Ni som utnyttjade sambolagen.

Som många sagt är ju lagen till för att skydda den svaga parten. Man behöver inte följa reglerna utan bestämma själva hur man delar.

TS verkar vara bitter och uttrycker sig som om hen tror att folk (den svaga parten) har gått i en relationen från början med avsikt att göra en vinst, i detta fallet på en bostad.

Som flera sagt så handlar ju en relation och ekonomi om så mycket; har en gått ner i arbetstid, tagit hand om barn/hem, betalat mat och toapapper osv.
Man går för det mesta in i en relation för att man är två som älskar varandra, inte en som älskar, och en annan som vill sno åt sig en bostad?
Vad som är rätt i en bodelning är svårt att säga när man bara som TS nämner en sak.. Hur har parets överrenskommelse kring ekonomin varit? Om stort och smått? Har nån stått tillbaka i sin karriär till förmån för förhållandet/familjen? Betalar en kapitalvaror och den andra småvaror? Är det jämn eller ojämn inkomst mellan paret? Osv.

Jag tror att om man haft en bra dialog kring ekonomi redan från början så båda parter är överrens om vad som gäller, så kan man nog komma överrens själva när man separerar.

Kvinnofällan i förhållanden är att hon betalar hushållssaker/förbeukningsvaror och han köper prylar. Hon jobbar mindre, han gör karriär. Osv. Och sen känner HAN att HAN har stått för allt. För han fattar inte...

Tror att vi människor vill behandla varann väl och rättvist och de som är "golddiggers" är oerhört få. Däremot tror jag många (män) inte tänker på saker runt omkring, som kvinnan kanske offrat, eller har stått för.
En man ser att han betalar restaurangbesök men skänker inte en enda tacksam tanke åt vem det är som betalat dasspappret han torkar röven med varje dag.

Så att "utnyttja sambolagen" behöver inte betyda att utnyttja utan att faktiskt göra det rättvist.
Det skyddar den svage, och den svage är oftast den svage pga den andre parten i förhållandet.

Man ska väl inte generalisera, MEN jag tror det är betydligt fler kvinnor än män som blir utnyttjade eller ekonomiskt lidande i relationer och separationer.
För oavsett hur många bostäder och prylar mannen inhandlat så är det kvinnan som tagit ansvar, satt familjen främst, haft omsorg om allt och alla och gett av sig själv. Det ligger ett värde i det också. Det ligger i kvinnors natur att ha ett familjetänk, mer än vad det ligger i mannens natur.
"Kvinnan bakom mannen" sägs det ju, och det ligger nåt i det. Om en kvinna tar sambolagen till hjälp har hon med allra största sannolikhet rätt till att göra det, eftersom hon gett av sig själv, på något sätt, i relationen, som mannen inte gjort.

En väninna till mig hade en karl som var högt uppsatt inom sitt företag. Han blev erbjuden högre jobb på annan ort. Hon valde lämna sitt jobb, som absolut inte var i nivå med hans jobb, men ett bra jobb ändå, och valde ta ett sämre deltidsjobb på deras nya ort. Det var en uppoffring hon gjorde för familjen och för att barnen skulle ha det bra.
Sen hittade han såklart en ny kvinna och valde att göra slut.
Hon tog det hon kunde få, vilket jag tycker var rätt. Hon hade offrat så mycket tid och pengar på den mannen. Dessutom var hon ju satt i en svår sits med sämre jobb och inkomst, så hon hade egentligen inte kunnat göra på annat sätt.

Dessutom var karln ett riktigt svin och behandlade henne riktigt dåligt under relationen.

Tycker TS formulering "bara för ren vinning bara för att man kan" låter så bitter.

Om man är en golddigger som har som högsta mål att förse sig med pengar finns det väl lättare sätt än att ge sig in i samboförhållanden för att sedan separera och försöka få en slant på fickan?

Man har väl gått in i förhållandet och husköp och allt vad det kan vara utifrån att man ser sig som en familj, och förhoppningsvis pratat om de steg man tar med förutsättningen att man är och kommer att vara en familj. Med de olika förutsättningar vad gäller tid och inkomster som finns.
Att inte prata igenom saker ordentligt innan beslut fattas kan ju leda till stora problem då det finns utrymme för missförstånd. Det är klart att separationer blir krångliga då.

Om båda tjänar lika så är väl en bra utgångspunkt att betala hälften. Men ofta är inkomsterna olika, och ofta är kvinnans den som har minst, både pga hur samhället ser ut och för att hon ofta tar större ansvar för vab, går ner i tid mm. Att dela hälften på utgifter och boende då kanske inte är genomförbart, men det får man väl hoppas att man har en pågående dialog om i relationen. Kvinnan kanske har bidragit efter förmåga eller mer därtill och ändå inte kommit upp i hälften.
Kvinnan kan ha haft mycket lägre inkomst, lagt allt hon tjänar i relationen, medans mannen tjänar högre och har haft möjlighet till att spara själv. Kvinnan kanske ändå inte kommit upp i hälften trots att hon lagt allt hon har.
Ska hon inte ha rätt till något när de går isär?

TS verkar fixerad vid pengar. Hoppas TS inte är lika enkelspårig ute i verkliga livet som i denna diskussion.

Håller med Drutten. Och nej det är inte fult att prata om pengar.

Att vara överrens är väl en förutsättning innan man tar några som helst beslut i en relation? Folk kanske har för bråttom att genomföra saker? Man går in i relationer snabbt, flyttar ihop snabbt, skaffar barn snabbt, gör slut snabbt. Och i allt det här har man inte koll på varandra, och har glömt bort prata om viktiga saker som värderingar och ekonomi.
TS säger att det inte är nåt problem om man är överrens innan. Nä såklart det inte är. Man genomför väl inte saker om man inte är överrens? Hur kan man tro att man på nåt sätt ska bli överrens i efterhand?
Pratar man igenom stora beslut innan, och det visar sig att man har helt olika värderingar och åsikter så kanske man borde välja att avsluta relationen istället för att köra på, skaffa barn och tro att det ändå ordnar sig?
Folk har för bråttom, tänker för lite och pratar med varandra ännu mindre tror jag.

Vissa utnyttjar sambolagen. Andra tar hjälp av den.

Tycker TS hakar upp sig. Det kan vara girigt men det behöver inte vara det.
Pratar TS rent generellt? Eller i nåt specifikt fall? För rent generellt är väl svaret att det beror på omständigheterna, dvs hur de inblandades situation och ekonomi är och varit osv. Båda ska ju gå ur en separation på ett bra sätt och tex lagen om att den som behöver bostaden mest ska få den är ett exempel. Lagen skyddar den svage.
Man kan vända på resonemanget.
Om två personer har en bra separation så kanske den som har det bäst ekonomiskt ser till att inte heller bete sig som en golddigger gentemot den som är den svage.

TS känns som en väldigt pengafixerad, egoistisk och osympatisk person.

Den ekonomiskt starke kan vara en golddigger (fast lite fel uttryck) på det sätt att trots att den betalat mer så kan den också ha haft möjlighet att lägga undan sparpengar till sig själv, medans den med mindre pengar har lagt allt den har men ändå inte kunnat komma upp i "hälften".
Vid en separation sitter en med kapital på banken och den andra inte.

Men allt beror ju på vad har gjort för ekonomisk överrenskommelse innan.

Om mannen tjänar bra och jobbar borta mycket, tjänar bra med pengar och sparar undan en bra slant varje månad medan kvinnan går hemma med barnen och står tillbaka yrkesmässigt, och lägger alla sina inkomster (mindre än mannens) i familjen och har ingen möjlighet till eget sparande, så blir kvinnan hårt drabbad vid en separation.

Men jag har aldrig hävdat att kvinnan skulle ha hälften av hans sparpengar, det var någon annan här som tolkade in det.
Däremot tycker jag att om en har råd att spara undan pengar varje månad och den andre inte har möjlighet till det, då är det nåt som inte är rätt i familjen.

En familj är som ett fotbollslag, man måste jobba ihop.

Grundfrågan i tråden handlade om en bostad vid bodelning. Vore situationen som jag just beskrev så är det inte orimligt att kvinnan får en del av värdet, trots att hon inte lagt något i just bostaden. För hon har ändå lagt allt hon haft i familjen, vilket mannen inte har.