Bonusdotter 12år vill sova i vår säng?
Fånga dagen skrev 2017-07-15 13:11:29 följande:
Så vad skulle du göra i den situationen?
Inlägg från: Anonym (?)
|
-
Jag skulle iaf säga, nej du får sova i din egen säng. Om det inte var en speciell situation, typ dödsfall som någon pratade om högre upp i tråden.
-
Nej det vet man förstås inte. Om det hände regelbundet kanske man måste försöka reda ut vad problemet är. Men om man blir utsatt för mobbning fixas ju inte det av att sova i mammas säng. Vad jag motsätter mig (för egen del, folk får göra vad de vill om de trivs med det) är en rutin där barn från de är små har som vana att man sover med föräldrarna när helst man känner för det och det bara är att komma in. Har en släkting som spenderar 2 timmar varje kväll med att lägga sin 8-åring, som sen kommer in varje natt. Finns inte på världskartan för mig.Brumma skrev 2017-07-15 23:29:15 följande:
Och hur VET du att det inte är en speciell situation?
Det kan ha hänt ngt i skolan, bland kompisarna. Hon kanske utsatts för mobbning eller ngt värre. Killen/tjejen hon är kär i kanske blivit blivit ihop med ngn. Bästa kompisen kanske sagt ngt taskigt? Hon kansje är orolig för mens, sexualitet, prov i skolan osv..
Allt detta kan ta gigantiska proportioner men är inte alltid ngt man berättar om för föräldrarna..
-
Dels skulle jag inte sitta i två timmar och vänta på att hon ska somna. Det slutade jag med när min son var 8 månader, sen dess har jag sagt godnatt och gått ut och stängt dörren. Sen förstår jag att det inte går att göra med alla 8 månaders, men ett äldre barn kan man ju resonera med. Om hon kom in på natten skulle jag leda in henne på rummet igen och fortsätta göra det tills hon vänjer sig. Jag kan inte sova med ett barn i sängen som gör ljud och behöver sova om jag inte ska somna vid ratten nästa dag.Fånga dagen skrev 2017-07-16 10:37:36 följande:
Problemet med mobbning löser sig ju inte för att man sover i mammas säng - det är ju helt rätt. Men det ger trygghet för ett ledset barn att få vara nära. Och det gäller ju oavsett orsaken till att barnet har svårt att sova själv. Det är väl samma för både vuxna och barn, att det vi är ledsna eller oroliga för, kommer ofta upp till ytan just när vi ska sova.
" Vad jag motsätter mig (för egen del, folk får göra vad de vill om de trivs med det) är en rutin där barn från de är små har som vana att man sover med föräldrarna när helst man känner för det och det bara är att komma in. "
För väldigt många föräldrar är det helt naturligt att samsova med sina barn. Inte bara när de är bebisar, utan även när de är äldre, om det är vad barnet vill och behöver. "Tanka trygghet".. För dom barnen är det nog naturligt att söka sig till föräldrarnas säng, även efter de börjat sova i sin egen, om man är orolig för något, och har svårt att sova. Lika naturligt som det är för föräldrarna, att låta barnet få komma.
För dig finns det inte på världskartan att göra som din släkting gör med sin 8-åring vid sängdags. Hur skulle du göra, om du var förälder till det barnet?
Jag förstår att det är naturligt för många, jag sov själv i mina föräldrars säng länge. Jag tror inte att det skapar trygghet, snarare spär det på uppfattningen att det är otäckt att gå och lägga sig. Men om man är nöjd med det upplägget så kör på. Jag gör allt jag kan för mitt barn men jag kan inte lägga hela dagen på att umgås med barnet, sen hela kvällen för att få det att somna, och sen ligga vaken hela natten med ett barn i sängen för att han ska få tanka trygghet.