otroligt jobbigt att vara ifrån dottern

Hej!
Någon mer än jag som mår fruktansvärt dåligt av att vara i från sitt barn när denne är hos andre föräldern. Vi har ca 50/50 vårdnad, och läser många som tycker det är skönt med egentid osv. Visst finns det fördelar, men sorgen sköljer över mig varje gång hon åker till sin pappa. Jag blir nedstämd och allmänt ledsen..
har nu äntligen sökt hjälp hos psykolog (efter ca 2 år) för det blir liksom aldrig bättre...
någon som känt/känner lika?

Kan tillägga att det inte var jag som ville separera och gjorde allt för att lappa ihop förhållandet. Har ny partner nu, och en för oss gemensam bebis också :)

En snart 4 åring som bor 50/50. Hur har ni fördelat tiden? Kör ni v/v eller kortare intervall?

Vi hade liknande intervall, vilket jag tyckte var jättebra, sen för ca 1 år sen började vi med v/v. Hon är för liten för det tycker jag, men pappan propsade på. Men försöker diskutera med honom igen att ändra intervallet igen.

Nej, håller med. Att sitta ensam i fyra år å deppa känns inte som det bidrar till att må bättre. Jag förstår såklart resonemanget att man måste komma över sitt ex, vilket jag gjort. Men det bidrog inte till att saknade av dottern minskade ändå. Två olika saker.