mileythebunny skrev 2018-01-05 13:42:13 följande:
Åh, jag lider med er alla som har fått gå igenom detta eller något liknande! Det måste vara fruktansvärt och är nog allas vår värsta mardröm för tillfället. Ta hand om er och lycka till när ni bestämmer er för att hoppa på det på nytt!
Låter som ett väldigt bra råd att ta tid att faktiskt sörja och låta det landa.
Vi har bara påbörjat vår första behandling så har inte tvingats uppleva samma förtvivlan ännu, men lite därför valde vi också att inte berätta för någon om vår ivf. I början kändes det rätt, vi resonerade att om det inte kommer att fungera för oss så slipper vi göra våra föräldrar besvikna osv. Men nu, mitt i behandlingen (jag har sprayat i två veckor och sprutat i två dagar) så håller jag på att bli tokig av att inte kunna ventilera detta med folk omkring mig.
Hur gör ni andra? Har ni varit öppna från början? Jag tänker att om jag också drabbas av tex ett missfall eller MA så blir det ju extra jobbigt att försöka dölja det, och onödigt.
Igen, så otroligt ledsen av att höra era berättelser om plus på stickan som sen inte har gått hela vägen. Tusen kramar till er!
Vi valde först också att inte berätta för ngn, men tyckte snabbt att det både kändes lite ensamt och svårt, särskilt jag. Så berättade först för min syster och det kändes jättebra. Sedan var jag iväg med några vänner en helg och blev då tvungen att berätta för dem eftersom jag behövde ngn som satt bredvid mig när jag skulle ta sprutorna. Det är otroligt skönt att ha några som jag och min sambo kan ventilera med och att vi inte behöver smyga och hitta på ursäkter under behandling.
