Hur är det att få barn?

Haha! Det är sååå svårt att föreställa sig, "krävande, jobbigt, sömnlöst, irritation - men underbart" :D

Hur sjutton ska det kännas :D

Men ja, jag har en partner som kommer ta sitt ansvar. Vi delar uppfattning om uppfostran, så det känns ju bra.

Men livrädd för att jag inte ska knyta an till barnet.

Vill du ha barn så se till att det blir så. Du kan aldrig föreställa dig innan hur det är. Hur många svar du än får så tror jag att du kommer bli för nyfiken på att veta hur det verkligen känns så att du till slut gör det :D och då kommer kärleken, mitt i allt det jobbiga, och du är fast. För vissa dröjer det lite, för mig tog det några månader innan jag fick förälskelsen, men det är nog ytterst ovanligt att det aldrig kommer.

Som någon sa, en bra partner som tar ansvar - superviktigt. Och försök se glädjen i att umgås med barnen och hitta på saker alla tycker om så känns det inte som att det är något jobbigt eller uppoffrande.

Du kommer inte ångra dig (möjligen i början när du inte får sova som du vill och inte vet varför bebisen är ledsen, men det går över!)

Då bryter jag mönstret lite här då. Man kan visst ångra sig, det kan gå helt åt skogen så ta reda på vad du vill INNAN! Så slipper det födas fler oönskade barn som endast är satta till världen för att alla andra skaffar barn. Nu verkar du kanske inte så osäker egentligen och de allra flesta växer in i rollen som förälder men det händer att människor inte gör det, kan direkt komma på TRE "bekanta" kvinnor som helt ärligt överlåtit kontakten med sina barn, en av dom när barnet var flera år gammalt. Vad hände där?

Man kan inte säga åt någon annan att skaffa barn för de inte kommer ångra sig som någon gjort här i tråden. Se till att DU skaffar ditt barn av rätt anledning och att DU är beredd på att ge upp ditt barnlösa liv!

Jag blev själv mamma för ett tag sedan och jag planerar nummer två, men jag har alltid velat bli mamma, och har varit beredd på vad det livet innebär. Så se till att vara förberedd! En bra partner, ekonomi, bostad och din villkorslösa kärlek är den bästa grunden. Ingen kommer kunna berätta för dig hur det kommer vara, man förstår liksom inte innan men bra att ha i bakhuvudet kanske är att det sällan blir som man tänkt sig.

Lycka till TS! :)

Håller med sanningen ovan. Har en vän som ångrar sig. Alltså hon tar hand om sitt barn bra och är en bra förälder så som jag förstått det. Men hon säger helt ärligt också att hon skulle ha barnet ogjort om hon kunde. Hon hakade på när flera andra blev gravida. Hennes syster bland annat och tänkte att det nog skulle bli bra. Nu kan hon inte göra det ogjort och gör det hon själv känner hon måste göra. Hon är glad att det är en pojke för pojken och pappan har många "grabbiga" intressen ihop och gör mycket saker och hon kan ta ett steg bakåt och sköta mesta markservicen istället. Hon säger att hon känner kärlek för pojken. Men ändå skulle valt annorlunda om hon fick göra om.

Det finns såklart människor som ångrar sig, men känns inte som att det hör till vanligheterna. Jag tycker inte det är att "säga sanningen" när någon frågar om hur det är att ha barn. Sen finns chansen och det kan man ju absolut nämna, men kanske inte med rubriken "Sanningen"

Vi har en underbart söt tvååring, men jag tror att min fru ibland ångrar att vi skaffade barn. Hon var inte helt hundra på att skaffa barn till att börja med och hon saknar sitt gamla liv och allt vi kunde göra tillsammans utan att anpassa allt till en tvååring. Samtidigt är hon väldigt förälskad i vår underbart söta lilla trotsiga tvååring.

Okej jag ber om ursäkt för att jag inte funderade ut nåt mer passande nick för mitt svar. Men det var inte det jag ville ha sagt utan att det är väldigt viktigt att vara säker innan och skaffa barn av rätt anledning. Jag förstår att det inte är så vanligt att man verkligen ångrar sitt barn, men det verkar ändå hända lite här och där, och det man får höra om är väl bara toppen av ett isberg.

Det känns inte rätt att skaffa ett barn och hoppas på att alla tveksamheter och osäkerhet skall på nåt magiskt sätt reda ut sig tills barnet kommer. Red ut det innan!

Alltså, att reda ut tveksamheter innan barnet kommer är nog svårt? Hur ska man veta? Det går ju som sagt inte att beskriva hur det är, det måste upplevas. Så har man en känsla att man vill är ju det enda man kan gå på...Jag tror de som ångrat sitt barn också var hyffsat säkra innan.. Så att varna att man kan ångra sig blir ju så konstigt. Det går ju inte att leva så, då hade iaf jag inte vågat skaffa barn.

TS, du kommer aldrig kunna reda ut alla tveksamheter innan så du vet :) Så, Om du vill -

Gör det. Jag skulle dock aldrig säga "Jo gör det" till någon som INTE vill. Det är skillnad på till vem man säger "Skaffa barn!" Till.

Givetvis??

Det är inte givet för alla att vilja ha barn bara för att man är 29 år. Ville bara påpeka det eftersom det lät nästan som du tyckte att det är sjukt om man inte vill ha barn. :)

Har ett barn som fyller 3 i år. Jag säger så här: det är stundtals svinjobbigt och stundtals helt fantastiskt. Man får uppleva känslor som man aldrig ens tänkt att man kunde ha - men också betvivla allt inkl sig själv på ett sätt man inte ens trott är möjligt.

Det sägs att man aldrig ångrar ett barn MEN det är normalt att känna att orken tar slut och att man går på reservbatteri... och ibland tar reserverna slut särskilt om man bor långt från sin släkt och sällan har avlastning.

Jag har haft stunder när jag funderade varför vi gjorde det mot oss själva, varför vi skaffade barn när vi hade det bra innan, varför jag lät förstöra min kropp, misshandla min kropp...

Men övervägande är jag glad att jag har mitt fina barn. Däremot är det ibland för mkt för mig och jag skulle inte gå efter att det positiva överväger det negativa för att vi alla är OLIKA. Och det är ok att inte känna sig "frälst" av sina barn!

En sak är säker - man kan aldrig förbereda sig tillräckligt på vad det innebär att ha barn. Det är så otroligt olika, vi är olika, barn är olika! Känner folk vems barn sover 19-10 och de får tid för mkt annat och sen har vi barn som typ aldrig sover eller vaknar varje timme i flera år och upplevelserna kan skilja sig väldigt mkt åt beroende på våra egna erfarenheter och personligheter...