Inlägg från: Anonym (Sorgsen och uppgiven) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)

    Oskyldigt misstänkt för barnmisshandel

    Jag är så fruktansvärt ledsen just nu och eftersom det här inte direkt är något man diskuterar med sina vänner väljer jag att skriva här.

    Förra veckan när jag jobbade ringde min telefon. En kvinnlig polis meddelade vänligt att jag och min man var misstänkt för barnmisshandel pga något som vår dotter (7 år) sagt på fritids.

    Jag blev helt mållös ochförsrod knappt vad hon sa. Misshandel? Har vår dotter sagt att vi SLÅR henne?!

    Redan samma dag skulle vi infinna oss på polisstationen för ett förhör. Vi for dit, blev satta i separata rum och fick anklagelserna upplästa för oss.

    Vår dotter har bland annat sagt att jag för två år sedan (när han var 5 år) har tryckt upp henne mot väggen, kastat ner henne i golvet två gånger, luggat henne. Hon säger också att vi dragit vår son, hennes äldre bror, i örat.

    Jag fattar INGENTING.

    Jag säger såklart att jag nekar, det här har ju aldrig hänt! Ja, när barnen frestar på tålamodet och inte lyssnar för 24:e gången så kan jag använda min "arga röst", men jag gör inte illa dom! Jag säger heller inga fula eller kränkande saker utan bara ryter i: "Nu går ni genast upp och städar era rum!"

    Vi fick också träffa socialtjänsten, två trevliga utredare som är väldigt förstående för den förvirring vi känner. Dom kom även på ett hembesök samma dag för att stäma av med vår dotter att allt kändes bra.

    Nu är det semestertider så jag förstår om utredningen kan ta längre tid, men jag vill egentligen bara veta om någon har varit med om samma sak? Valde åklagare att väcka åtal trots att det inte finns några bevis (såklart)?

    Vår dotter är precis som vanligt, sprallig och glad. Hon var avvaktande när utredarna var hos oss och ville inte att jag skulle prata med dom (hon sa att det skulle kännas pinsamt).

    En av utredarna som pratade med oss sa att vissa barn är mer känsliga än andra och att en höjd röst kan tolkas som ett fysiskt obehag.

    Min man är också helt knäckt. "Vilken fruktansvärd start på semestern." sa han den kvällen och jag håller med.

    Finns det någon som varit med om liknande? Varför säger hon såhär? Vad kan vi förvänta oss? Hur lång tid kommer det här ta att reda ut?

    Socialtjänsten vill heller inte att vi pratar med dottern om det eftersom hon då kanske kan känna skam.

  • Svar på tråden Oskyldigt misstänkt för barnmisshandel
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (hmm) skrev 2017-07-18 06:44:38 följande:

    jag tror verkligen inte på att ett barn skulle ljuga om sånt här. så nått måste ju ha hänt, var ifrån skulle hon få en sån ide att ni skulle ha misshandlat henne om det nu inte var sant.

    nu menar jag inte att ni har misshandlat så grovt som hon säger ett barn kan bre på sanning en aning, kan ju hänt att du råkat knuffa till henne och hon brer på så att det låter värre än det är.

    min son gick runt och sa att jag slog han på rumpan hårt. visst jag hade slagit han på rumpan men jag hade en anledning att göra det. han hade stoppat en kula i munnen som sen fastna i halsen , han fick ingen luft , jag fick panik och lyfte han vände han upp och ner och daska till han hårt i rumpan så han spydde upp kulan. men efter det gick han runt och sa att mamma slog mig på rumpan..

    så jag själv tror att ni av misstagit slagit till henne och nu så går runt och säger det . så om du förstår vad jag menar att nått måste ha hänt innan, ett barn får i te sån ide från tomma intet


    Jag förstår vad du menar, men vi har verkligen inte gjort det! På sin höjd har jag separerat henne och hennes bror när dom slagit varandra, om dom inte kan sluta slåss tar jag med den ena i ett angränsande rum. (Därefter följer evighetsgörat att försöka få dom att be varandra om ursäkt, men det är ju en annan historia.)

    Att hålla ett barn i armen och ta med det till ett annat rum kan väl inte likställas med att kasta i golvet, trycka upp mot en vägg eller lugga det?

    Kan det bero på någon skit hon sett på youtube? Jag vet att vi varit för släpphänta med iPad-tittandet och både hon och hennes bror har säkert sett sådant som är mindre bra för barn. Självklart säger vi åt dom att välja något annat om vi ser att dom tittar på något våldsamt, men när vi inte är precis bredvid så missar vi ju såklart exakt vad dom ser.

    Socialtjänstens utredning ser jag egentligen bara som positiv. Kanske behöver vår lilla tjej prata med någon? Kanske all hennes klagan på "ont i magen" inte alls beror på en eventuell överkänslighet mot laktos (som BVC föreslagit) utan är tecken på att hon mår dåligt inombords? :(
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Tecum skrev 2017-07-18 10:48:12 följande:

    Självklart kan ett kreativt barn överföra något hon hört av kompisar eller sett på t ex Youtube till sin egen situation och ljuga om det - och förmodligen tro på det själv så småningom! Otroligt naivt att tro att barn alltid är goda, dessutom saknar de konsekvenstänk och förstår inte hur illa en överdriven fantasi kan bli.

    Förstår att det är obehagligt för er men socialtjänsten kommer säkert att reda ut det och fria er. Tur i oturen är att ni bägge är anklagade, annars är det lätt att såna lögner kan leda till en lojalitetskonflikt som skadar relationen.


    Tack!

    Hon har fantasi, men det har ju alla barn..

    Igår kom hon hem och sa att hon hade sett både en tjuv och en mördare på lekparken. Jag frågade lättsamt om det var en rolig lek hon och hennes vänner hade lekt men hon vidhöll bestämt att det var sant.

    Det är bara så konstigt att hon NU kommer och påstår att det här har hänt och att det var för 2 år sedan.

    Hon är överlag väldigt lättsam. Kan det handla om att vi gett för lite uppmärksamhet? Hennes äldre bror är mer uppmärksamhetskrävande (man behöver verkligen ta sig tid och prata/lirka med honom eftersom han annars blir så otroligt surmulen eller får otroliga utbrott och blir jätteledsen). Minstingen kräver ju också lite extra omvårdnad eftersom hon är så liten.

    Nåja. Sommaren känns väldigt grå nu. Utredningen hos socialtjänsten tar 4 månader, jag vet inte hur lång tid det tar innan vi får veta om en åklagare väljer att väcka åtal eller inte. Får man ens åka någonstans när man är misstänkt för ett brott? Vi har ju resor planerade men vi kanske inte kan åka på dom nu? :(
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (En mamma) skrev 2017-07-18 11:17:14 följande:

    Stackare förstår er våran dotter sa under en lek på skolan att jag daskat henne på rumpan och henne bror . Vi fick brev från soc ett möte och vi fick detta uppläst . Min dotter mådde väldigt dåligt det kom fram senare att detta var påhittat under leken. Utredning nerlagd men vi mådde så dåligt under hela processen även min dotter . Låt soc göra sin utredning hämta hem allt som är nödvändigt om barnens hälsa kör med öppna kort . Stå på er barn säger saker under lek det är inget ovanligt de tänker inte alltid på att det kan misstolkas .


    Tack för att du delar med dig, vad skönt att det löste sig för er!

    Jag tror nog det här kan vara en positiv grej när allt väl är över, men just nu känns allt nattsvart.
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Tecum skrev 2017-07-18 11:42:25 följande:

    Det är viktigt att ni berättar en sån detalj för utredarna, det visar på hennes fabuleringsförmåga. Och hennes lättsamhet innebär att hon inte förstår att hennes påståenden kan ställa till skada.

    Mycket märkligt att hon tar upp något som påstås hänt för två år sedan och som hon inte nämnt förrän nu. Hur mycket minns en sjuåring av det som hänt för två år sedan? Att vänta tyder på en beräkning som ett så litet barn inte har.

    Tror inte att det är några problem att resa bort. Rimligtvis ser soc anklagelsen som en formsak, något de måste göra men inte tror på.


    Ja, vi får se hur det går. Jag hoppas innerligt att själva polisutredningen läggs ner. Utredningen hos socialtjänsten är helt okej, det kan vara bra för oss att få verktyg att hantera exempelvis såna här tillfällen som igår när hon ljög om mördare och tjuv. Kanske man ska säga att man VET att det bara är hittepå? Kanske gör vi fel som lättsamt bara säger att det låter som en lek - även om det är vad många barnpsykologer förelår att man ska göra.

    Tack för att du tagit dig tid :)

    Det är väldigt skönt att få ventilera.
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Meriall skrev 2017-07-18 12:39:33 följande:

    Alltså kan hon ha drömt det? Och tror att det hänt?

    Eller har någon annan gjort det (på fsk?) och hon antytt det och när hon blev pressad inte vågade säga vem och därför sade er?

    Eller vill vara som någon i en film som det hänt?

    Känns konstigt att en 7åring skulle ljuga om det...


    Jag har ingen aning och på utredarnas uppmaning får vi inte prata med henne om det eftersom det kan få henne att känna skam/skuld :(

    Men när väl polisutredningen är över och vi får mer tid med socialtjänsten så hoppas jag att vi får klarhet i varför allt det här hände.
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (En mamma) skrev 2017-07-18 12:53:52 följande:

    Förstår det mycket jobbigt för alla . De kommer kolla om märken synts förut om barnen aviker i beteendet som kan tyda på misshandel . De kommer prata med skolan kolla hälsojourna från skolan om de utvecklats som andra barn växt m.m . Vi pratade med våran dotter och hon berättade om att hon skojade under en lek med barnen . Vi hade även samtal med skolan om detta soc viste det . Vi blev tajtare som familj och tycker det är skönt att det är över


    Hon har ju blåmärken och skrubbsår som alla andra 7-åringar, men det kommer sig ju av att hon leker, cyklar omkull med mera. Kan man i värsta fall föreslå att dom ska förhöra hennes bästa vän? Dom är ju nästan alltid i lag och hon var definitivt med när dottern cyklade omkull senast.

    Ja jag tror också att man kommer starkare ut på andra sidan. Du ger mig hopp! :)
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (?) skrev 2017-07-18 13:27:26 följande:

    Jag bara undrar hur det kom sig att ni blev kallade till polisen och inte bara soc? De fall jag känner till av barn som sagt något liknande, har ju då dagis eller skola kontaktat soc och gjort orosanmälan men det har inte alls varit prat om att blanda in polisen i det tidiga skedet. Det har man i så fall gjort om det fanns någon mer substans liksom. 

    Vet du vem eller vilka som kontaktade? 


    Det undrade jag också över, men fick det förklarat när vi träffade socialtjänsten.

    Dottern hade sagt något till en personal på fritids som kontaktade socialtjänsten. Socialtjänsten i sin tur gjorde polisanmälan. Enligt deras stadgar BÖR dom alltid göra polisanmälan men dom MÅSTE inte, dock så sa vår handläggare/utredare att dom (i vår kommun) numera i princip alltid gör polisanmälan. Polisen utreder om det förekommit något brott, socialtjänsten utreder om familjen behöver något stöd eller verktyg i sin vardag.

    Det kan säkert skilja sig åt beroende på var i Sverige man bor.

    Jag har ju också hört talas om de som "bara" blir anmälda till socialtjänsten så jag tyckte det var helt vansinnigt att vi dessutom var polisanmälda. Det känns som ett enormt stigma, även om polisutredningen läggs ner.
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (En mamma) skrev 2017-07-18 14:41:09 följande:

    Självklart får barb blåmärken av lek och cykla omkull med cykel. De kommer titta på journalerna som gått från BVC till skolan där barnens hälsotillstånd finns . De kommer titta på om något anmärkningsvärt uppkommit som tex ovanligt konstiga blåmärken på kroppen . Har ni mormor / morfar eller farmor /farfar nära familjen som de kan prata med om hur era barn har det hur ni är? Eller någon annan släkting vänner till er? Soc kommer ha barnförhör där de har olika saker till hjälp tex kort och dockor där barnen får berätta hur de har det hemma , skolan vilka de leker med mycket mera ni kommer få samtal utan barnen med soc.

    En vän blev anklagad för slagit sin son det gick till åklagare utan bevis. Åklagare sa att barn säger saker inga märken fanns inga betendeförändringar på sonen det gick inte till rättegång åklagarn la ner det.


    Vi har både mormor/morfar och farmor/farfar nära. Hon har aldrig haft oförklarliga blåmärken eller något anmärkningsvärt alls kroppsligt.

    Skönt! Det låter mycket bra - jag hoppas bara det blir snabbt överspelat så vi kan komma ner i varv igen :)
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (Soc sekr) skrev 2017-07-19 16:44:28 följande:

    Hej! Jag jobbar på socialtjänsten och kan berätta att jag har många ärenden som liknar ditt. Barn säger något i skolan och vi måste ta det på allvar. Som någon skrev tidigare så handlar det ofta om något som har hänt och som barnet uppfattar som skrämmande men som vi vuxna inte tänker på. Du behöver inte vara orolig. För att en åklagare ska kunna gå vidare behöver de en specifik händelse vid en specifik tidpunkt och en detaljerad berättelse. Sitter ofta med på förhör där det läggs ner.

    Låter som att ni har fått bra bemötande och information av era hmdläggare. Om ni vill ha hjälp med något som du skrev så ses det bara som positivt så var inte orolig för att be om det om ni vill. Men det är som sagt var vanligt att det här händer.

    Om utredningen drar ut på tiden så var inte oroliga. Det är snarare ett gott tecken som betyder att de har så pass låg oro för er att de prioriterar allvarligare ärenden.


    Tack! Ja vi har blivit väldigt väl bemötta av både handläggare vid socialtjänsten och utredare vid polisen, alla känns professionella och hjälpsamma. Dom verkar också väldigt fin med vår dotter och det känns ju extra bra.

    Vi ska försöka njuta av semestern och rå om varandra. Tack igen :)
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (Förskollärare) skrev 2017-07-19 16:56:35 följande:

    Jag håller med dig, jobbar på förskola och när vi gör en orosanmälan kring ett barn där misshandel är inblandat (om så bara en misstanke) så görs en polisanmälan. Ibland blir barnet hämtat på "förhör", tillsammans med en ut personalen, utan att föräldrarna meddelas förrän efteråt. Just i det här fallet verkar ju myndigheterna inte vara särskilt oroade, hade polisen misstänkt något allvarligt hade ju inte barnet fått följa med hem igen, och utredningen hade gått snabbare.

    Ts, barn kan absolut ha livlig fantasi, precis som din dotter verkar ha. Jag har haft samtal med min sexåring om det här med att det ibland kan gå riktigt illa om man hittar på eller ljuger om fel saker.


    Ja fantasi har hon alltid haft :D

    Precis som du säger ska vi också försöka ha ett samtal med henne om hur man kan säga saker, men vi spar det till efter utredningen (eller om vi kanske kommer ta upp det med henne under utredningens gång tillsammans med handläggarna på socialtjänsten).

    Tack för dina lugnande ord :)
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (En mamma) skrev 2017-08-04 17:25:33 följande:

    Hur har det gått för er TS


    Anonym (Hm) skrev 2017-08-04 17:28:30 följande:

    Ja, hur har det gått


    Tack för att ni undrar :)

    Semestern är över, bitvis har det känts tungt eftersom man vet att det någonstans pågår både en polisutredning och en utredning hos socialtjänsten, men överlag har vi tagit det lugnt och levt precis som vanligt.

    Vi har inte hört ett pip varken från polisen eller socialtjänsten. Förmodligen eftersom vårt ärende inte ses som hög prioritet (socialtjänstens egna ord). Jag förstår att allvarliga fall där barn verkligen far illa måste prioriteras, men om jag ska tänka själviskt så önskar jag bara att dom lägger ner polisutredningen och att vi kan få en samtalskontakt till dottern.

    Vi blev ju instruerad av socialtjänsten att inte fråga dottern om det hela så vi vet fortfarande inte varför hon sa som hon gjorde. Vi får helt enkelt avvakta.

    Om någon annan varit med om samma sak så får ni gärna dela med er!
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)

    Som en uppdatering kan jag meddela att absolut ingenting har hänt än så länge, iallafall inte hos socialtjänsten eller polisen.

    Här hemma har det hänt en positiv sak och det är att dottern, på eget bevåg, sa att hon hade sagt saker som inte var riktiga. "Mamma, på det där mötet.. jag sa saker som inte var på riktigt. Det fanns inget att säga så jag bara sa nånting."

    Jag är faktiskt glad över att hon vågade berätta för mig. Men ja, gjort är gjort. Det hjälps ju inte att hon säger såhär nu.

    Det har snart gått 2 månader och vi slits fortfarande mellan hopp och förtvivlan. Vissa dagar tänker jag att åklagaren aldrig kan väcka åtal med tanke på att det aldrig har hänt (med andra ord finns inga sår/skador, inga vittnen osv). Vissa dagar känns allt nattsvart och jag tror att vi kommer få besked i posten där det står att vi är åtalade och att det hela ska avgöras i rätten.

  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)

    Jag kan nu meddela att polisanmälan lagts ner, det finns inga bevis och hennes bror ställde sig helt oförstående när dom förhörde honom som vittne.

    Självklart är det skönt att få det svart på vitt, men det har tagit lång tid och vi har levt i ett limbo under den här tiden.

    På något sätt har det såklart ändå kommit ut. Jag vet inte vem som pratat, kan ju vara den på fritids som anmälde, någon på socialtjänsten, någon hos polisen eller åklagaren. Hur som helst har det nått fram till min chef som kallade in mig på kontoret och ville veta om jag behövde stöd i det hela samt att han måste se över mina arbetsuppgifter OM jag skulle bli åtalad/dömd. Nu är ju allt nedlagt så det blir inte aktuellt men det känns ju sådär att min chef drog upp det.

    Jag vet att vi är oskyldiga. Utredningen hos polisen visar att det inte finns NÅGONTING som tyder på att vi någonsin skadat våra barn. Likt förbannat sitter jag här nu och funderar på om jag måste byta jobb eftersom min chef insinuerar saker om detta hela tiden.

    Socialtjänsten har fortfarande inte hört av sig, så jag vet inte hur dom vill fortsätta med ärendet. Det enda jag vet är att jag bett om samtalskontakt till dottern men att det inte är aktuellt för tillfället.

    Nåja. En sak i taget. Det blir nog bra till slut.

  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Ulltand skrev 2017-09-12 20:34:03 följande:

    Intressant att läsa detta då vi har bekanta som varit med om nästan detsamma.

    I det fallet blev mamma och pappa placerade i häktet i samband med polisförhören. Två veckor i isolering och barnet omplacerades direkt. Detta var precis som i ert fall en ren fantasi/lögn från ungen. Och efter "bara" något år blev dom helt friade i rätten och fick tillbaka vårdnaden 


    Men så gräsligt! Åh, jag kan inte ens föreställa mig hur förkrossad jag skulle vara :(

    Idag fick vi hem själva beslutet om nedläggning från åklagaren. Det står att man inte längre tror att något brott är begånget.

    Det är skönt att få det på pränt, men jag funderar på att ringa och be om att få ta del av utredningsmaterialet också, för att se vilka uppgifter dom hämtat in med mera.
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (Pappa) skrev 2017-09-12 17:47:18 följande:

    Jag blir så upprörd av att läsa en sån här tråd. Det är väl en sak att förskolepersonalen agerar och anmäler. Det förstår man ju är för barnets bästa. Men sen är det någon eller några som INTE agerat professionellt. Någon har glappat med ödesdigra konsekvenser för TS och hennes man. Det bör utredas vem denne är och hen bör därefter lagföras. Jag tycker TS ska riva upp himmel och helvete och anmäla förskolan. Det får förhoppningsvis folk att tänka sig för och fundera på vad deras avtalsenliga tystnadsplikt faktiskt innebär. Den personal som hanterat ärendet torde alla omfattas av tystnadsplikt. Både polis, socialtjänst och förskolepersonal alltså. Alltså har någon begått en straffbar handling medan TS och hennes man är oskyldiga. Fråga chefen var hen har fått sin information från. Spåra källan baklänges. Sen tycker jag också att chefen betett sig orutinerat och oskickligt. Nybörjare?


    Ja jag har funderat på om jag ska försöka hitta vem som pratat vid sidan om men jag vet faktiskt inte om jag orkar. Det här har varit så dränerande, jag är bara glad över att polisutredningen visar att inga brott har begåtts och att man därför lägger ner allt.

    Jag vet inte om jag vill riva i det hela. Säkert dumt tänkt men man orkar inte alltid vara den starka.
  • Anonym (Sorgsen och uppgiven)
    Anonym (Sick) skrev 2017-09-16 12:52:07 följande:

    Ilska? Haha, det kommenterar du först nu. Hela tråden är fylld av ilska och det är just den jag svarar på.

    Jag reagerar INTE med massa känslor efter att ha läst ditt inlägg, tror inte automatiskt på en sånhär tråd som vissa som blir jätteupprörda över "hur det får gå till i Sverige".

    Jag tror inte på dig helt enkelt eftersom du har motiv för att ljuga och skriva detaljerat om detta. Säger inte att jag till 100% tror att du ljuger heller och jag känner nog inte en bråkdel av "ilskan" som resten här av alla som svarat ger utlopp för.

    För övrigt är det en härskarteknik du använde dig av där ;)


    Personligen tycker inte jag att varken fritidspersonalen, socialtjänsten eller polisen gjort något fel när det gäller själva anmälningen. Jag har alltid varit av åsikten att hellre 10 felaktiga anmälningar än att man missar en enda riktig.

    Däremot har vi som familj självklart tyckt att det här har varit påfrestande, det tror jag du kan förstå. Dessutom tycker jag det är väldigt tråkigt att någon begått tjänstefel och pratat vid sidan i sin yrkesutövning.

    Jag skrev här i primärt syfte att få prata av mig samt att fråga om någon annan varit med om samma sak.

    Jag ber om ursäkt om du anser att jag använt härskartekniker mot dig. Jag är dessutom fullt medveten om att man inte enbart kan förvänta sig stöttning och hejarop när man skriver en sådan här tråd.
Svar på tråden Oskyldigt misstänkt för barnmisshandel