Anonym (lärare) skrev 2017-08-07 21:57:18 följande:
Du kan googla och läsa en massa på skolverket.
Ett snabbt svar är att nej, systemet går inte helt att "översätta" rakt av då man skrivit om kriterierna för vad som gäller de olika betygen, men givetvis är det i en fallande skala precis som förut.
Man är inte dålig i ett ämne om man får E. E = du har klarat alla mål. Visst är det bättre om du har A för då har du klarat alla målen på allra högsta nivå i hela kursen men det är inte som förr, att du kunde ha 1, eller kanske 2 i betyg och anses ha ett godkänt betyg. Så låga betyg idag skulle vara ett F.
Du kan få D i ett slutbetyg även om du haft A/B på vissa delprov (man ska inte sätta betyg på prov och delar för den delen, men det är en annan diskussion). Det beror helt på hur kursen är upplagd. I varje kurs ingår ett antal olika delmoment. Om du visat A-nivå på tex 2 av dessa mål men E-nivå i det tredje, kan kontentan bli att man får D i betyget. Det är därför läraren ska prata med eleven fortlöpande om hur det går, så att eleven får en chans att förbättra de delar av kursmålen som man fått sämst resultat på. Alla mål måste finas med minst en gång i en kurs, helst flera så att eleven hinner fördjupa och utveckla, som en spiralrörelse om du förstår.
Komma in på gymnasiet beror helt på hur många andra som säker samma utbildning förstås. Vill du in på det som "alla" söker är det ju de med bäst betyg som kommer in först.
Om du har mer än ett F i de ämnen som krävs att man har betyg i, kommer du inte in på de nationella programmen 8dvs inte heller de praktiska) utan får gå ett kompletterande år på vad som oftast heter IM (förr hette det individuella programmet)
Lite komplicerat att förstå men om eleven har flest D och E så är hen förmodligen inte så bra i skolan eller?
Och fattar jag rätt att om eleven har flera F (3 st) så måste hen gå ett kompletterande år först och sen söka in igen på ett riktigt program och då kanske komma in på Natur etc?