Mist partner i självmord

Jag försökte med psykolog, mediciner, resa bort...arbeta, träffa folk. Inget hjälper. Min flickvän vill hjälpa men det kan hon ju inte. Mn andra son som är 14 har jag god relation med men han är uppvuxen och bor med sin mamma och jag komner inte att vara till någon nytta för honom, så som det är. Jag är 52, statistiskt sett har jag en 25 år av smärta och bottenlös sorg och skuld för att jag inte gjorde nog.

Det känns nog så för en patient med dödlig sjukdom när han efter en tid accepterar sin död som kommer om någon månad. Det är ok, det är så det blir och äntligen får jag ro. Imorgon åker vi tbx till Sthlm efter 3 v i Mexico. Alla affärer ska göras i ordning nu.

Alla hanterar vi tunga förluster på olika sätt. Jag antar att jag inte tillhör de somär starka nog. Det är ok. Allla kan inte vara starka.