Lära sig somna.

Om läggningarna fungerar för er så behöver ni inte ändra något. När förskolan drar igång kommer han att rätta sig efter deras rutiner. Pratade mycket med en väninna som är förskollärare innan vår son skulle börja just om sådana här saker och hon sa till mig att ta det lugnt. Barn lär sig att göra som de andra oavsett vilka rutiner vi haft hemma. Du ska se att det ordnar sig för din son också. :) på vissa förskolor för de ju också sova i vagn om han trivs med det. Men det kanske inte funkar på er förskola. Njut av tiden hemma tillsammans nu istället. :)

Hehe nä det här du rätt i. Vår son lärde sig inte somna själv fören sent, typ 2 tror jag. Det funkade för oss. Jag försökte någon vända tidigare men pallade inte. Så vill du gärna att han somnar själv så är jag inget bra stöd. Däremot om du vill testa att bara somna i sin säng så har jag erfarenhet. Vi hade en egen stor säng intill sonens spjälsäng utan spjälorna i eget rum. Vi läste bok och sedan låg han i sin säng och vi i vår tills han somnade. Hade en liten melodi som spelade varje kväll och har än. Ibland fick man lägga ner honom 100 gånger ibland somnade han direkt. Det gick i perioder. Jag undvek medvetet att hålla hand och annan närkontakt för att inte skapa en sån vana. Idag och sedan en bra tid tillbaka somnar han själv i sitt rum.

Absolut kan det bli så, beror helt på barn tror jag :) vissa känner sig stora av det och vill fortsätta :)

Jo i perioder. Men minns inte hur liten han var. Jag jobbade mig bort sakta men säkert. Första året somnade han i min famn. Och första 10 månaderna var det bara jag som nattade. Men sen när vi började med sängen så tog jag kampen. Ibland mycket skrik men iom att jag var nära och han bara inte fick som han ville så körde jag på. Jag har aldrig klarat av att neka honom tillgång till mig om han visat tecken på att behöva. Men att ligga nära med ryggen emot och bara lägga ner tog han efter en tid. Ibland sträckta han vara ut handen när han gett upp och kände min rygg och somnade. Då fick han närheten då jag misstänkte att han behövde det.

Vi har tagit den långa vägen till självständighet men det har varit värt det nu i efterhand. Hade inte klarat av att slita mig bort och bara gå ut därifrån. Det är en balansgång att se när barnen är redo för nästa steg och när vi känner åt en förändring måste till. Nattningarna har varit otroligt jobbiga ibland. Men nu är sonen snart tre och det har fungerat bra en lång tid nu. Stormen är över :)