Orolig för missfall v.6

Jag fick missfall för ca 6 veckor sedan och då var jag i v.5+5. Det började med en liten blödning på kvällen, sedan kom det lite brun blod dagen efter och höll på i ca en dag, sen var det ingenting i typ en halv dag. Sedan kom det klar rött blod och jag började få en molande smärta (typ som mensvärk) sedan blev det värre och värre och det började komma mörka klumpar och sen försvann alla gravid symptom som ett brev på posten. Jag kände mig tom, jag vet inte hur jag ska förklara men jag kände verkligen att jag inte längre var gravid.. hoppas det går bättre för din del, men tänkte att det kan vara bra att få höra hur det kan gå till när man får missfall. Sen är det ju väldigt individuellt och det är väldigt vanligt med blödningar under första halvan av graviditeten! Håller tummarna för dig :)

Finns det ett streck överhuvudtaget så har du ändå graviditets hormoner i kroppen, så man kan inte veta ifall det är ett missfall ännu.. hur känner du dig själv i kroppen? Har du fått någon blödning med klumpar? Har du haft ont på något sätt?

Jag gjorde ett gravtest kanske 5 dagar efter missfallet och då hade jag inget streck överhuvudtaget.

Hoppas det inte är något missfall för din del! :)

Okey, jag förstår precis din känsla och hopplöshet.. det är sån jäkla berg och dalbana emotionellt, först får man sitt lyckligaste besked i livet och den lyckan är helt obeskrivlig! och sen när man får känslan av att all den där lyckan kanske kan bli som bortblåst bara sådär så blir man helt knäckt. Känslorna slängs runt så mycket och det är inte konstigt att känna sig hopplös.. Men hoppet är det sista som överger en, och jag hoppas för er skull att det bara är en dum blödning som är väldigt normalt. :)

Vi har också längtat extremt mycket efter barn och jag har aldrig varit lyckligare och ledsnare som när jag blev gravid och när jag fick missfall. Och sen blev jag så arg nästan på alla som sa "det är jätte vanligt med missfall" "nästa gång går det säkert" "vilken tur att du iaf fick missfall så tidigt", det är absolut ingen tröst, det finns ingen någon någonsin kan säga för att få det att kännas bättre, bara tid kan hjälpa att läka. Iaf så är det så för min del.

Men å andra sidan så har jag kommit till insikt nu att det var nog en mening med att jag fick missfall trots allt, för jag fick just veta att jag har cellförändringar i livmodern.. så jag måste få bort det innan vi kan börja öppna fabriken igen tyvärr. Det var som ett till slag i ansiktet :(

Så bra att du nu slipper oron! Men väldigt tråkigt med missfall, och vi håller tummarna att det inte är utomkveds!