Gå hem själv

Hon började ta bussen hem själv i tvåan och vara hemma en lite stund själv. I trean ska hon få gå hem efter mellanmålet och vara själv i 2-3h

Äldsta började gå hem själv våren i tvåan. 2 km med mestadels cykelvägar eller villagator/gator med ordentliga trottoarer.

Tvåan började gå hem själv hösten i trean. Samma väg.

Trean börjar trean nu och nu är vägen längre (bytt skola för barnen). Han kommer få börja ta sig hem själv under hösten om han vill men han får cykla med mig någon gång innan och bevisa att han hittar (han är rätt disträ). Hem själv med storebror har han både gått och cyklat många ggr.

Barnen har ringt när de kommer hem och sagt att de kommit hem (de får mobil i åk fyra så de har börjat gå hem utan telefon). Barnen var varit coola men jag har haft ett nervöst sammanbrott första gångerna. Men man vänjer sig och inser att de klarar mer än man tror :)

Så ja, de växer men mest växer nog ens eget förtroende för de små liven :)

Det här räknas väl knappt, men min son började gå hem själv våren i tvåan. Man ser vårt hus från skolan och jag skulle kunna ropa till honom på skolgården om jag ville. Men skolans regler var sådana att barnen inte fick gå hem själva förrän vårterminen i tvåan.

Redan i förskoleklass. Cirka en km med stort sett bara gångvägar och en liten gata med väldigt lite trafik.

Grabben fick gå hem själv när han gick i tvåan, men han fick inte gå hem om det inte fanns nån hemma förrns han gick i trean..

Det beror väl helt och hålet på omständigheterna.
Ska det korsas högtrafikerade vägar?
Är det ett risk-område?
Är barnet ansvarstagande?
Finns det kompisar som kan ha följe en bit på vägen (grannar t. ex.).
osv

I åk 2 fick min son börja gå till skolan själv. Han slutade med fritids i åk 3. Tycker det är bra att barn lär sig klara sig själva lite i den åldern.

Våra barn har fått gå hem själva i fyran.

På våren i tvåan började hon gå hem själv (halva vägen i sällskap med kompisar och resten själv), men då hade hon inte egen nyckel ännu så hon var kvar på fritids tills vi kommit hem. När hon började trean fick hon nyckel och började vara hemma själv någon timme innan vi kom hem (hon kunde vara kvar längre på fritids de dagar hon inte kände för att vara ensam hemma). 

De svåra var sen när hon skulle börja vara ensam på morgnarna  det är ju en helt annan sak att bli klar och komma iväg i tid... men det var inte förrän hon gick i fyran som vi hade behov av det, som tur var (innan dess kunde jag gå senare till jobbet)

Eller hur!
När jag var liten så fick vi börja gå hem själva när jag började fyran och min bror började tvåan. Han fick i början dock bara åka hem med mig (typ nästan ett år innan mamma och pappa lät honom göra det själv).
Vi skulle på väg till skolan gå nästan en km (på en liten grusväg), stå och vänta på bussen vid en högtrafikerad väg (riksväg 83). Mindre än 100 meter från vår lilla väg kommer upp så är det en skarp kurva i toppen på en backe så sikten är riktigt dålig.
På vägen hem sen så hoppade vi av bussen på andra sidan vägen så då skulle vi dessutom korsa denna väg. Det tyckte mina föräldrar var obehagligt. Och jag som vuxen idag tycker att det är obehagligt att gå över vägen där, iaf den mörka årstiden. Bilarna som kommer norr ifrån och ska köra ber för backen 100 meter bort dom kommer i hög hastighet, nu vet jag inte vad hastighetsbegränsningarna är men det var en 90väg när jag var liten och att komma i 110 är inget ovanligt från det hållet. Lite långsammare kommer dom som kommer söderifrån tack vare uppförsbacken men ändå så kommer dom fort.

Sen hade jag klasskompisar som gick både till och från skolan redan i ettan. Men dom hade helt andra förutsättningar än mig liksom.