I kväll skulle jag vilja ringa min mamma ...
Väldigt fint skrivet med mycket kärlek.
Jag känner igen känslan, men då pratar jag med min son.
Vi har kommunicerat med varandra sen han låg i min mage.
Det finns ingen anledning att sluta nu.
Jag pratar med honom och berättar hur vi har det och hur vi mår och jag undrar hur han mår.
Och jag får svar,
Ett exempel är när jag var så fruktansvärt ledsen och inget gav nån lindring, inte ens musik och jag grät och jag sa till min son, finns det inte ens nån musik jag kan lyssna på som lindrar smärtan efter dig?
Sen gick jag och la mig och somnade gråtandes.
Då drömde jag att jag stod vid en jukebox och letade efter musik och rätt som det var så kom ett omslag med min sons ansikte på, där han log och tittade rakt på mig.
Jag tittade vad det var för låt, det var A perfect day med Lou Reed.
Det är nu min sorgesång, för det är vad min son rekommenderar.
En annan gång bad jag om ett tecken, jag sa det gör inget om du måste vara lite brutal, jag blir inte rädd när det kommer från dig.
Senare den dagen åkte en tavla som suttit bergfast i åratal, i golvet med en smäll. som fick oss att hoppa högt.
Ingen var i rummet när det hände.
Det är bara några exempel det finns fler.
Jag kan inte bevisa något men jag vet att han är därute och han hör mig, och en dag ses vi igen.
Det skänker tröst.
Och säkert är det likadant med din mamma, hon hör dig och hon vakar över dig och din familj
Kärleken är större än döden.
Ta hand om dig.