• Anonym (Djup suck)

    Hur låter man bli att bry sig/bli irriterad

    Sambon har två barn, jag har två barn och vi har ett gemensamt... Desto äldre sambon barn blir desto jobbigare blir det då han har svårt att sätta gränser

    Det påverkar såklart alla när dom tex har vissa ansvarsområden men hans ena alltid lyckas slippa undan och han ser inte till att det blir gjort....

    Jag tar inga stora konflikter det får sambon ta men sa ifrån när det låg medicin framme som yngsta lätt kunnat få i sig, när yngsta smet ut på vägen för att kompisar inte stängt efter sig och sa även att det inte är ok att ge ut koden till larmet till sina vänner.... Jag sa ifrån men skällde inte eller nåt sånt men var sträng på rösten.. Och såklart är allt mitt fel... Jag skäller bara och mitt fel att sambon är sträng (vilket han ju inte ens är men gör lama försök att få barnet att göra sitt) och han sitter bara där som ett mähä och säger ingenting.

    Men frågan är hur orkar man, hur ska jag låta bli att bry mig... Jag tar inte reda på kaoset efter hans barn det får han göra men hur ska jag göra för att slippa bli sur och irriterad utan bara jaja.. Så här. Är det....

  • Svar på tråden Hur låter man bli att bry sig/bli irriterad
  • Anonym (mmm)

    Du och sambon ska gå i familjeterapi! Få hjälp med att hitta "common ground", gemensamma regler som båda verkligen håller sig till. När ni klarar det är det dags att ta det med barnen, gemensamt och se till att hela familjen känner till avd som gäller och att båda ni vuxna står för det .

  • Anonym (Mina barn och dina ungar.)

    Fem barn i familjen. Hans två, dina två och ett gemensamt.

    Varför skaffar man ett barn med någon man tycker har såna brister som förälder?

  • Anonym (Hm)
    Anonym (mmm) skrev 2017-07-19 21:43:58 följande:
    Du och sambon ska gå i familjeterapi! Få hjälp med att hitta "common ground", gemensamma regler som båda verkligen håller sig till. När ni klarar det är det dags att ta det med barnen, gemensamt och se till att hela familjen känner till avd som gäller och att båda ni vuxna står för det .
    Håller med
  • Anonym (Pia)

    Man börjar med att inse att man är två familjer i ett hem och delar upp sysslor på de två familjerna. Sedan är det upp till respektive förälder att välja mellan att se till så att barnen (tonåringarna?) gör sin del eller att göra det själv. Dvs om din man väljer att curla sina barn så får han skylla sig själv och själv jobba hårdare.

    Sedan skulle jag låta bli att tjata om saker som inte är direkt livsfarliga och sen tvingar du mannen att hantera konsekvenserna. Tex varje gång hans barn har lämnat ut koden till larmet så låter du mannen kontakta larmföretaget och byta kod. Han lär ju tröttna efter ett tag och själv komma på att det är enklare att tjata på barnen.

  • Påven Johanna II
    Anonym (Pia) skrev 2017-07-20 12:49:25 följande:

    Man börjar med att inse att man är två familjer i ett hem och delar upp sysslor på de två familjerna. Sedan är det upp till respektive förälder att välja mellan att se till så att barnen (tonåringarna?) gör sin del eller att göra det själv. Dvs om din man väljer att curla sina barn så får han skylla sig själv och själv jobba hårdare.

    Sedan skulle jag låta bli att tjata om saker som inte är direkt livsfarliga och sen tvingar du mannen att hantera konsekvenserna. Tex varje gång hans barn har lämnat ut koden till larmet så låter du mannen kontakta larmföretaget och byta kod. Han lär ju tröttna efter ett tag och själv komma på att det är enklare att tjata på barnen.


    Han kanske inte tycker att det gör något om barnens vänner har koden. 
    Anonym (Djup suck) skrev 2017-07-19 20:30:39 följande:

    Sambon har två barn, jag har två barn och vi har ett gemensamt... Desto äldre sambon barn blir desto jobbigare blir det då han har svårt att sätta gränser

    Det påverkar såklart alla när dom tex har vissa ansvarsområden men hans ena alltid lyckas slippa undan och han ser inte till att det blir gjort....

    Jag tar inga stora konflikter det får sambon ta men sa ifrån när det låg medicin framme som yngsta lätt kunnat få i sig, när yngsta smet ut på vägen för att kompisar inte stängt efter sig och sa även att det inte är ok att ge ut koden till larmet till sina vänner.... Jag sa ifrån men skällde inte eller nåt sånt men var sträng på rösten.. Och såklart är allt mitt fel... Jag skäller bara och mitt fel att sambon är sträng (vilket han ju inte ens är men gör lama försök att få barnet att göra sitt) och han sitter bara där som ett mähä och säger ingenting.

    Men frågan är hur orkar man, hur ska jag låta bli att bry mig... Jag tar inte reda på kaoset efter hans barn det får han göra men hur ska jag göra för att slippa bli sur och irriterad utan bara jaja.. Så här. Är det....


    Du skriver inte vad det är för åldrar på alla barnen? Alldeles oavsett så är det förstås så att med ett mindre barn bland många större barn så måste man som förälder ha koll just för att äldre barn inte alltid tänker på att ta undan efter sig eller se till att dörren är stängd eller vad det nu kan handla om. Det är heller inte deras uppgift utan något som får läras in i den mån det är rimligt och allt utöver det får läggas till föräldraansvaret. 

    Blir du sur och grinig också när dina egna barn gör något misstag, är slarviga eller helt enkelt försumliga av ointresse eller kanske för att de har något roligt för sig och impulskontrollen tagit över? Eller gör dina barn aldrig något i den stilen?
  • Anonym (Djup suck)
    Påven Johanna II skrev 2017-07-20 13:28:51 följande:

    Han kanske inte tycker att det gör något om barnens vänner har koden. Du skriver inte vad det är för åldrar på alla barnen? Alldeles oavsett så är det förstås så att med ett mindre barn bland många större barn så måste man som förälder ha koll just för att äldre barn inte alltid tänker på att ta undan efter sig eller se till att dörren är stängd eller vad det nu kan handla om. Det är heller inte deras uppgift utan något som får läras in i den mån det är rimligt och allt utöver det får läggas till föräldraansvaret. 

    Blir du sur och grinig också när dina egna barn gör något misstag, är slarviga eller helt enkelt försumliga av ointresse eller kanske för att de har något roligt för sig och impulskontrollen tagit över? Eller gör dina barn aldrig något i den stilen?


    Han tyckte inte eller om att hon lämnat ut koden så det är inte bara jag...

    Barnen är 16 och 14 så man borde Inte behöva säga till om och om igen om vissa saker tex se till att färre är stängd.. Och just i det här fallet... Var jag på nedervåningen och kommer upp och ser genom fönstret att yngsta är ute på vägen när jag gick ner var det stängt överallt. Jo jag säger till mina barn också som är 11 och 14 men dom behöver inte sägas till om samma saker för vissa saker har dom uppfostrat att inte göra.. Sedan får jag vara på dom att plocka upp efter sig tex för att de är slarviga men behöver ingen tillsägelse för att dom är uppkäftiga när man snällt påminner för dom vet att det inte är ok... Sambons däremot kan ofta käfta till aka och rent ljuga att det inte var hon.. Fast man stog bredvid och SÅG att det faktiskt var hon som tex gjorde en macka och inte plockade undan efter sig.. Eller som duscht och ämnat alla handukar och kläder utspridda över toan... Som exempel
  • Anonym (Djup suck)
    Anonym (Mina barn och dina ungar.) skrev 2017-07-20 00:26:36 följande:

    Fem barn i familjen. Hans två, dina två och ett gemensamt.

    Varför skaffar man ett barn med någon man tycker har såna brister som förälder?


    Jag blev gravid trots skydd.... Och bristerna har inte gett så stora onsekvenser förän nu när de är i tonåren.. Så länge inte alla andra blir lidande (som nu) får han försröra/curla/skämma bort sina barn hur mkt han vill.. Men nu går det ut över alla även hans ena barn tycker det är jobbigt
  • Ess
    Påven Johanna II skrev 2017-07-20 13:28:51 följande:
    Han kanske inte tycker att det gör något om barnens vänner har koden. 
    Där spelar inte hans vilja någon roll. Lämnar man ut koden så gör man det till vuxna man litar på.
    Det är även en försäkringsfråga att man inte har nycklar och koder som valsar runt hej vilt i byn.
  • Påven Johanna II
    Ess skrev 2017-07-21 09:35:22 följande:
    Där spelar inte hans vilja någon roll. Lämnar man ut koden så gör man det till vuxna man litar på.
    Det är även en försäkringsfråga att man inte har nycklar och koder som valsar runt hej vilt i byn.
    Vad då "man"? Det finns inte en universell regel om det du påstår. Det finns tvärtom möjlighet att lägga till vänner som kodanvändare och då gäller förstås försäkringar precis som vanligt. Förmodligen är det väl olika villkor för olika larmbolag men hos Securitas har jag för mig att det går att lägga till upp till sex användare utöver familjen, och det finns inga som helst krav på att det ska vara vuxna personer.

    Nu var ju ts och hennes sambo tydligen överens om att barnen inte fick ge ut koden till sina vänner och då bör ju mått och steg vidtas för att de inte ska göra det heller då, men som sagt - det betyder givetvis inte att "man" tvunget måste göra som du anser är bäst. 
  • Påven Johanna II
    Anonym (Djup suck) skrev 2017-07-20 15:32:27 följande:
    Han tyckte inte eller om att hon lämnat ut koden så det är inte bara jag...

    Barnen är 16 och 14 så man borde Inte behöva säga till om och om igen om vissa saker tex se till att färre är stängd.. Och just i det här fallet... Var jag på nedervåningen och kommer upp och ser genom fönstret att yngsta är ute på vägen när jag gick ner var det stängt överallt. Jo jag säger till mina barn också som är 11 och 14 men dom behöver inte sägas till om samma saker för vissa saker har dom uppfostrat att inte göra.. Sedan får jag vara på dom att plocka upp efter sig tex för att de är slarviga men behöver ingen tillsägelse för att dom är uppkäftiga när man snällt påminner för dom vet att det inte är ok... Sambons däremot kan ofta käfta till aka och rent ljuga att det inte var hon.. Fast man stog bredvid och SÅG att det faktiskt var hon som tex gjorde en macka och inte plockade undan efter sig.. Eller som duscht och ämnat alla handukar och kläder utspridda över toan... Som exempel
    Nej, det är mycket man inte ska behöva. Ni vuxna borde till exempel inte behöva vara oense om hur ni ska ha det tillsammans, men trots att "man inte ska behöva" så är ni tydligen och uppenbarligen inte överens och har diverse problem i relationen och med upplägget. 

    På samma vis är det med barn och ungdomar. Det finns en massa saker som inte ska behövas men som behövs och då bör förstås de vuxna göra det som behövs istället för att låsa sig vid tanken på att det inte borde behövas. I ert fall kanske ni behöver säkra omgivningarna för det lilla barnet tills dess att de stora tar det ansvar som du för all del tycker att de ska ta men som de faktiskt inte tar. 

    Vad gäller undanplockadet så har ni kanske olika standard vad gäller hur ni tycker att hemmet ska se ut. Då får ni väl försöka utverka en kompromiss. Om den kompromissen sedan handlar om att den som önskar en högre standard därmed får göra mer eller om den handlar om att den som egentligen vill ha det finare får sänka sina krav eller om ni istället använder hushållsnära tjänster, det vet inte jag, Men att hålla på att tjata, gnata och försöka peka ut - särskilt den ena tonåringen - som lögnare och uppkäftig snorunge kommer sannolikt inte att bidra till något annat än en dålig stämning och en förstörd relation (troligen flera förstörda relationer). 
Svar på tråden Hur låter man bli att bry sig/bli irriterad