Ni som utnyttjade sambolagen.

Om det är fel eller rätt beror på omständigheterna. Om x säljer sin dyra bostadsrätt för att köpa ett radhus med y som kommer direkt från studentkorridoren och y gör slut 8 månader senare så är det magstarkt och skulle kanske inte gå igenom juridiskt. Men 20 år senare när båda lagt möda tid och pengar på renovering och fostrat tre barn ihop och de beslutar att gå skilda vägar - då tycker jag det är mera rimligt. Prisuppgången har troligen urholkat att huset var dyrt en gång och y:s trädgårdsdesign och fantastiska altanbygge har ökat värdet rejält. Det blir konstigt att förbättra och vårda ett hem med bådas pengar när bara den ena har rätten till hemmet. Jag skulle aldrig vilja flytta in hos någon och riskera att bli utslängd på bar backe, jag vill äga ihop eller stå på hyreskontrakt ihop. Men om det inte går så får man avväga från fall till fall om man ska skriva bort sambolagen eller inte och uppdatera vid behov när tiden går.

Det är etiska problem även vid äktenskap; om jag hypotetiskt skulle rymma med en älskare skulle jag inte utkräva hälften av min mans föräldraarv. Om däremot min man hypotetiskt låg med min bästa vän och lämnade mej för henne så skulle jag glatt utnyttja rätten till de pengarna eftersom hans föräldrar inte skrev att arvet skulle vara enskild egendom. Som mina föräldrar gjorde.

]nevermind skrev 2017-07-10 18:36:31 följande:[/quote-nick]Jag träffade en kvinna som gjort nåt liknade. Hennes man fick sina föräldrars fina gamla hus, det var skog till etc. Föräldrarna bodde i en liten stuga längre bort på tomten. Tyvärr skrevs det inga papper om att det var enskild egendom.

När de skilde sig några år senare begärde kvinnan hälften, alltså 2,5 miljoner. Mannen fick inte lån utan fick sälja gården som gått i arv i generationer. Jävla idiot. Stackars barnen som gick miste om det, och stackars hans föräldrar som fick vara med om det. [/quote]

Sorgligt men samtidigt - om han hade fått ett hus gratis värt 5 mille, kunde han inte tagit ett lån och sålt av lite skog och löst ut henne?

Hon behövde få ut pengar till någonstans att bo med barnen. Hennes ansvar att ordna bostad för dem. Det är knepigt när arvet, släkten, huset blir det viktiga. Hade hela bostaden varit hans enskilda egendom och de inte hade några pengar sen tidigare boenden (eftersom han inte hade råd att köpa ut henne ) så hade det varit problem ändå . Barnen måste ha tak över huvudet både jämna o ojämna veckor och mannen tycks inte ha vidare god ekonomi han heller eftersom han inte kunde lösa ut henne trots gratis hus och skog. Men han fick kanske inte sälja av släktskogen för sin pappa och mamma. .

Jag avskyr när hus och döda ting går före människor. För varje generation blir det bara större och större grej att bevara. Har man ett hus som ingen av parterna kan lösa ut så får man sälja ,så är det tyvärr för massor av par, inte värre för att det bott släkt där innan, ett hem är alltid ett hem. Hade killen fått 5 mille cash istället hade de kunnat köpa ett vanligt hus istället och vid skilsmässan haft 2,5 mille var som grundplåt till två ok hem för barnen, nära varandra. Föräldrarna använde släktgården för att knyta sonen intill sej.

Ok jag är väl inkörd på hyresköerna och br- priserna där jag bor. Då fanns det ett alternativ. Denna kvinna verkar otrevlig, absolut. (även om jag ju inte vet hur killen hade betett sej- inte du heller kanske).

Men om han hade pengar sen tidigare husförsäljning plus obelånat 5 mille släkthus plus skog så måste han ju verkligen kunnat lösa ut henne om han ville? Den där killen måste fått nog av mer än frun...

Anonym (Jisses) skrev 2017-07-12 11:57:50 följande:[/quote-nick]Men vad fasen?? Nu blir jag mörkrädd. Så du menar att den som tjänar mer och som har ett större ekonomiskt överskott efter att gemensamma kostnader är betalda, inte ska få göra vad denne vill med sina pengar (t.ex. spara)? Vad fasen ska denne få göra med SINA pengar då? Skänka bort dem till sambon? Jag förstår verkligen inte hur du tänker![/quote]

Det var inte mej du svarade, men jag skjuter in att precis så fungerar ett äktenskap utan äktenskapsförord och enskild egendom vid skilsmässa, så SÅ himla konstigt är det inte.

Jag tycker det beror på längden på samboskap och äktenskap om det är rimligt.

I exemplet ovan i tråden med en pappa som reste 10 mån per år, så är det klart att om han blev rik på det så var hans frus insats hemma i högsta grad nödvändigt för att kunna tjäna de pengarna. Ett team helt enkelt. Naturligt att pengarna blir bådas då.

Sen beror det på om man ser sitt samboskap som likvärdigt med äktenskap, juridiskt är det olika men man kan väl ha teamkänslan ändå.

Anonym (Jisses) skrev 2017-07-12 13:23:14 följande:[/quote-nick]]Det är konstigt som fan när man har valt att leva som sambos och INTE gifta sig. Vad är det med alla dessa giriga kvinnor som inbillar sig att de har rätt att bli försörjda och med bidra mindre inkomst till gemensamma kostnader och ändå tycka sig ha rätten till precis lika mycket som den som har jobbat och skaffat allt??[/quote]

Men i exemplet (sorry du vars pappa jag använder som exempel) så skulle man kunna vad är med föräldrar som inbillar sej att de kan resa 10 mån per år, arbeta på advokatbyrån till kl 22 varje kväll, borra olja i Norge tre veckor i stöten eller plugga till läkare trots att de har barn?

Jag tycker att de kan det, både män och kvinnor, så länge de är överens med sina partners.( Alla har iofs inte ett fritt val av jobb hela livet heller). Deras partners är själva förutsättningen för att kunna ha jobbet plus ha barn så det är klart de ska skydda sin partner inför en separation/ ett dödsfall.

Det är svårt för både män och kvinnor att bygga upp företag eller bli ministrar utan en partner som tar en stor del av sysslor med barnen och hemmet, jag anser att det är ett bidrag fast det inte är just cash. Och de flesta som har mer extrem arbetsbelastning brukar som tur

I

...som tur är respektera partnerns insats och se familjen som team.

Anonym (Jisses) skrev 2017-07-12 15:59:49 följande:

[/quote]Jag vet flera kvinnor som är mammor som jobbar som advokat, läkare, bergarbetare och som är borta mycket. De har löst det med att dela ansvaret med partnern, ha barnflicka, mormor el. farfar som ställer upp ibland. Vill man så kan man.[/quote]

Men va? Jag skriver ju hela tiden pappa eller mamma, man eller fru, jag gör ingen skillnad mellan könen. Du tycker det ok när en kvinna jobbar mycket och fixar det med att dela ansvaret med sin partner men inte en man?

Om man reser 10 mån per år eller arbetar sena kvällar jämnt så är det ju inte fråga om att dela 50:50 på dagishämtning direkt. Jag anser att det är en insats att stå för merparten av hämtningar middagar och läggningar, att skapa familjelivet helt oavsett kön.

Och en insats att arbeta hårt för att bli framgångsrik och ge familjen stora valmöjligheter i framtiden.

"Vill man så går det " att vara borta båda två och ha barnflicka och tynga den äldre generationen men det är många, många familjer som inte vill leva så ! Men du verkar ha svårt att förstå det där med team och är kanske innerst inne lite avundsjuk på de med totalt gemensamma mål och gemensam agenda?

Anonym (Jisses) skrev 2017-07-13 08:02:21 ]Fast man kan arbeta heltid även om man har barn. Inte sjutton ska man ha betalt för att hämta sina egna barn! Det är väl klart att man gör en insats och tar hand om sina barn, annars skulle man inte ha skaffat dem. Men att tycka att man ska få ekonomisk kompensation för att man gör det man ska tycker jag låter galet.[/quote]

Vi är nog inte så oense egentligen. Jag håller med om att man KAN arbeta heltid båda två, inte alla har lyxen att kunna fundera på annat f.ö. Men dels vill inte alla familjer ha så långa dagar för barnen. Dels arbetar folk skift och borta från hemmet och natt och det kan göra det svårt för den andre att jobba heltid o kunna ta hand om barn. Dels har vi de mer extrema jobben med 10 mån resor, företagsledare, rockstjärna, whatever, som skulle vara omöjligt att ha som ensamstående.

Jag ser det inte som ekonomisk kompensation för att man hämtade sina barn på dagis, snarare del i en vinst där båda föräldrarna behövdes för att den skulle finnas.

Jag tänker mej inte den som hämtar barnen som en latmask som bara blir försörjd och shoppar hela dagen utan det vanligare, att arbeta deltid eller heltid och sen skynda sej och hämta och laga mat och skjutsa till aktiviteter. Varken bättre eller sämre än att sitta tre veckor på en oljeplattform eller på tjänsteresa o längta efter barnen men i långa loppet anser jag att varken det ena eller andra ska straffa sej ekonomiskt. Sen är det enklaste att gifta sej, varför folk inte gör det kan jag inte svara på men jag tror att de flesta långvariga sambos är lika seriösa och teaminriktade ändå. Sambolagen är väl till för att skydda de som inte kollade alls men visst kan den slå tokfel- man måste faktiskt kolla och tänka vad som är rimligt i varje situation.

Anonym (Jisses) skrev 2017-07-14 21:32:29 följande:[/quote]Han VALDE det. Inser du inte skillnaden mellan honom och en pappa som vill vara jämställd och där sambon bidrar till familjens ekonomi och där städerska och barnflicka ev. kan lösa det praktiska?[/quote]

Jag inser en skillnad. Det här gällde en pappa som reste väldigt mycket. Denna pappa, liksom många andra pappor och mammor, ser en fördel i att barnen blir omhändertagna av en person som älskar dem på riktigt.

En barnflicka kan vara bra att ta till ibland men om barnet ska vårdas av personal på förskola/ skola/ fritids dagtid och sen av en barnflicka på kvällen så blir de korrekt skötta och får mat och bad men en anställd person som har hand om barnen mot betalning älskar inte barnen. Gillar dem förhoppningsvis, och är trevliga, men man kan inte hyra kärlek för pengar.

Så visst är det ett val och visst är det en skillnad.

Anonym (Jisses) skrev 2017-07-17 17:32:27 följande:[/quote-nick]Han VALDE det. Inser du inte skillnaden mellan honom och en pappa som vill vara jämställd och där sambon bidrar till familjens ekonomi och där städerska och barnflicka ev. kan lösa det praktiska?[/quote]

quote]Där kvinnan ensam väljer att inte arbeta eller att arbeta deltid har själv ansvar att försörja sig. Det ska ingen sambo belastas ekonomiskt för.[/quote]

Hur ska du ha det? Först var mannen dålig för att han VALDE att inte vilja vara jämställd, två heltidare och barnflicka. Nu antyder du att det är mamman som är dålig och är hemma / arbetar deltid helt på eget bevåg mot pappans vilja.

Det är klart att det är helt fel att ta viktiga beslut om arbete eller familjelivet utan att diskutera med sin partner. Gäller båda könen och både att vara hemma, arbeta deltid, jobba på annan ort eller vad som helst. Ibland har man inget val, men när val finns ska man förstås komma överens.

Jag har aldrig nånsin träffat någon som varit hemma eller arbetat deltid mot sin sambos /äkta hälfts vilja, jag kan knappt föreställa mej att förhållandet skulle hålla då eller hur det skulle låta vid diskussioner.

Men du förstår väl att par kan vara helt överens utan att ha gjort exakt samma val som du har gjort? Du verkar prioritera jämställdhet och det är ok, men andra prioriterar annat först. Du tycker det är viktigt att båda bidrar med lika många timmar arbete, andra tycker annorlunda.

Om man blåser någon eller ej på att utnyttja sambolagen beror på en himla massa grejer, vad man hade bestämt ihop och hur ekonomin i övrigt sett ut. Sambolagen är nåt slags sista, väldigt generellt, skyddsnät för den ekonomiskt svagare när ingen tänkt till innan. Men det är såklart mkt bättre att tänka på helheten och skriva/ fixa rättvisa efter situationen själva, och bäst att försöka se till att ingen blir ekonomiskt svag och beroende, om det är möjligt. Bådas ansvar att ta reda på regler och tänka INNAN förhållandet spricker.