Vi som börjar med IVF hösten 2017

Hej, vi var idag på ett första möte inför IVF. Vi kör privat då vi redan har en son (född 2011) Vi har försökt i fem år till och från, testat med make-inseminering två gånger (för två år sedan) och tar nu nästa steg med IVF. Känns spännande och vi är glada att vi tagit tag i det. Idag på ultraljud upptäcktes en flik som låg i vägen i livmoderhalsen, förmodligen efter ett missfall för två år sen, men de var inte helt säkra då det kan ha varit läkaren som rev upp nåt vid undersökningen. Men nu ska vi vänta till nästa mens och undersöka om flinen är kvar eller inte. Är den kvar blir det operation och är det inte kvar så sätter vi igång direkt i cykeln efter det. Hur ligger ni andra till?? (Ska läsa ikapp i tråden lite nu)
Kram

Tack! Det hoppas jag oxå!

Har läst ikapp lite i tråden nu och sett att långa/korta ofta nämns. Har inte riktigt förstått vad som är vad ;)

Jag kommer ta en sorts spruta i 10 dagar, ta en andra sort efter några dagar för att stoppa ÄL och sen en ÄL-spruta.

Men först då bli av med fliken, så nu väntar jag på nästa mens så vi kan komma igång.

Vad jobbigt med missfall, det är så hemskt med dessa otroligt tvära kast mellan hopp/lycka/förtvivlan.

Håller tummarna! Hur länge har du ruvat?

Så otroligt tungt det måste vara med dessa missfall i bagaget och så många års försök! vet hur jag kände vid vårt missfall efter tre års försök. Håller tummarna att det lyckas med IVF, det är vi värda!!!

Det känns riktigt bra att vi tagit tag i det nu, hade delvis gett upp men nu kör vi ett sista (tre egentligen) ordentligt försök. Går inte det så tänker vi försöka vara nöjda med att vi gjort allt vi kan och vårda vår familj vi har, dock lite mindre än planerat. Vi som ville ha minst tre barn från början, man kan visst inte planera allt.

Grattis, vad spännande! Är det första gången för dig?

Aha, tack! Korta programmet då. Ja, lärde mig många uttryck igår när jag läste genom tråden. I början var det massor jag inte förstod men det mesta klarnade efter hand.

Kraaaam

Har ni några tips, husmorstips eller så, på hur man själv kan ge kroppen de bästa förutsättningarna för att det ska ta sig? När vi ändå lägger så mycket pengar på det här så vill man ju få de bästa förutsättningarna liksom. Jag har börjat minska ner på kaffet nu redan. Där krävs mest ansträngning tror jag ;)

Förstår det, håller tummarna. :)

Vi ska precis börja processen, skulle börjat nu vid nästa mens men de hittade en flik som ligger i vägen. Så efter nästa mens ska de kolla igen och se om den är kvar och i så fall operera bort den och börja efter det.

Vi har tidigare gjort flera insemineringsförsök och då kände vi som du, tvära kast mellan hopp och förtvivlan varje dag. ;)

Oj, vad mycket tankar som flyger runt i ens huvud under den här processen. Har försökt att inte hoppas för mycket då jag mått så dåligt under alla dessa år av försök. Men ikväll slog det mig att det är ju sån jag är. En känslomänniska som skrattar och gråter, hoppas och blir nedslagen. Så jag tänker banne mig hoppas mer än någonsin :)

Och vad roligt med så många ruvningar och ännu mer med alla plus!! Hoppas så mycket att det räcker till er alla andra oxå! <3

<3

Gaaaah, tiden fram till mens har väl aldrig gått så otroligt långsamt!!

Läste även något om att det måste gå en mens mellan varje försök, stämmer det? Gäller det även FET om det skulle bli aktuellt eller är det själva äggplockningen som man måste pausa mellan?