Varför mår jag så dåligt i mitt förhållande för jag älskar honom ?

Börja säg emot tex säg att du betalar din del när du är välkommen att flytta tillbaka igen.

Låt honom bli sur

Det verkar inte vara nån direkt sund relation ni har.

Var det på grund av kraven från din sambo som från början fick dig sjukskriven?

Jag skulle stanna hos mamma, på obestämd tid och INTE betala under tiden du bor hos henne.

Du behöver nog verkligen fundera igenom ditt liv. Jag tror inte att din sambo är mannen i ditt liv. Verkar mest ta din energi istället för att tillföra den.

Du är ung. Och du har bara ett liv. LEV nu!

Kram på dig!

Varför ska du betala hyra om det är Björn som inte vill att du bor där? Ok om du själv flyttade därifrån på ditt initiativ, men om han ber dig flytta......

Jag har svårt att se hur man kan älska en människa och samtidigt må dåligt av förhållandet ....

Håller med. Ni bör inte ha gemensam ekonomi om ni inte bor ihop, kan ju jag tycka?

Det är när ett förhållande blir utsatt för lite prövningar som man ser om partnern man valt är något att luta sig emot. Han sparkade alltså ut dig efter några månaders sjukskrivning? Låter som du älskar honom väldigt mycket mer än han älskar dig. Jag tror du förtjänar en bättre kille.

Sen undrar jag vad han har för arbetsgivare, de där arbetspassen är långt över tillåtet. Är han egenföretagare?

Kära Therese,

Björn är en skitstövel som du ska dumpa och glömma.

Under inga omständigheter ska du betala något till Björn. Du bor inte där, eftersom han bett dig att flytta ut.

Jag förstår att du mår dåligt, men jag skulle gissa att Björns beteende är en bidragande orsak till att du är sjukskriven.

Låt ingen trampa på dig. Utnyttja tiden hos din mamma till att ta hand om dig, försöka bli starkare, friskare, hitta tillbaka till livsglädjen. Klipp kontakten med Björn. Du älskar honom, men han förtjänar inte din  kärlek. När man beter sig så som han gjort - då älskar man inte kvinnan.

Ta det lugnt. Gör bara sådant som brukade göra dig glad innan du gick in i väggen, i din egen takt. Återknyt kontakt med dina vänner. Ta bort Björn från social medier, blocka hans nummer. Skit i karln. Det finns fina män därute som klarar av en stark kvinna, och de kommer du att träffa efter att du blivit frisk.

Han har redan sagt att han inte vill vara med dig. Kanske inte genom ord, men genom sitt beteende.

Så för att svara på din fråga: varför mår du dåligt fast du älskar honom? Eftersom han inte älskar tillbaka och du känner det. Det gör ont som fan, jag vet. Men det kan du inte hjälpa.

Kram. Lycka till.

Jag vet inte men antagligen blev jag deprimerad av honom i våras :(

Jag mådde skit mellan mars och maj. I maj så han att han ville jag skulle flytta vilken gjorde att mitt mående blev ååå mycket värre :(

Tack för du tog dig tid att läsa och svara ?

Jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig själv i livet!:(

Jag vill ta det här med honom mellan 4 ögon men är så rädd..

Och jag vet inte HUR jag ska ta upp det lixom med honom utan att känna mig nedtryckt

Hur ska jag överleva utan hans åsikter. Det böir lixom

Att " Jag har en åsikt och jag tycker som han "

Sen är det än väldigt konstig sak.. i vårt förhållande han har ändå lätt mig att stå upp för mig själv på ett sett när jag tex prata med banken , försäkringskassa, psykiatrin osv då jag förr hade socialfobi att prata i telefonen.

Men mot honom kan jag inte... vet ej varför..

Allt känns verkligen så svart.. hur framtiden för mig ska se ut vill vara dö...Aa han kände att han behövde va själv och få tänka.. så jag fick flytta vilken jag självklart gjorde då jag vill att det ska bli bra ( och gör som han säger)

Jag tror också jag älskar honom mer än vad han älskar mig .

Aa han är egenföretagare...

Får du någon samtalsterapi på grund av sjukskrivningen?
Eller har det blivit ännu svårare p.g.a. flytten?

Att man är kär är ingen garanti för att det är rätt. Tyvärr.

Ne tyvärr men vill det! Ska fixa det här nu har jag tänkt.

Blivit så svårt då jag har pendlat i mellan honom och mamma i maj ,juni ,juli då jag haft många läkarbesök osv så har jag ändå fått vara där. Han skulle aldrig säg du får inte va här om jag har besök då han vet att jag behöver det( det är tandläkare, psyk , smärtkliniken osv) jag lämna min lilla hemstad och flytta mitt flickrum till hans lägenhet i en storstad! Där jag börja starta mitt liv igen.

Det är värt tar det slut helt är allt praktiskt hemskt att tänka på ! Hur jag fixa det när jag mår så där ! Vet inte om jag kommer kunna bo i hans stad för hur ska jag ha råd.. isf får jag flytt hem till mamma igen och det vill jag inte.

Jag vet och det är det som är så jobbigt !! Vill bara bort inte dö rikigt men koma i 2 månader!! Orkar inte mer

Jag vet och det är det som är så jobbigt !! Vill bara bort inte dö rikigt men koma i 2 månader!! Orkar inte mer

Förstår att det är jobbigt, men tänk inte så du kommer att ångra dig.

Hej kära du!

Jag kan verkligen relatera till ditt inlägg då jag nyss befunnit mig precis där du nu är. Det är hemskt och man mår så extremt dåligt, kan knappt förstå att jag själv säger detta men det blir bättre, man blir starkare och man mår bättre för varje dag som går. Det viktigaste av allt är att kunna tänka på hur man ska ha för plan för att fortsätta livet UTAN sitt ex, det är skit läskigt men så nyttigt, för när man kommer på det så känns allt bättre, man kan känna sig självständig igen, man inser sitt eget värde och ser då mycket ljusare på framtiden. Han är inte värd dig eller din fina kärlek, ibland får man helt enkelt acceptera att älska på avstånd, tillslut kommer du sluta älska honom och älska någon ny som är tusen gånger bättre för dig.

Jag har som sagt varit precis där du är, jag flyttade 30 mil för honom, vi va sambos och allt flöt på i vardagen, jag såg det inte då men jag ser det nu, jag tappade bort mig själv, mina egna värderingar och åsikter, jag kunde inte längre stå upp för vad jag tyckte eller säga ifrån då jag hela tiden gick på helspänn för att han skulle bli sur eller göra slut med mig. Tillslut så bråkade vi så mycket att jag också var tvungen att flytta hem till min mamma 30 mil ifrån han igen, jag mådde skit, var en zombie i flera veckor som inte kunde tänka på någonting annat än hur hemskt det va att bo hemma hos mamma igen eller hur hemskt det skulle bli att vara utan honom. Men tillslut bestämde jag mig för att ställa mig upp, fokusera på bara mig och vad jag vill och vad jag tycker, jag hittade snabbt tillbaka till mig själv igen och såg mitt egna värde. Helt plötsligt var det han som ville ha tillbaka mig, men jag låter honom aldrig sätta sig på mig igen eller trycka undan mina egna åsikter. Jag står nu upp för mig själv sen är det hans problem om han inte klarar av det. Jag tänker inte längre vara rädd för att någon som egentligen inte ens är värd mig och min kärlek ska lämna mig, då får han gärna göra det. För det ända jag med säkerhet vet är att han aldrig kommer få just den kärleken jag har för honom av någon annan, men jag kommer lätt hitta någon som är bättre än han.

Hoppas du orkade läsa mitt långa inlägg, va rädd om dig själv och kom alltid ihåg att det är du som har huvudrollen i ditt eget liv och INTE någon annan. Kram

TS, en sak har jag lärt mig i livet... om man börjar må dåligt när man gått in i ett förhållande, då är det något som inte stämmer. En relation ska göra dig bättre, starkare. Inte svag, deprimerad, ångestfylld. Jag har varit där du är. Blev också sjukskriven men kunde inte säga då att det var pga honom. Även om det var jättetydligt att det var så. Jag trodde bara att jag var svag och psykiskt sjuk som hanterade våra problem genom att vilja dö. Men nej, en tydligare signal än så kan du inte få på att det är fel kille du är med. Det gör ont, låt det göra ont. Sen börjar du om och får chansen till ett lyckligt liv. Stannar du med honom så stänger du dörren för lycka. Så enkelt är det. Vad har din kärlek för honom med saken att göra när han ändå får dig att må dåligt? "Gör vad du vill mot mig, bara du älskar mig"... Det är den signalen du sänder ut just nu.