Barn under 10 som "vill dö"

Kontakta BUP omgående! Min äldsta dotter fick för ett år sedan diagnosen kronisk depression. Säger inte att ditt barn har samma diagnos, men om barnet uttrycker en vilja att dö, är det snabba ryck som gäller! Läkare, BUP, vad som helst som går snabbast!

Ta på allvar. Hade sådana tankar som mkt litet barn och de har följt med mig in i vuxen ålder. Med suicidförsök. Handlade om svåra relationella trauman för min del. Traumaterapi har hjälpt mkt.

Så ta på allvar. Leta efter mer ledtrådar. Vad triggar barnets tankar?

Vad innebär relationella trauman?

Min dotter har Aspergers. Hon är inblamdad i väldigt mycket konflikter - i skolan med petsonalen, i skolan med de andra barnen, hemma med syskonen, hemma med oss föräldrar... Hon är väldigt svår att få att berätta hur hon tänker och känner, men när hon uttrycker dessa tankar handlar det om att hon tycker att hon är en dålig person, att alla skulle vara gladare om hon inte fanns, att hon vill dö, att hon är dum, att hon är ledsen i hjärtat ofta.

Hon har en kurator på habiliteringen som hon varit hos ett par gånger, men träffarsna hittills har varit ganska ytliga, handlat mest om att lära känna och bygga förtroende antar jag. Min dotter är som sagt väldigt väldigt svår att få att öppna sig, jag har försökt hela hennes liv att få veta hur hon känner och prata om det som känns jobbigt. Men hon vill inte. Så jag känner mig ganska maktlös och har inte mycket hopp om att hon ska öppna upp sig för kuratorn.

Vet inte vad jag ska göra för att hjälpa henne, eller ens om det är så allvarligt som min panikkänsla säger att det är. Alltså, jag tror verkligen inte att hon skulle göra något för att allvarligt skada sig själv i det här läget. Men jag är rädd för vad det kan medföra på sikt om jag inte kan få henne att känna annorlunda.

Det är dock inte varje dag hon säger detta. Senaste halvåret har det kanske varit vid 5-6 tillfällen. Nästan varje gång i samband med eller strax efter en konflikt som urartat. Sedan har jag frågat henne lite då och då, hur det känns i hjärtat och om det känns bättre nu. Nån gång dagen efter ett sånt här tillfälle gick vi på tu man hand i skogen på en alldeles underbar promenad, och jag sa "Visst är det ganska skönt att leva ändå?" och hon höll lite motvilligt med.

Vad innebär relationella trauman?

Min dotter har Aspergers. Hon är inblamdad i väldigt mycket konflikter - i skolan med petsonalen, i skolan med de andra barnen, hemma med syskonen, hemma med oss föräldrar... Hon är väldigt svår att få att berätta hur hon tänker och känner, men när hon uttrycker dessa tankar handlar det om att hon tycker att hon är en dålig person, att alla skulle vara gladare om hon inte fanns, att hon vill dö, att hon är dum, att hon är ledsen i hjärtat ofta.

Hon har en kurator på habiliteringen som hon varit hos ett par gånger, men träffarsna hittills har varit ganska ytliga, handlat mest om att lära känna och bygga förtroende antar jag. Min dotter är som sagt väldigt väldigt svår att få att öppna sig, jag har försökt hela hennes liv att få veta hur hon känner och prata om det som känns jobbigt. Men hon vill inte. Så jag känner mig ganska maktlös och har inte mycket hopp om att hon ska öppna upp sig för kuratorn.

Vet inte vad jag ska göra för att hjälpa henne, eller ens om det är så allvarligt som min panikkänsla säger att det är. Alltså, jag tror verkligen inte att hon skulle göra något för att allvarligt skada sig själv i det här läget. Men jag är rädd för vad det kan medföra på sikt om jag inte kan få henne att känna annorlunda.

Det är dock inte varje dag hon säger detta. Senaste halvåret har det kanske varit vid 5-6 tillfällen. Nästan varje gång i samband med eller strax efter en konflikt som urartat. Sedan har jag frågat henne lite då och då, hur det känns i hjärtat och om det känns bättre nu. Nån gång dagen efter ett sånt här tillfälle gick vi på tu man hand i skogen på en alldeles underbar promenad, och jag sa "Visst är det ganska skönt att leva ändå?" och hon höll lite motvilligt med.