken inte är genuin, brukar jag därför säga att jag inte kan förlåta dem än.