Bonusdotter 12år vill sova i vår säng?

När min ena dotter var i den åldern hände ett tragiskt dödsfall i vår släkt. Vi var alla jätteledsna, och i synnerhet dottern, som ju var i en känslig ålder, med många funderingar om livet, och när detta hände även om döden.

Värst var det på kvällar och nätter alla tankar kom. För mig var det självklart att ge henne så mycket trygghet jag bara kunde. Hon sov med mig i över 3 veckor, tills hon själv kände att det var ok att sova i sitt eget rum igen. Jag hade gett henne all tid hon behövde för att känna sig trygg.

En man som hade knorrat över det, och visat brist på empati, och t.o.m. blivit irriterad, hade med det visat att jag var gift med fel man. Men det var jag inte.

Visst, jag hade ju kunnat sova med henne i hennes egen säng istället, men för mig har det alltid varit viktigt att barnen ska känna att de alltid kan komma till mig.

Fånga dagen

Äldre 15 Jul 13:11

#21

Anonym (H) skrev 2017-07-15 12:52:47 följande:

Tycker att hon är för gammal för detta.

Så vad skulle du göra i den situationen?

Fånga dagen

Äldre 15 Jul 13:35

#25

Anonym (nja) skrev 2017-07-15 13:04:37 följande:

Det beror väl på anledningen? Vi har en 11-åring här (min bonusdotter) och det händer att hon kommer ibland mitt i nätterna om hon vaknat och inte kan somna om. Det sker inte så ofta men om det gör det och hon inte kan somna fast hon försökt så får hon ligga hos oss. Då ligger pappan i mitten. När hon var några år yngre låg hon mellan oss. Inget av de andra barnen gör så, varken hans eller mina men hon är väl en orolig själ och då tycker jag inte att man bara ska vifta bort det med att "hon är så gammal". Det sker alltmer sällan så jag är inte orolig över detta.

TS du får ta reda på mer om exakt vad som är anledningen och så får du och din sambo bestämma hur ni ska hantera det. Det är inte säkert att du har "rätt" i hur ma ska hantera det bara för att du tycker det är skönare att sova ensam med din sambo i sängen.

Om detta inte sker speciellt ofta är det väl inget att bråka om kan jag tycka. Däremot kunde mamman gått med henne till hennes rum och testat att hon somnade (så gör min sambo), innan hon sa att hon kunde sova hos er.

Har en son som, när han var 12, kom en enda gång och sov hos mig och då var det för att han var så väldigt ledsen över en sak som skett, så han ville prata med mig, han kunde inte somna. Sen hade vi pratat och då somnade han, hade inte hjärta att då väcka honom och be honom gå till sitt rum. Därför anser jag att man måste gå till botten med anledningen och inte dra alla barn över en kam bara för att de uppnått en viss ålder.

Det kan väl även hända med oss vuxna att vi ibland behöver lite tröst, trygghet och närhet, när vi är ledsna eller bekymrade över något, och därför söker oss till vår partners famn. Så hemskt om vi då skulle bli avvisade. Så det har väl inte med ålder att göra..

Fånga dagen

Äldre 16 Jul 10:37

#32

Anonym (?) skrev 2017-07-16 09:09:13 följande:

Nej det vet man förstås inte. Om det hände regelbundet kanske man måste försöka reda ut vad problemet är. Men om man blir utsatt för mobbning fixas ju inte det av att sova i mammas säng. Vad jag motsätter mig (för egen del, folk får göra vad de vill om de trivs med det) är en rutin där barn från de är små har som vana att man sover med föräldrarna när helst man känner för det och det bara är att komma in. Har en släkting som spenderar 2 timmar varje kväll med att lägga sin 8-åring, som sen kommer in varje natt. Finns inte på världskartan för mig.

Problemet med mobbning löser sig ju inte för att man sover i mammas säng - det är ju helt rätt. Men det ger trygghet för ett ledset barn att få vara nära. Och det gäller ju oavsett orsaken till att barnet har svårt att sova själv. Det är väl samma för både vuxna och barn, att det vi är ledsna eller oroliga för, kommer ofta upp till ytan just när vi ska sova.

" Vad jag motsätter mig (för egen del, folk får göra vad de vill om de trivs med det) är en rutin där barn från de är små har som vana att man sover med föräldrarna när helst man känner för det och det bara är att komma in. "

För väldigt många föräldrar är det helt naturligt att samsova med sina barn. Inte bara när de är bebisar, utan även när de är äldre, om det är vad barnet vill och behöver. "Tanka trygghet".. För dom barnen är det nog naturligt att söka sig till föräldrarnas säng, även efter de börjat sova i sin egen, om man är orolig för något, och har svårt att sova. Lika naturligt som det är för föräldrarna, att låta barnet få komma.

För dig finns det inte på världskartan att göra som din släkting gör med sin 8-åring vid sängdags. Hur skulle du göra, om du var förälder till det barnet?

Fånga dagen

Äldre 16 Jul 14:58

#47

såkalladbonusmamma skrev 2017-07-16 13:32:50 följande:

Fine om en singelmorse sover med sitt barn varje natt. Men om hennes partner, förälder till barnet eller ej, inte vill detta så ska det inte fortgå. Vill inte ts sova med sin sambos barn så är det bara för sambon att acceptera, en lott hon dragit när hon valt att leva med en man som inte är förälder till hennes dotter. Vi gör alla våra uppoffringar i bonusfamiljen, detta får bli ts sambos uppoffring: att sova i barnets säng med barnet om barnet nu måst sova tillsammans. Lösningen är således inte att ts bara ska flytta på sig.

Det där ständiga att alltid ge upp inför vad barnet vill och önskar.. Vad hände med vuxenmandatet?

Vi får väl se hur ts sambo väljer att prioritera, när han tar ett snack med henne om detta, och talar om var skåpet ska stå.

Antingen accepterar hon väl det, eller också åker han kanske ut med öronen före.

Fånga dagen

Äldre 16 Jul 16:02

#50

såkalladbonusmamma skrev 2017-07-16 15:26:36 följande:

Så hon ska lämna honom om han föreslår att barnet ska sova i sin egen säng?

Är det så ni föräldrar resonerar?

Ingen aning om hur mamman resonerar. Det verkar ju vara mer saker ts stör sig på vad gäller hans sambo. Och det kanske finns saker sambon stör sig på hos ts.

Är inte förhållandet särskilt lyckligt, kanske hon väljer att ge honom foten.. Vem vet?

Bonusdotter 12år vill sova i vår säng?

INNEHÅLL