Skaffa barn trots psykisk ohälsa?

Jag och min sambo (26 och 29 år) har nu i flera år haft en barnlängtan som bara blir starkare och starkare, och hade bestämt innan att nu i höst så kör vi igång bebisverkstad. MEN... jag lider av panikångest med agorafobi sedan snart tio år tillbaka som trots många försök av KBT inte blir helt bra.

Jag klarar mitt heltidsjobb som förskollärare jättebra och där har jag aldrig fått en panikattack. Det jag undviker till största möjliga mån pga rädslan för panikattacker är längre sträckor med buss/tåg, flygplan, stora mataffärer, bio, shoppingcenter osv. Helt enkelt stora ytor med mycket folk där det är svårt att ta sig ifrån. Att vara hemma hos folk går jättebra dock, likaså att åka bil långt.

Nu har jag börjar tänka mer på huruvida vi borde skaffa barn nu eller vänta. Är det själviskt att skaffa barn för att jag lider av ångest? Och hur f** ska jag klara en förlossning? Jag vill verkligen ha barn och helt ärligt vet jag inte om panikångesten är bättre om ett år heller, men det känns som en för stor sorg för mig att ge upp barn.

Jag vet såklart att ett barns rätt till bra föräldrar är större än min rätt till att skaffa barn, det är därför jag tvekar och skriver här. Finns det någon av er som har barn och har panikångest eller annan psykisk ohälsa? Vad har ni för råd och hur har era barn påverkats av er psykiska ohälsa?