Vad gör man när man inte orkar vara förälder längre?

Du behöver hjälp utifrån. Boka tid hos kuratorn på vårdcentralen.

Sedan måste du och din man reda ut detta, strukturerar upp ert liv, ta gemensamt ansvar för barnen.

Går barnen på dagis?
Arbetar du?
Arbetar din man?
Hur bor ni?
Kan ni hitta någon "mormor" som kan avlasta er?
Hur ser er ekonomi ut?

Sök hjälp på BVC -du kan bli sjukskriven och din man kan ta VAB .. Kanske bara någon vecka, så du kan få vila ut. Det är ingen som tar dina barn bara för du ber om hjälp.

Åh så jobbigt för dig..

Tror att du måste få till en ändrig i rutiner och få till avlastning på något sätt för att orka. Svårt att säga hur när jag inte vet hur din situation ser ut med jobb, tider etc.

Men när jag har varit nära att bli utmattad har jag varit tvungen att tvinga mig själv att göra ngt annat än vara med barnet. Att schemalägga hela vardagen för att hitta luckor att andas och återhämta mig..

Hur ser dina dagar ut? Är din man med på att det behövs en förändring?

Är du föräldraledig eller jobbar? Finns förskola? Hur är er ekonomi?

Barnen går på dagis men ej över sommaren. Känns orättvist mot dom att ha dom på dagis när jag är hemma. Jag är sjukskriven för utmattningsdepression. Han jobbar. Vi bor i ett litet samhälle. Ekonomin är stabil. Vi har ingen som kan avlasta oss. Våra barn är mycket och väldigt mammiga.

Jag är sjukskriven. Han har semester nu. Jag är sååå rädd för att om jag berättar hur jag känner kommer nån ta dom och då dör jag.

Alltså minsta lilla tonhöjning rubbar min hjärna och jag är konstant trött. Jag är sjukskriven pga utmattningen. Han försöker att hjälpa mig så jag får vila men han är trött han med plus att den vilan jag får inte verkar hjälpa. En timma efter vi vaknat är jag lika trött igen och det pågår hela dagen sen.

stabil ekonomi. Dagis vanligtvis men inte under sommaren. Jag är sjukskriven. Det blir inte bättre :(

Kolla om de kan få komma tillbaka till förskolan, de kanske har nån vecka stängt men så snart som möjligt i alla fall. Visserligen har pappan semester nu men om du förklarar situationen är det inte omöjligt att förskolan kan hjälpa till. De behöver ju inte vara där långa dagar men åtminstone fem timmar så du hinner vila. Det är inte orättvist mot barnen att du tar hand om dig själv.

Ingen kommer att ta dem ifrån dig, jag lovar.

Du behöver prata med din man. Om han har semester nu och du också är hemma, måste ni dela upp dagarna så att ni båda får vila. Hur gamla är barnen?

Jag hade gjort ett schema för veckan, där ni har huvudansvar för barnen varannan dag. Då kan den ena åka iväg och lägga sig vid en sjö och läsa en bok typ...en hel dag. Det är svårt att bryta sig loss hemifrån, jag vet, men passa på nu när din man är hemma!

Ett annat, lite mer drastiskt alternativ, är ju att du åker iväg en vecka helt själv på semester. Boka en restresa. Även om din man är sliten, så är han ju inte så illa däran som du..Du behöver ju verkligen vila helt ostört, en längre tid. Skulle du kunna/våga/vilja det?

Tack för att du sa det. För jag känner ofta så. Att det är orättvist mot barnen. Jag tycker tex att jag är egoistisk som vilar. Får såna skuldkänslor när jag får nog och höjer rösten.

Det där är min högsta önskan just nu. Att bara få sticka iväg och ha tystnad i några dagar. Jag skulle våga och vilja men samtidigt så skulle jag känna mig så himla ego. Jag ska faktiskt ta upp det sol förslag till mannen ändå. Tack! Ibland önskar jag att jag hade ett jobb och fick vila från barnen.

Det är viktigt för barnen att du tar hand om dig själv. Jag lovar att det är deras högsta önskan att mamma och pappa mår bra. Att du tar hand om dig själv är för barnens skull.

Har ni möjlighet att köpa barnvaktning? Dvs träna in en specifik barnvakt som ni kan vänja in långsamt? Är ju lite dyrt men värt om man inte har annan avlastning. Att få den där kvällen tillsammans i lugn och ro ibland eller ha den att se fram emot gör mycket.

Känns som att det viktigaste är att du/ni får avlastning.

Du ska kanske tänka om när det gäller att ha barnen hemma, kanske ett par dagar i veckan så du får vila och ta igen dig.

Sedan tycker jag att du söka hjälp på VC. De kan kanske hjälpa er att hitta avlastning t ex.

Och du, ingen kommer att era barn. Att du skriver här är för att du förstår att ni behöver hjälp, du har god självinsikt och du vill dina barn det bästa.

Om du skulle vilja det, tycker jag att du ska göra det. Tänk att det på sikt blir bättre för både dig och familjen om du återfår dina krafter. Det är inte egoistiskt, tvärtom kanske det är räddningen för alla.

Nej, nej, så ska du inte känna. Dina barn vill och behöver ha en mamma och pappa som är pigga och friska. Om du inte tar hand om dig själv kan du inte ta hand om barnen så bra som du vill och kan.

Du måste bryta det tankesättet, därför skulle det kanske vara bara att prata med någon på VC.

Ni är så hjälpsamma allihopa. Tack snälla vilket fint bemötande jag får av er <3 Redan nu känns det bättre. Jag ska se över om betald barnpassning och ta ett par dagar helt för mig själv. Tack, skammen och skulden lättade massor nu. Och så ska jag söka hjälp för detta. Kram

Att våga be om hjälp är att vara stark. 

Försök att få en samtalskontakt, ta promenader, och testa mindfullness är mina tips. 
Res bort en vecka själv och tanka d-vitamin och bara va. Ta hand om dig själv så att du mår bra.