• Anonym (Så less)

    Hemsk biomamamma

    Hoppas någon orkar ta sig tid att läsa hela inlägget trots snabbt och slarvigt skrivet :)

    Har en sambo sen några år tillbaka som har en son på ett par år sen tidigare. Vi har det jättebra och väntar nu barn tillsammans, men till problemet:

    Sonens mamma gör vår tillvaro stressig och fylld med drama och konflikter. Jag vet inte hur vi ska gå tillväga för att kunna leva ett lugnt liv tillsammans, jag sambon och barnet. (Mamman måste självklart vara en del av våra liv tills barnet är äldre men kanske inte såhär)

    Biomamman försöker konstant hitta fel i min sambos sett att vara förälder och kritiserar honom för precis allt. Även jag får en massa smutskastning på mig, trots att jag gör allt för att sonen ska ha det bra! (Vilket han också har)

    Lite exempel på vad hon kan hänga upp sig på:

    Hon gnäller över allt vi gör eller inte gör. Är vi hemma en dag så är det fel och tråkigt för barnet och om vi åker på utflykter så kan det vara fel för att barnet behöver lugn och ro.

    Vad sonen äter hos oss.

    När sonen vaknar på morgonen.

    En dag ringde hon oss och påstod att sonen inte fått varken mat eller dricka hos oss på hela dagen eftersom att han minsann svepte i sig ett stort glas med jordgubbssaft när han kom hem.

    Om pappan eller jag säger till sonen om han gjort fel (som att slå, eller svära) då kan hon bli arg och tycka att vi ska låta sonen vara. Han är ju bara ett barn..

    Hon kan ringa sent, VÄLDIGT sent på kvällen när vi gått och lagt oss för att skälla eller kritisera.

    Hon vill dessutom att pappan ska betala en massa för barnet, trots att han betalar underhåll och hon har hela barnbidraget. (Barnet är här väldigt ofta)

    Hur löser man detta på bästa sätt? Är så trött på att behöva gå på nålar här hemma!

  • Svar på tråden Hemsk biomamamma
  • Påven Johanna II

    Är du sambo sedan några år tillbaka med en man som har en son som är två år gammal? 

  • Anonym (Så less)
    Påven Johanna II skrev 2017-08-01 17:54:13 följande:

    Är du sambo sedan några år tillbaka med en man som har en son som är två år gammal? 


    Nej, han är inte två år. Varför?
  • Anonym (Så less)

    Sonen är snart fem, ifall det har någon betydelse.

  • Påven Johanna II
    Anonym (Så less) skrev 2017-08-01 17:55:05 följande:
    Nej, han är inte två år. Varför?
    Du skrev att han är ett par år gammal. Det betyder två år. Men han är alltså några år? Lika många eller fler är än vad du varit sambo med hans pappa? Försöker bara förstå hur det hänger ihop innan vi övergår till att med liv och lust hudflänga en överjävlig narcissist till psykopat (biomamman). 
  • Anonym (Så less)
    Påven Johanna II skrev 2017-08-01 17:59:05 följande:

    Du skrev att han är ett par år gammal. Det betyder två år. Men han är alltså några år? Lika många eller fler är än vad du varit sambo med hans pappa? Försöker bara förstå hur det hänger ihop innan vi övergår till att med liv och lust hudflänga en överjävlig narcissist till psykopat (biomamman). 


    Skrev i all hast. Vi har varit sambos/ett par sen sonen va ca 1 år gammal. Min sambo lämnade kvinnan för att hon alltid skrek på honom därhemma och tillslut fick han nog och vi träffades av en slump.
  • Anonym (Så less)

    Det jag skrivit i inlägget är bara ett litet urplock av hur vi har det men vill inte skriva för ingående och för detaljerat då jag är lite rädd att det blir för uppenbart vem jag/sambon är. Något nojig möjligtvis :)

  • Anonym (mmm)

    Stäng av ljudet på mobilerna när det är sent (så gör vi här, finns ett lite halvkrångligt ex här också).

    Svara inte på påhopp ni vet inte stämmer.

    Hur ofta är barnet hos er? Är det läge att kolla upp så att pappan inte betalar för mycket underhåll? Ring FK och be dem hjälpa er räkna i så fall.

  • Påven Johanna II
    Anonym (Så less) skrev 2017-08-01 18:01:44 följande:
    Skrev i all hast. Vi har varit sambos/ett par sen sonen va ca 1 år gammal. Min sambo lämnade kvinnan för att hon alltid skrek på honom därhemma och tillslut fick han nog och vi träffades av en slump.
    Samarbetssamtal kanske kan vara något? Som förhoppningsvis resulterar i klara konkreta förhållningssätt. Mailkontakt och särskild telefon för just hennes samtal/sms angående sonen är andra tänkbara sätt att minimera konfliktytorna. 
  • Anonym (Så less)
    Anonym (mmm) skrev 2017-08-01 18:13:56 följande:

    Stäng av ljudet på mobilerna när det är sent (så gör vi här, finns ett lite halvkrångligt ex här också).

    Svara inte på påhopp ni vet inte stämmer.

    Hur ofta är barnet hos er? Är det läge att kolla upp så att pappan inte betalar för mycket underhåll? Ring FK och be dem hjälpa er räkna i så fall.


    Hon blir arg om sambon inte svarar :/ men jag antar att hon får bli det. Detsamma gäller underhållet. Sonen är här ett par gånger i veckan. Vi har diskuterat att försöka få underhållet refuserat men drar oss för att verkligen göra det eftersom att vi vet att det skapar ännu mer drama från biomamman :(
  • Anonym (Så less)
    Påven Johanna II skrev 2017-08-01 18:14:04 följande:

    Samarbetssamtal kanske kan vara något? Som förhoppningsvis resulterar i klara konkreta förhållningssätt. Mailkontakt och särskild telefon för just hennes samtal/sms angående sonen är andra tänkbara sätt att minimera konfliktytorna. 


    Min sambo och biomamman gick tidigare på samtal en gång i månaden men det ledde till absolut inget, förutom ljug, påhopp och han fick bara höra hennes oro för barnet. Sambon va alltid gråtfärdig när han kom hem från samtalen (han gråter aldrig annars)

    Hon ansökte om ensam vårdnad och ville inte att sonen sklulle vara här överhuvudtaget för något år sedan. Plötsligt ändrade hon uppfattning och vill lämpa över sonen på oss så ofta som möjligt, när hon har något roligare för sig. Konstigt med tanke på hur rädd hon är för hur han har det här..?!

    Ska absolut föreslå att han skaffar en kontantkortstelefon eller liknande till hennes samtal så man slipper bli påhoppad när man är ledig tillsammans och försöker koppla av.
Svar på tråden Hemsk biomamamma