Singel efter 30. Mår skit. Hur lyckas man?

Gå en kurs eller dylikt där du kan hitta någon bildad person med liknande intressen.

Det eller bekantskapskretsen.

Då var det spraydate och ev happypancake som funkade. Blev singel månaden innan jag fyllde 30. Mycket dejtande ledde till slut till en relation, (med ett barn) som inte höll. Då var jag 36. Sedan tog det ett halvår innan jag träffade min nuvarande. Det gick fort och sedan dess har vi hunnit få två barn. Jag är 40 år nu.

ONS behöver man definitivt inte ha för att träffa den rätte, men kanske dejta en del så man kan sålla bort paddorna från grodorna fort.

Vi träffades på nätet. På en seriös sajt ska tilläggas.

En fråga? Hur kan man veta innan att något inte kommer att bli ett ONS?

Har dejtat flera som jag snackat med i månader innan kommit rätt nära, haft mer än attraktionen gemensamt men efter sexet har det varit totalt över. Vi har aldrig hörts igen..(mycket udda beteende)..alltså ett ONS!!! även om det ju inte går att jämföra med att gå hem med någon från krogen bara för ett ligg.Men jag kan faktiskt föredra det eftersom man vet ramarna för upplägget och det känns ärligt. Medan de man satsar på som bara försvinner efter månader av investering är direkt skadligt för självkänslan och riktigt konstigt. Det värsta med att dejta är just att det inte finns några ramar...oftast är allt bara flytande, man känner sig utbytbar och helt utan kontroll.

Det enda som känns äkta och värdigt är just som någon föreslår t ex kurser, kanske arbetsplatser, middagar, fester osv där man ser varandra IRL och utbyter blickar och möts i ett äkta samtal där man kan se kroppspråket.

På nätet är det så mycket illusioner,  trasiga människor, fega karaktärer som inte ens ser att det är människor bakom profilerna, som inte ens vill dejta utan bara har det som tidsfördriv med alla som visar intresse.

Det är klart att man aldrig kan veta. Men det är den känslomässiga delen med ett ONS som jag inte klarar. Eller bristen på den. Jag behöver känna något för att det ska vara trevligt.

Har dejtat några via tinder, men det har endera lett till just ONS (och jag har bestämt mig för att det inte är värt att må dåligt efteråt) eller så har det varit värsta torrisarna. Jag skulle vilja ha den där grejen när man går och kikar på varandra länge, småflörtsr lite, lär känna varandra och bygger upp. Som när man pluggade typ. Nätdejtingen känns så svart eller vit. Man måste liksom bestämma möte för att man ska ses och träffar inte personen i något socialt sammanhang.

Det här med kurser känns också svårt. Dels har jag ont om tid och mina intressen tilltalar nog inte så många killar i lämplig ålder. Vad skulle det vara för aktivitet? (Danskurs är uteslutet)

Samma problem här och samma ålder, jag tog beslutet att gå skilda vägar, men JAG känner mej sviken och trampad på. Va fan hände där? Jag mår skit och känns som gamla vänner/bekanta/familj dömer mej, jag fattar inte ens vad jag gjort. MEN! Dom kan dra åt fanders, jag flyttar och bygger upp mej själv igen. Då kommer vi till nästa problem. Barnen!? Va fan gör jag där?

Jag blev singel efter 40. Tyckte det var askönt Ingen lust att dejta alls hade jag. Tänkte va singel ett år eller två sådär. Nu har det plötsligt gått 6 år och jag känner mig såååå osugen på att dejta.

Jag är nog inte så sugen på att nätdejta. Jag orkar inte jaga. Kan han (vem han nu är) inte bara komma och ringa på dörren och säga att från och med nu kommer allt att bli bra?

Orkar inte med spelet igen. Saknar också mitt ex. Men hans sämre sidor gör att det inte funkar. Försöker fokusera på det. Men det är svårt. Mitt hjärta är kluvet. Min hjärna vill vidare. Min hjärna gick vidare för länge länge sen.

Träffade min Partner och nuvarande sambo på en fest för ett par år sedan, varav det var hon som tog första steget. 
Jag var 32 och hon var 22. Liknade har hänt för många av mina vänner & bekanta.

Det är en svår situation, problemet med nätdejting är att många endast är ute efter ens kropp, så ett tips är att försöka hitta nån trevlig och sen ju kanske vänta lite med sexet, dock inte för länge då de flesta känner sig avisade om du väntar förlänge. Dejt 1-3 inge ligga men visa ändå närhet genom att hålla handen, kramas etc då sållar du bort de flesta oseriösa, sen skulle jag säga tydlighet i din kommunikation tex att du söker seriöst och att du bara dejtar en åt gången, det skulle uppfattas som seriöst för de få som faktiskt vill ha något stadigt 

@TS du kommer sannolikt inte behöva jaga särskilt mycket, de flesta kommer att kontakta dig, visst en stor majoritet är oseriösa, men det finns guldkorn 

Ja, irl är bättre. Där är män inte bara ute efter en sak. Krogen t ex. 
Ja, man ska nog inte ha för bråttom. Som med senaste jag träffade. Vi sågs 4 ggr och jag försökte inget. Hon tyckte att jag skulle ha tagit första steget, hon ville ligga. Flera här tyckte också att jag gjorde fel, jag skulle ha försökt.