Besviken 10 års bröllopsdag

Anonym (Besviken :() skrev 2017-06-22 00:20:59 följande:

Ang missfallet så visste vi redan sedan en tid tillbaka att det såg mörkt ut. Men därav ännu viktigare att vara tillsammans nu.

Dagen fortsatte med att jag och barnet ledsnade på att sitta hemma och gav oss iväg och spelade minigolf. Han ringde barnet en gång och frågade var vi var, men sen vart det tyst.

Han var hemma när vi kom hem. Disskusionen kom upp och kortfattat så tyckte han att han är helt oskyldig till att det blivit så här och att han inte tycker att man behövde göra någon speciellt.

Jag är inte den som firar alla dessa morsdag, alla hjärtans... ovs knappt min egen födelsedag. Men 10 år som gifta ville jag göra något extra. Och detta har jag försökt planera med honom i flera månader.

Slutade med att jag gick och la mig vid 19, och han drog till McDonalds med barnet. Så slutade vår 10 årsdag.

Just nu känner jag att jag och vår relation inte är viktig för honom. Därav är separation nu i tankarna.

Denna dag kan han inte återskapa för mig eller rätta till.

Du har fått missfall och tycker att det är viktigt att fira tioårsdagen på ett speciellt sätt. Nu går du och lägger dig vid 19-draget och funderar på separation, det svänger snabbt får jag säga. För du kan väl inte vara väldigt missnöjd med en man du önskar skaffa ännu ett barn tillsammans med?

Lät som en trist dag för det barn ni redan har. Mamma och pappa tjurar och beter sig barnsligt.

Glinda från Oz skrev 2017-06-23 03:24:42 följande:

Jag kan ha missat det, men står det någonstans att graviditeten var planerad? Det händer trots allt att folk blir gravida av misstag.

Sedan tycker jag att man har rätt att bli sur, arg och besviken även om man har barn. Barnen verkar inte ha lidit, de tyckte säkert det var kul att gå till McDonald's.

Det har du rätt i och det står så vitt jag vet ingenstans att det inte skulle förhålla sig så. Det var jag som utgick från att de önskat behålla barnet eftersom ts ville ha stöd och vara nära i situationen som sedan uppstod. Men (en del) människor kan förstås bli ledsna och känna behov av stöd även när graviditeten som blev ett missfall inte var planerad och/eller önskad och även om de tycker att partnern och partnerns beteende är av bristfällig och otillfredsställande karaktär.

Det tycker jag också. Däremot tror jag inte att det var så värst kul för ts barn att vara närvarande i ett drama som pågick, vad jag förstår, hela dagen. Resor hem i (sur och bitter besvikelse) tystnad brukar sällan vara särskilt uppbyggliga för barn att vistas i. Det är ett väldigt dåligt sätt att exemplifiera hur man bör hantera konflikter och frustrationer på.

Men vad vet jag. Du kanske har rätt i allt du skriver. Kanske tyckte barnet att ett meal på McDonalds tillsammans med bara pappa i slutet av den beskrivna dagen var väldigt festligt.

Besviken 10 års bröllopsdag

INNEHÅLL