Hur hantera att barnet tyr sig till pappan?
Jag har försökt att inte ta åt mig och att vara glad som vanligt, men jag är nu uppriktigt ledsen. Vår tjej är 1,5 år och markerar tydligt att det är pappa hon vill vara hos. Så fort han försvinner ur sikte bryter hon ihop och är otröstlig i min famn. I övrigt har vi roligt och mysigt ihop, men hon visar mer och mer att pappan är viktigast. Ikväll knuffade hon t.o.m. bort mig när de kramades och han ville ha med mig i goset.
Jag vet att hon är liten och inte kan styra det men det gör lite ont. Någon som känner igen sig och/eller är insatt i anknytningsteori? Kommer det alltid vara så här?
Kort bakgrund: Hon har varit hemma med mig 1 år och med honom 1,5 år. Efter förlossningen fick jag komplikationer och blev sängliggande första tiden. Pappan tog ett stort ansvar. Veckorna efter det åkte jag in och ut ifrån sjukhuset och ville inte att hon skulle behöva vara i den miljön, så hon var mycket med sin pappa. Amningen fungerade inte och det blev ersättning.
Tacksam för all input, tips och erfarenheter..