Jag är för att man väntar men 2 år är ju rätt länge. Hur ofta ses ni?
Kan väl tycka att om han vet han vill bygga ett liv med dig borde han väl kunna låta dig träffa barnen. Vad säger han som skäl till att det gått så lång tid förutom att han haft perioder då han mått dåligt?
Kan han tänka sig att ni ses utan att ni säger att ni är ihop? Liksom i en lekpark eller så, lite causal sådär? Vill han inte ens nåt sånt?
Under dessa 2 år så har vi träffats ganska hattigt. Det är inte förrän det senaste halvåret/ året som vi har träffats varannan vecka. För innan hade han barnen så hattigt.
När jag frågar honom så säger han att anledningen till stt jag inte fått träffa barnen är för uppbrotten, flyttarna, att ena barnet mått dåligt att han vill bygga upp relationen med dom igen, och för att han själv mått dåligt. Sen tycker han att jag pressar honom.
När jag frågat honom så säger han bara inom sinom tid, det kommer eller snart och då har jag inte frågat vidare för jag känner att jag pressar honom. I oktober förra året sa till barnen att dom snart skulle få träffa mig och då pratade han om att vi skulle äta middag.
Nu senaste veckorna har vi mest tjafsat för att jag känner att jag vill bli mer delaktigt jag vill göra saker med honom hans barn och mitt barn. Men just nu känns det som att han vill leva sitt eget liv med han och sina barn.
Han har träffat min dotter. Det gjorde han i slutet av aprill förra året.
Visst under dessa 2 år så har det hänt så otroligt mkt. Jag tvivlar egentligen inte på hans känslor för när vi väl ha träffats så har allt varit jättebra och han visar verkligen att han tycker om mig och lika så då vi inte har träffats.
Men jag får försöka backa undan lite och se vad som händer... även om det är jobbigt