Älskare drar sig undan

Beror på vad du är ute efter.

Jag tycker utrymme / avstånd är fel ord, eller rättare sagt det antyder att du fortfarande tror på en framtid med honom när det inte finns någon, du lever liksom i en fantasi som helt och hållet styrs av honom.

Jag tycker personligen du först och främst löser din egen situation hemma, därefter satsar du på att antingen vara singel ett tag eller ger den andra snubben ett ultimatum, frun eller du. Så länge du går med på att vara andrefiol så kommer det fortsätta så. Kort sagt, ta tag i rodret och styr skutan själv istället för att vara passagerare och låta honom styra som han vill, varför ska du leva ditt liv efter hans premisser?

Men, tänk efter ordentligt på vad du vill innan du pratar med din man, om du vill skiljas oavsett så gör det, men det vore ju rätt dum om du skiljer dig bara för att du hoppas på en framtid med den annan snubben för när det väl är gjort så blir det svårt att backa bandet om du skulle ångra dig.

Mester. Jag sa precis samma sak och trodde aldrig någonsin jag skulle kunna göra något sånt.

Och som vanligt är det alltid tjejen som blir kallad för hora.

Om du inte trodde du någonsin skulle kunna göra något sånt, varför fortsätter du med det? Det är ju inte så att du valde fel en gång, det här är ju något du väljer om och om igen varje dag? 

Du skriver ju till och med att du är nöjd med relationen du har till honom, det tyder inte på någon ånger eller ens vilja att sluta med det. Så man kan nog konstatera att du förmodligen har släppt på alla dina tidigare värderingar och är inte längre samma person du var då, kanske värt att fundera över. Vad för slags människa vill du vara? Vilka slags värderingar vill du leva efter? Vill du vara den som går bakom ryggen? Vill du vara den som medverkar i att bedra någon annan? Du skyller allt på att du är kär, men är den mannen värt det? Är han värd att bli den du blivit? Eller vill du hellre vara den du var förut?

Det är lätt att gå vilse ibland, jag tror att det till stor del beror på att vi människor är extrem duktiga på att rationalisera, vi har en förmåga att skilja på rätt och fel men vi har också en förmåga att bortförklara det för oss själva och ljuga för oss själva. Det gäller inte bara otrohet utan i stort sett allt vi vet att vi inte borde göra.

Att du mår dåligt är kanske inte så konstigt eftersom du har drivit bort ifrån ditt centrum, den du vill vara, det skapar skuld och skam (läs kognitiv dissonans)

sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

Ja det är nog en bra idé att säga upp kontakten med honom, hur ljuvligt förälskelsen än känns så leder det ju inte till något gott för dig, snarare får det dig att må dåligt och ger dåliga konsekvenser för din del. Jag tycker du borde fokusera på att få ordning på dina problem hemma och hitta tillbaka till ditt centrum igen så du blir tillfreds med dig själv igen. Hellre ensam men glad än i sällskap som får dig att må dåligt typ.

Men det är väl bara att ignorera honom. Så... problemet löst. Och fattar han inte att du inte vill mer så är det väl bara att du kontaktar hans fru. Visserligen tycker jag att hon borde få veta iaf. Hon ska verkligen inte behöva leva med ovissheten. Det är så förnedrande!

Jag vill inte att han hela tiden ska gå fram och tillbaka. Ska jag säga detta? Eller bara låta allt vara och ignorera honom i framtiden om han söker kontakt?