Runkade av en annan kille...

Tack så jättemycket för era svar! Ni har helt rätt i det ni säger, jag tabbade mig riktigt rejält men samtidigt så skulle jag aldrig någonsin kunna göra nåt sånt här igen.

Problemet är bara när han, som igår till exempel, sa "jag känner mig säker på att du aldrig skulle kunna göra något mot mig"... och jag fick kämpa för att inte bryta ihop på en gång.

Det kändes helt fruktansvärt och jag vet inte om jag kan leva med en lögn. Finns det nåt sätt som man kan säga det på som får det att inte låta lika hemskt?

Har du gjort precis samma sak? Hur gick det för dig när du berättade? Hur är det bästa sättet att berätta det på?

Jag vill egentligen berätta, hela kroppen bara skriker efter det på sistone.

Problemet är bara att han är bortrest nu, när han kommer hem om några dagar så är vi bara hemma i två dagar och sen reser jag och han iväg tillsammans i tre veckor... borde jag berätta innan resan och antingen förlora honom eller få en dålig resa, eller borde jag berätta efteråt?

Tack för ditt svar! Det är precis så jag hoppas att det ska bli, och så mycket som det stör mig nu så vet jag att jag aldrig kommer kunna dela ett liv med honom utan att ha berättat det här.

Men nästa vecka ska vi resa bort i tre veckor, och jag har bara två dagar på mig innan att i så fall berätta det. Så borde jag vänta tills efteråt?

#10 Jag är 21 år!

Problemet är att vi var ju redan exklusiva, vi hade sagt att vi var tillsammans och alla våra nära visste om det, så det var inte i dejtstadiet. Även om vi bara dejtade varandra i ca 2 veckor innan vi blev tillsammans. Jag dejtade inte den andra killen samtidigt utan det var bara en snabb, enstaka, idiotisk träff...

Det var inget övergrepp, men ja dessvärre så underkuvade jag mig. Men jag äger precis lika mycket skuld då jag "gick med" på detta ett litet tag.

Jag har nog nästan bestämt mig för att berätta... min tanke nu är att berätta direkt när han kommer hem och sen så får jag be till alla högre makter att han hinner komma över det någorlunda tills vi ska åka iväg två dagar senare...

Jag vet att han har varit otrogen mot sitt ex, och då till och med haft sex med en annan, men han säger att deras relation inte var i närheten av den jag och han har.

Anledningen till att jag vill berätta är nog för bådas skull. Dels för att stilla mitt samvete då jag de senaste dagarna knappt har kunnat äta och går runt med en klump i bröstet hela tiden... därför vet jag också att han kommer att märka av det på resan eftersom han märker på en gång när jag mår dåligt, så därför är det nog nästan bättre att berätta innan vi åker. Sen är det självklart för hans skull också. Jag tycker att man i ett seriöst förhållande inte ska ha så stora hemligheter för varandra.

Alla som jag har berättat till säger att jag åtminstone borde vänta tills efter resan med att berätta, främst för hans skull eftersom vi båda har lagt väldigt mycket pengar på resan. 

Men jag känner helt enkelt att jag inte klarar av att vänta längre, jag tänker på det DYGNET runt. Är det idiotiskt av mig att berätta två dagar innan resan? Jag ser det som att han har två dagar på sig att hinna smälta det lite och sen får vi väl se resan som en slags omstart ifall han fortfarande vill åka med mig.

Jag kommer nog att berätta, den stora frågan nu är bara om jag bör göra det innan eller efter resan. Berättar jag innan så har han bara ca en dag på sig att försöka smälta det tills vi ska åka, vilket verkligen inte är mycket. På ett sätt känns det snällare att berätta innan då det ger honom ett eget val, men samtidigt så vill jag verkligen inte förstöra resan för honom. Dock så kanske han tar det någorlunda bra och inte tänker på det så jättemycket. Jag känner honom så bra att jag tror att han kan förlåta mig för det, men en dag är nog lite för lite.

En kort uppdatering:

Jag vill börja med att säga att jag är väldigt tacksam för alla era tips och kommentarer! Då jag kände att jag höll med och kunde relatera till precis varje inlägg så insåg jag att jag var tvungen att sluta läsa inläggen ett tag och bara gå efter mitt eget hjärta och vad jag kände skulle bli bäst.

Det slutade med att jag berättade igår kväll, och jag måste säga att det var det absolut bästa jag har gjort! Han blev självklart lite smått sårad men i stort sett tog han det väldigt bra. Han sa att han förstod att det var i början av vårt förhållande, att han såg på mig att jag själv förstod att det var fel och att han vet att han vill vara med mig ändå. Idag har han varit i stort sett som vanligt och imorgon ska vi åka på en underbar resa tillsammans, som både han och jag ser jättemycket fram emot och nu kommer kunna njuta av!

Så tack ännu en gång för era råd! Nu ska jag åka på semester och sedan leva lyckligt och hemlighetsfritt i resten av mitt liv med min drömkille!

Over and out!