Vad ska man diskutera innan man skaffar barn?

Har precis fått barn (8 månader sedan) och kan konstatera att mycket av det där somvi trodde och tyckte innan barnet kom har vi ändrat uppfattning om ni när vi konfronterat verkligheten :) Det är ju så vansinnigt svårt att föreställa sig hur det kommer att bli innan man fått barn!

Det sagt så är det så klart jätteviktigt att prata igen och igen. Om praktiska saker som du redan har nämnt, som ekonomi, föräldraledighet och hushållssysslor. Men kanske också mer abstrakt som hur ser man på föräldrarollen, vad utmärker en bra/dålig förälder, vad är viktigast att ge/förmedla till sina barn? Kan man ta olika roller som föräldrar, och vilka då i så fall? Hur tänker ni runt regler, disciplin, uppfostran? Vad vill ni göra med era barn? Hur önskar ni att era barn kommer att beskriva sin barndom? Och om könsroller kanske. Hur ser ni på pojkar som vill ha klänningar, hela "hen"-debatten och genusförskolor? Vad innebär det att vara "mamma" respektive "pappa"? Hur ser ni på era föräldrars inblandning i er familj? Vad var bra och dåligt med era respektive föräldrar och uppväxter?

Det är ju frågor som kommer upp med tiden, ofta av en slump. Har ni vänner med barn? Då kanni umgås med dem och sen diskutera vad ni lade märke till (utan att döma DEM så klart, men utifrån hur NI vill ha ER familj). Annars lägg märke till familjer ute, på film och tv etc.

Hoppas att det gav några idéer. Det är ju omöjligt att tänka på allt, men genom att ofta prata barn och värderingar så hittar man förhoppningsvis en gemensam grund attdtp på, och kan ta lvriga frågor utifrån det.

Tack! ! <3 Det var precis sådana frågor jag hoppades att få tips på. Som du skriver kan man såklart inte tänka på allt men vi har liksom haft svårt att veta hur vi ska börja prata om värderingar och liknande utan bara stannat vid de mer praktiska sakerna. Ska ta och gå igenom din lista med mannne lite efterhand :)

Något jag har märkt som kan vara bra att tänka på är när ni väl valt hur/vad/etc det är ni vill, stå fast vi det. Farmor, mormor, och många fler kommer inte alltid att hålla med er. Se till att ni står tillsammans på den punkten. Det är tex svårt som mamma att säg till farmor att inte göra på ett visst sätt med bebisen, det är lättare om hennes son hanterar det.

Hur vill ni dela upp föräldraledigheten? Hur mycket hushållsarbete ska den som är hemma göra?

Vad är lagom ålder att börja förskola?

Vill ni jobba deltid? Hur länge?

Hur ska ni göra med ekonomin? Om en ska jobba mindre än den andra - hur ska den kompenseras ekonomiskt?

Vill ni bo kvar? Finns det renoveringsbehov innan ett eventuellt barn?

Hur ser ni på karriär kontra att ha barn? Finns det en konflikt däremellan?

Hur tänker ni om amning och flaskmatning?

Hur är er inställning till barn med funktionshinder? Kommer ni att kolla fostret ang det? Hur vill ni göra vid ett eventuellt tråkigt besked?

Hur blev ni själva uppfostrade? Vad var bra, vad var dåligt?

Är det viktigt med regler eller att låta barnet tänka och agera fritt?

Bör man uppfostra flickor och pojkar olika?

Vad tror ni att ni har svårast för? Höga skrik? Sömnbrist? Oförutsedda händelser? Oro? Hur kan ni hjälpa varandra genom det som är svårt?

Nu har ni ngt att klura på i helgen!

Bra ta en diskussion in i detalj om tex hur man ska hantera nattvak, matning osv. Ska den som är föräldraledig ta alla vaknätter och ska den som jobbar få sova och hur gör man då i så fall på helgerna? 
Vad gör ni om ni får ett barn som inte sover typ alls, har kolik osv. Sånt här är man inte förberedd på men han man pratat om det kan man åtminstone påminna varandra om det och inte börja gräla för att man är så trött så ögonen går i kors. 

Byta blöjor osv, i min värld är det självklart att båda gör det lika ofta och lika gärna, även om ungen har haft äcklig diarré .Vet fall där tyvärr pappan vägrat då och sagt att det får mamman göra (hur barnslig???)
När jag fick mitt första barn var jag föräldraledig först och efter ett tag liksom bara insåg jag att det varit jag som nattat barnet varje kväll. Ingen av oss hade egentligen reflekterat över det. Ammar man är det rätt vanligt att barnet somnar av det så klart så det var väl en del av förklaringen. Jag tog upp det och maken blev helt paff, sen sa han bara att "oj, ja men då gör vi det varannan kväll". Det var otroligt skönt för sen fick vi ett barn till och hade vi inte fått till den här vanan innan, hade det blivit rätt slitsamt tror jag.

Sexlivet kan man också prata om. Vad gör vi om vi märker att vi inte får nåt sexliv? Vad gör vi om en tappar lusten osv. Jättebra att ha funderat på det här innan det blir så, av alla trådar man läser härinne inser man att det är oerhört svårt ordna till det om tiden sprungit iväg för långt. 

Även prata om när barnet blir lite större och är mer aktivt. Tyvärr finns en del föräldrar som inte riktigt orkar med det här att gå till en lekpark varje dag eller annat. Hur stimulera barnet om det är så? Ska en ta allt det aktiva och en slippa eller turas om, oavsett vad man känner? Ofta har man kanske en bild av att man ska göra allt tillsammans men det blir ofta en praktisk omöjlighet.

Forutom allt annat som skrivits ovan sa racker det att ta en titt pa alla tradar som finns harinne (svarmorsproblem, konflikter med slakten, fira hogtider osv.). En uppsjo av alla mojliga potentiella problem som kan uppsta, som inte existerade innan man fick barn.
Var ska alla hogtider firas? Jul, pask, midsommar? Vartannat ar hos hans slakt och vartannat ar hos din?
Om fler barnbarn finns och ni marker att nagon mor- eller farforalder favoritiserar andras barn framfor era och inte behandlar dem lika?
Hur mycket ar rimligt att lata villiga (eller patryckande) slaktingar sitta barnvakt? Hur hanterar ni den potentiella konflikten om det blir "for mycket" (utan att starta slaktfejd)?
Om INGEN ar intresserad av att vara barnvakt, eller om bara ENA sidan vill, blir ni besvikna pa den som inte "vill/kan/ar intresserad" av att vara barnvakt (nar nu andra sidan staller upp)?
Alkohol? Nagon slakting som ar brakig? Hur hanterar ni helger/fester med den personen nar det finns en bebis i narheten?
Viker sig din man/du nar era egna foraldrar har en asikt (och vagar inte sta upp for vad NI bestamt)? DET kan orsaka skilsmassa. Ha alltid en ENAD front infor andra.
Festande och egentid, har ni realistiska forvantningar pa det? Om ni gar in i en jobbig period pa 5-6 manader, nar ni inte har tid till nagot annat an bebisen (sjukdom, kolik, somnbrist, annat oforutsett), klarar ni att ta er igenom det eller kommer nagon att tvinga sig till egentid eller ga ut och festa i alla fall, och later partnern ta smallen?
Resa med barn? Vill ni det? Hur krangligt blir det i sa fall? Hur langt - tropiska lander eller helst inom Europa?
Hur gor ni under sommarloven? Hur vill ni att barnet ska minnas sina sommarlov? Vad ar viktigt?

Förutom de helt praktiska sakerna som föräldraledigt, hushållssyslor, ekonomi osv...

Se till att läsa på båda två om saker som uppfostran, barns utveckling och liknande, gärna lite olika 'skolor' och diskutera vad ni tror är bästa sättet. Om den ena tycker att barnet får skrika tills det slutar och den vill trösta varje gång barnet tar ett djupt andetag så kommer det bli problem. (förhoppningsvis grov överdrift)

Prata om saker som kan vara kontroversiella, om pojken vill ha prinsess-klänning eller flickan en storm-trooper uniform till dagis, eller om pojken vill dansa balett eller flickan vill köra cross.

Prata om hur/när lära barnen ta ansvar i hemmet. Vissa tycker det är självklart att 3-4 år så kan barnet lära sig "hjälpa till" att sortera tvätt t. ex. andra tycker att barn ska få vara barn tycker att 6-7 år är lagom att börja introducera sådant.

Prata också om hur det ni idag innan graviditet kan ha en åsikt, men inse att efter barnet kommer ut så kan åsikterna förändras radikalt. Ena barnet kanske svarar jättebra på en läggningsritual, ett annat barn behöver helt andra moment i ritualen, t. ex.

Se också till att båda har ett eget sparande och plats i bostadskö, för om FL är någon indikation så varje gång det blir separation så står (minst) ena parten helt oförberedd och handfallen. Att ha en backup plan för värsta tänkbara scenariot betyder inte att man inte satsar på relationen.

Något som ofta glöms bort är hur DU mår och känner efter en förlossning/graviditet/amning. Mycket hormoner och känslor i omlopp och många kvinnor känner inte igen sin kropp efteråt. Hur kan ni hjälpa och stötta varandra på den punkten?

Hur få till det faktum att båda två är föräldrar och inte bara du? Många mammor hamnar i en bubbla och vakar som en hök över bebis och släpper inte in varken pappan eller andra anhöriga i skötseln och förvandlas till ett monster bara nån tittar på bebis... Här finns risk för totalt haveri i alla relationer.

Annat man sett tradar om ar harinne ar nar t ex. svarmor koper vagn/spjalsang till bebisen under graviditeten och den gravida gar i taket for det ar deras forsta barn och hon har sett fram emot att kopa PRECIS det hon har dromt om - ga och shoppa & valja sjalv (och inte att nagon annan bestammer hur det ska se ut eller koper i hennes tycke extremt fula saker). 
Slaktingar forvantar sig att arva era urvuxna bebisklader (nastan kraver/raknar med att fa). Vill ni spara sadant till nasta barn eller ar det OK? Om ni lanat ut och far slitet och urtvattat tillbaka?
Hur ser ni pa utrustning? Behover man femtioelva vagnar och senaste modellen? Overflod av modeklader till bebisen? 
Far bebisen titta pa TV/iPad/mobil eller ska den i forsta hand leka med riktiga leksaker och upptacka varlden?
Satt upp regler i huset som aven galler nar andras barn kommer, som t ex i ERT hus sa sitter man fint tills man atit upp och kan sedan ga och leka (inte springa fram och tillbaka fran bordet stup i ett, kanske kladda lite pa moblerna ocksa och sedan inte ata upp for maten blivit kall), i ERT hus skriker man inte utan pratar i normal samtalston, i ERT hus leker man i barnets rum och klattrar inte pa vardagsrumsmoblerna eller oppnar skap i andra rum. Alltsa - tank over vilka regler som ni vill ska galla nar folk med barn (slaktingar och vanner) kommer och halsar pa - och HALL ER till dem (vik inte en tum).
Sockerhysterin - hur ser ni pa godis & fika? Aldre slaktingar som sticker till barnet en kanelbulle trots att ni sagt nej?

Viktigt ar aven att diskutera - om nagot skulle handa er bada, vem tar da hand om barnet? Vem ar bast lampad? Vem skulle vilja?