Hur lång tid tog det för dig att bli kär?

Vi började dejta först när vi redan var kära. Eller snarare, han var min chef och vi hade en otroligt start dragningskraft mellan varandra och började ligga/dejta. Visste att jag var kär i honom redan efter 1,5 månad sedan jag träffade honom och detta var INNAN vi hade gjort en "move".

Puff!

Vi blev nära vänner rätt omedelbart från att vi träffats, klickade liksom. Men vi bodde utomlands och pluggade, att hitta någon man kände sig så bekväm med och kunde lita på var högst sällsynt. Vi båda var därför väldigt rädda om vår relation och sköt alla sorts romantisla intressen åt sidan. Började dock ändå få seriösa känslor för honom drygt 5 månader efter att vi träffats, var helt säker på att jag faktiskt var riktigt nerkärad i honom ca 6 månader efter av vi träffats. Men sköt det åt sidan för trodde dels inte att han kände likadant och vågade dels inte riskera vår vänskap. 1 år efter att vi träffats så flyttade vi ihop, som vänner, skulle vara "flatmates", men tog ungefär två veckor sen hade vi gått över vänskapsgränsen så att säga :) Han hade känt lika fär mig ungefär lika länge, men tänkt liladant som mig. Dejtingperioden blev aldrig riktigt av iom med detta. När vi bkev tillsammans bodde vi redan ihop. Och gick väldigt naturligt över till en enbart vänskaplig relation till en med romantik. Men såklart otroligt roligt ändå, att äntligen får vara med varandra efter att ha gått runt och vart hemligt kär drygt 6 månader :)

Kärlek vid första ögonkastet

Första ögonkastet

Mysigt! :)

Ca 8 månader.

Hur kändes det under tiden?

Och hur kändes det sen när du föll och hur känner du för honom idag? :D

Mest irriterande =P 

Kändes..... självklart på något sätt. En dag så var det bara självklart att se fram fram emot att träffa henne igen, och en dag (längre fram) var det bara lika självklart att vi var ihop. Det är exakt lika självklart idag som för lite drygt 4 år sen.

Häftigt!! :D

Men kändes det "fel" när ni dejtade?

Vi dejtade aldrig på det viset. Jag satt in på hennes utbildning och vi umgicks därigenom.

Okej...

Vi har ganska nyligt börjat dejta.

Han är vansinnigt fin människa, tycker om mig som jag är trots mina skavanker..

Jag har aldrig blivit lyckligt kär, blir alltid kär om någon drar.

Men jag pendlar fram och tillbaka hela tiden, jagar alltid "nåt bättre", letar fel.

Samtidigt som jag vet att jag tycker om honom. Men mina känslor åker karusell.. alltid.

Men vi har umgåtts typ 3-4v. Nu har vi setts 2ggr på snart 2v, han är på semester nu.

Vi har inte gjort nåt ilag mer än en heldag vid ett tillfälle, annars bara kvällar och tv.

Jag avskyr det här innan man faller, fram och tillbaka, upp och ner.

Övertänker och överkänner, tolkar allting åt alla håll.

Ibland känner jag mig KÄR, ibland känns allt så fel.