• entillelin

    otroligt jobbigt att vara ifrån dottern

    Hej!
    Någon mer än jag som mår fruktansvärt dåligt av att vara i från sitt barn när denne är hos andre föräldern. Vi har ca 50/50 vårdnad, och läser många som tycker det är skönt med egentid osv. Visst finns det fördelar, men sorgen sköljer över mig varje gång hon åker till sin pappa. Jag blir nedstämd och allmänt ledsen..
    har nu äntligen sökt hjälp hos psykolog (efter ca 2 år) för det blir liksom aldrig bättre...
    någon som känt/känner lika?

    Kan tillägga att det inte var jag som ville separera och gjorde allt för att lappa ihop förhållandet. Har ny partner nu, och en för oss gemensam bebis också :)

  • Svar på tråden otroligt jobbigt att vara ifrån dottern
  • Maya75

    Det du känner är helt normalt även om samhället börjar göra växelvist boende till norm. Men det som är norm behöver inte vara bra för dig och jag vet många föräldrar som inte alls trivs med varannan vecka men det pratas väldigt lite om det.

  • VourinVour

    Du är i alla fall ingen egokärring. Du kör växelvist trots att du inte mår speciellt bra. Finns många män som tvingas avstå sina barn tack vare egoistiska skit-svin-kärringar och massor med föräldrar till män som också inte får träffa sina barnbarn tack vare egoistiska skit-svin-kärringar.

  • annonymm
    entillelin skrev 2017-07-23 17:43:58 följande:

    Hej!
    Någon mer än jag som mår fruktansvärt dåligt av att vara i från sitt barn när denne är hos andre föräldern. Vi har ca 50/50 vårdnad, och läser många som tycker det är skönt med egentid osv. Visst finns det fördelar, men sorgen sköljer över mig varje gång hon åker till sin pappa. Jag blir nedstämd och allmänt ledsen..
    har nu äntligen sökt hjälp hos psykolog (efter ca 2 år) för det blir liksom aldrig bättre...
    någon som känt/känner lika?

    Kan tillägga att det inte var jag som ville separera och gjorde allt för att lappa ihop förhållandet. Har ny partner nu, och en för oss gemensam bebis också :)


    Du är inte ensam. Jag tycker det är fruktansvärt och undrar om man någonsin vänjer sig.
  • entillelin
    annonymm skrev 2017-09-05 03:40:38 följande:
    Du är inte ensam. Jag tycker det är fruktansvärt och undrar om man någonsin vänjer sig.
    Nej, kanske gör man aldrig det..,

    Hur gamla är ditt/dina barn?
  • annonymm

    Har ett barn som vi har 50/50 på snart 3 år. Du? Jag hatar det men förhoppningsvis kommer man till ro med det med tiden..

  • NELJ

    Har du varit separerad i två år, du ville inte lämna men nu har du en ny man och bäbis? Ta inte det här som ett påhopp men jag tror att du har rusat på alldeles för fort och att dina känslor inte hunnit med. Det tar tid att landa efter en separation och det tar tid att vänja sig vid vv-livet. Både för vuxna och barn.

    Jag tycker det låter jättebra att du tar hjälp för att trycka undan känslor och dra igång nya relationer innan de gamla är bearbetade leder aldrig till något gott.

  • entillelin
    NELJ skrev 2017-09-08 09:44:22 följande:

    Har du varit separerad i två år, du ville inte lämna men nu har du en ny man och bäbis? Ta inte det här som ett påhopp men jag tror att du har rusat på alldeles för fort och att dina känslor inte hunnit med. Det tar tid att landa efter en separation och det tar tid att vänja sig vid vv-livet. Både för vuxna och barn.

    Jag tycker det låter jättebra att du tar hjälp för att trycka undan känslor och dra igång nya relationer innan de gamla är bearbetade leder aldrig till något gott.


    Nej, jag har varit separerad i snart 4 år.
  • entillelin
    annonymm skrev 2017-09-08 09:32:41 följande:

    Har ett barn som vi har 50/50 på snart 3 år. Du? Jag hatar det men förhoppningsvis kommer man till ro med det med tiden..


    En snart 4 åring som bor 50/50. Hur har ni fördelat tiden? Kör ni v/v eller kortare intervall?
  • entillelin
    entillelin skrev 2017-09-08 16:20:37 följande:
    Nej, jag har varit separerad i snart 4 år.
    Intressant resonemang, men kan du förklara för mig hur situationen skulle ha varit bättre om jag suttit hemma själv varannan vecka, istället för att bli kär på nytt? Förstår inte riktigt....?
  • entillelin
    NELJ skrev 2017-09-08 09:44:22 följande:

    Har du varit separerad i två år, du ville inte lämna men nu har du en ny man och bäbis? Ta inte det här som ett påhopp men jag tror att du har rusat på alldeles för fort och att dina känslor inte hunnit med. Det tar tid att landa efter en separation och det tar tid att vänja sig vid vv-livet. Både för vuxna och barn.

    Jag tycker det låter jättebra att du tar hjälp för att trycka undan känslor och dra igång nya relationer innan de gamla är bearbetade leder aldrig till något gott.


    Intressant resonemang, men kan du förklara för mig hur situationen skulle ha varit bättre om jag suttit hemma själv varannan vecka, istället för att bli kär på nytt? Förstår inte riktigt....?
    Ta bort från mina favoriter
  • annonymm
    entillelin skrev 2017-09-08 16:23:16 följande:

    En snart 4 åring som bor 50/50. Hur har ni fördelat tiden? Kör ni v/v eller kortare intervall?


    Vi har inte varannan vecka än utan 2-2-3 intervall. Hur har ni det?

    Angående den andra kommentaren du fick, så tycker jag det är underbart du funnit ny kärlek och att ni har ett nytt barn. Det gör varken situationen lättare eller svårare att du kunnat gå vidare. Bra för dig.
  • entillelin
    annonymm skrev 2017-09-08 17:12:04 följande:
    Vi har inte varannan vecka än utan 2-2-3 intervall. Hur har ni det?

    Angående den andra kommentaren du fick, så tycker jag det är underbart du funnit ny kärlek och att ni har ett nytt barn. Det gör varken situationen lättare eller svårare att du kunnat gå vidare. Bra för dig.
    Vi hade liknande intervall, vilket jag tyckte var jättebra, sen för ca 1 år sen började vi med v/v. Hon är för liten för det tycker jag, men pappan propsade på. Men försöker diskutera med honom igen att ändra intervallet igen.

    Nej, håller med. Att sitta ensam i fyra år å deppa känns inte som det bidrar till att må bättre. Jag förstår såklart resonemanget att man måste komma över sitt ex, vilket jag gjort. Men det bidrog inte till att saknade av dottern minskade ändå. Två olika saker.
  • annonymm
    entillelin skrev 2017-09-08 17:36:07 följande:

    Vi hade liknande intervall, vilket jag tyckte var jättebra, sen för ca 1 år sen började vi med v/v. Hon är för liten för det tycker jag, men pappan propsade på. Men försöker diskutera med honom igen att ändra intervallet igen.

    Nej, håller med. Att sitta ensam i fyra år å deppa känns inte som det bidrar till att må bättre. Jag förstår såklart resonemanget att man måste komma över sitt ex, vilket jag gjort. Men det bidrog inte till att saknade av dottern minskade ändå. Två olika saker.


    Okej verkar dottern inte må bra av varnanna vecka så bör ju pappan lyssna på dig. Barnets bästa ska ju ses i första prio. Jobbigt att vara iväg från henne en hel vecka. Jag känner mig bara halvt levande utan mitt barn. Men hoppas att tiden ska hjälpa till att acceptera situationen. Skönt du har börjat prata med någon om det.

    Nej precis det är ju två olika saker.
  • NELJ
    entillelin skrev 2017-09-08 16:47:25 följande:

    Intressant resonemang, men kan du förklara för mig hur situationen skulle ha varit bättre om jag suttit hemma själv varannan vecka, istället för att bli kär på nytt? Förstår inte riktigt....?

    Ta bort från mina favoriter


    Hmm... Vill du att jag ska svara eller inte? Nåväl. Det var lite otydligt det du skrev om "två år". Jag uppfattade att du mått dåligt över vv-boendet i två år och att det var då du separerade. Jag tror inte någon är redo för en ny relation och barn på så kort tid (tror du det?) och uppdämda känslor kan skapa ångest som koncentreras kring saknaden av dottern. Nu var så inte fallet. Jag tror ändå det är jättebra att du pratar med någon så du kan få hjälp att vara lycklig även veckorna när din dotter är borta.
Svar på tråden otroligt jobbigt att vara ifrån dottern