Var ska man stå som pappa

Hon är gravid, inte döende.

Hon är en vuxen kvinna och vill bli respekterad och behandlad på samma sätt som dig.

Jo det förstår ju jag också men när man vet att det ligger i hennes familj med små bäcken och mycket missfall kommer också all oro. Såklart är jag ju inte ute efter att behandla nedlåtande, snarare att jag som sagt inte vet hur jag ska finnas där och avlasta henne på rätt sätt

Med tanke på att hon är så mycket yngre än dig tycker jag du gör rätt i att försöka ta hand om henne lite extra. Sen är det ju svårt att säga exakt hur men så länge du finns där för henne tror jag hon är tacksam.

Fråga henne hur hon vill bli avlastad. Din oro får du ta upp med någon annan, kanske en samtalskontakt eller MVC. Att du går själv dit och pratar om din oro och ser om du kan få hjälp med det.

Blivande mamma här. Jag hade nog reagerat på om du ifrågasatt mina val och hur jag gör saker, med utgångspunkten att du oroar dig för barnet i magen. Jag hade antagligen tolkat det som att du anser att jag gör dåliga väl för barnet och är en oansvarig/dålig mamma. Sånt känns inte bra.

Om det dessutom handlar om saker som barnmorska och läkarkår säger är okej (som ridningen) hade jag blivit än mer irriterad.

Du kanske har varit supertydlig med henne om att det är din oro och dina issues du brottas med, men om det inte är så blir det lätt skuldbeläggande.

När det kommer till sex och närhet: fråga henne varför hon inte vill vara nära. En del gravida mår dåligt/Har ont/är trötta/är varma och är ointresserade av närhet/sex. Andra vill ha sex konstant pga hormoner och blodflöde. Båda de sakerna skulle få mig att ta avstånd när du uttryckt att du inte vill ha sex mer.

Nja, hon är 17 år, inte en vuxen kvinna (om nu TS är 23 och hon 6 år yngre som han skriver)....

Jag tror att du behöver chilla lite och backa ett steg.

Tänk på alla gravida kvinnor som yrkesarbetar genom hela graviditeten med knepiga arbetsställningar, tunga lyft och annat. Vi klarar det!

För att inte tala om att vara gravid med tre små barn omkring sig och sköta familj,hem och arbete. Vi kan det!

Lita på barnmorskan och läkarens omdöme och kunnande.

Missfall ärvs inte. Och små kvinnor kan ha lika lätt att föda barn som alla andra.

Vill du avlasta henne så gör det med sunt förnuft. Erbjud en kudde för ond rygg, massera trötta fötter, följ med till barnmorskan, osv.

Hon är inte ett barn! Förstår verkligen om hon känner sig "daltad" med. TS, var lite mer lyhörd för vad hon faktiskt känner och tycker. Du ska inte bedöma att hon är "skör" eller liknande. 
Om hon nu skulle vara i riskzon med trångt bäcken eller liknande så lär väl läkarna ha kollat det eller kollar innan förlossningen. Kan bli kejsarsnitt i så fall. Dessutom behöver hon inte alls ha de problemen även om någon släkting haft det. Måla inte fan på väggen i onödan. Många gravida mår hur toppen som helst! Gör hon inte det får hon väl tala om det och vad hon vill ha hjälp med (tex bära tunga matkassar) 

Inte ha sex för att magen växer? Fattar du hur avvisad hon säkert kände sig då? Många gravida tror ju att maken inte tänder på dem längre för att de är tjocka. Du försöker få det till att det är för att skydda? Barn tar icke skada av lite sex (om det är  inte är något väldigt speciellt eller ent i graviditeten, då kan man ibland avråda om mamman har ont osv) . Ja det här sitsen har du helt klart bäddat för själv. Förstår verkligen om hon håller sig på sin kant nu, hon vill inte riskera att bli sårad igen pga sin kropp. 

Det här med hästintresset förstår jag inte alls. Är du oroad över att detta intresse tar så mycket tid så att hon inte har tid för dig sen när barnet kommer? 

Hemma hos oss är det jag som är den oroliga. Det är så skönt att min partner tänker positivt. Om min partner hade varit orolig så hade jag blivit ännu mer orolig. Be om att få följa med till barnmorskan så du kan få svar på din frågor.

Och prata med din partner. Det låter som ni behöver reda ut en del saker. Är inte bra med det avståndet som blivit mellan er.

Lycka till med allt!

Kan du inte följa med till mVC och höra ta upp alla dessa saker du oroar dig för, tex om förlossning för att du tänker att hon har litet bäcken eller att du tänker att ridandet eller sex  kan orsaka missfall. Vilken vecka är ni i? Det påverkar ju också. 

Jag tycker det är bra och fint att du vill delta mer i de gemensamma hushållssysslorna. Det tycker jag låter vettigt oavsett om din sambo är gravid eller ej. Däremot kanske du kan göra det på eget initiativ utan att kommentera vad du gör, att du tex helt enkelt tar vissa saker som dina uppgifter utan att ifrågasätta att hon gör det. Du ser helt enkelt till att hinna före med tex damsugningen, och om hon frågar varför du dammsuger så säger du att du vill delta bidra mer till att genomföra hushållssysslor i ert gemensamma liv, snarare än att du oroar dig för bebisen och henne när hon dammsuger. 

Angående din egen oro, kanske det är bra om du skaffar någon att prata med som inte är din sambo då. Tex en samtalskontakt (MVC kan hjälpa med detta elelr VC) eller att du pratar med en kompis. Mina barns pappa hade i ett tidigare förhållande mist ett barn ganska långt in i graviditeten, och under första graviditeten var han orolig och kunde inte glädjas. Det är förståeligt om du mist ett barn att du oroar dig för detta barn. Men samtidigt får det inte bli en belastning vare sig för dig eller din sambo, eftersom graviditeten borde vara en tid då ni kan glädjas tillsammans. 

Att hon försöker stötta bort dig behöver inte heller ha med ditt beteende att göra, dte kan vara hormonellt. Jag hade en period där alla lukter, särskilt mäns, var oerhört äckliga och jag inte tålde att någon rörde vid mig. Det går över.